Valspurtens hetsiga debatter understryker en fundamental brist i det mellanmänskliga spelet i vårt samhälle. Hur kommer det sig att vi människor inte har förstånd och förmåga att kunna inse att andra människor oftast handlar och resonerar med utgångpunkt för vad de faktiskt tror är det goda. Varför denna mediala svartmålning av varandra. Som om de olika partierna faktiskt inte ville skapa goda samhällen? Hur kan någon säga saker som underförstått utpekar någon annan som en ond typ? Svaret blir naturligtvis att vi är bristfälliga människor. Människor som trivs bättre med självförhärligande och svartmålande av de andra. Den bristen kallas uraktlåtenhet att följa det åttonde budet.
Åttonde budet: Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa Vad är det? Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.
Därför är vi människor inte förmögna till det goda samtalet utan bara till synd. Det är beviset för att vi behöver Jesu försoning. Men det är också svaret på varför ett försonande samtal inte kommer tillstånd inom många samfund (däribland Svenska kyrkan).
Slutsats: där ser man vad en realistisk människosyn ställer till det.
Åttonde budet: Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa Vad är det? Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.
Därför är vi människor inte förmögna till det goda samtalet utan bara till synd. Det är beviset för att vi behöver Jesu försoning. Men det är också svaret på varför ett försonande samtal inte kommer tillstånd inom många samfund (däribland Svenska kyrkan).
Det goda samtalet måste bygga på insikter. Grundläggande är två, dels en självinsikt som går på djupet, som inte bara ställer fram de allmänna problemen för en själv, utan framför som ger insikt om att man är ett intet inför Gud, därför att man är en syndamänniska i grund och botten. Dels den andra insikten att jag som människa har en Frälsare som utgivit sig för mig, och därmed vunnit förlåtelse och nåd som jag får tro och åtnjuta.
SvaraRaderaHar jag dessa insikter, då inser jag också att ingen människa är värre än jag själv och därför kan jag tala med vem som helst utan fördomar.
Det förutsättningen för samtal, och det goda samtalet är när vi får tala om de grundläggande sanningarna och insikterna i tron.
/arne
@arne: jag håller helt med. Det du anger är det verkligt goda samtalets förutsättningar. Däremot tror jag att ett samtal där man försöker tyda allt till det bästa och verkligen försöker förstå sin motpart med välvilja kan ske utan att alla inblandade förstått vad syndaskuld och försoning är. Det kan jag själv vittna om. Samtidigt har också sådana samtal spårat ut där (såvitt jag kan bedömma) alla inblandade är omvända kristna.
SvaraRaderaSkillnaden mellan ett gott samtal och ett ruttet samtal är en skala från riktigt ruttet till riktigt bra.
Det är alltid önskvärt och möjligt att höja sig över den position i skalan som man befinner sig på för tillfället.