Vägar framåt

Allt för ofta inriktar sig den som sysslar med kyrkliga frågor på det negativa. På det dåliga, det man vill ha bort och det man vill kritisera. Alltför sällan diskuterar man vad man vill åstadkomma och det sätt som det är möjligt att genomföra detta på. Helt kort kan jag skriva att detta inte är en heltäckande beskrivning eller ett manifest. Det är en skiss. En skiss för att vinna människor i mötet med dem. Vägen till människorna är att vinna deras hjärtan och deras förtroende. Vägen att vinna prästerna är att vinna människorna. I mötet med människan krävs en omsorg, en ödmjukhet, en fasthet och stor kärlek och tålamod. De flesta människor saknar dessa grundläggande egenskaper. Så även undertecknad. Desto viktigare att verkligen inskärpa deras betydelse.

Att acceptera gradskillnad
En svår fråga för den som är mycket fördjupad i sin kyrklighet och i sin teologi är att både acceptera och uppskatta att alla människor (såväl präster som lekmän) inte relaterar till dessa frågor med samma absoluta bestämdhet som en själv. Man måste uppskatta och uppmana till förändring och börja med det väsentliga för att kunna leda människor rätt. Ingen tycker om att bli skriven på näsa för det man inte har. Däremot uppskattar folk att höra att de gör något rätt. Det kallas positiv förstärkning och så bygger man upp för det kairos som gör att människor svänger som ett gångjärn och intar en ny position.

Leta alltså efter det positiva, förstärk det och peka människor i rätt riktning. Gör det i mötet med människor och de kommer ta intryck.

Läromässig förnyelse
Frågan om läromässig förnyelse innehåller många delar. Vem som helst kan skapa en lära. Att förankra denna i historien, i uppenbarelsen och göra den relevant i samtiden. Att påpeka felaktigheter i kallelseläran är helt enkelt meningslöst. Här krävs det en början vid det personliga, det frälsningsavgörande och återigen med den positiv förstärkning. Samtidigt är det av betydelse att betona det som är överraskande och förnyande. Det mest självklara exemplet är faktiskt läran om lag och evangelium.

Lag och evangelium
Läran om lag och evangelium bygger, på ett förenklat vis, på läran att det finns en radikal skillnad mellan Guds krav på människorna, lagen. Den upplever vi i naturen och i bibeln varhelst det finns "du skall" bud på människorna. Denna upplevelse av krav leder också till lidande, syndens konsekvens. Evangelium är Guds gåva. Syndernas förlåtelse i Jesus Kristus. Givet utan några som helst krav på människan. T.o.m. frälsningens medel, tron, ges människan och är ingen gärning. Det är kristendomens kärna. De gärningar vi gör i helgelsen är sedan inte egentligen våra och har inte sitt goda esse i oss utan i Jesus som tvättat dem rena med sitt blod. I honom har både vi och alla våra gärningar sin rättfärdighet.

All teologi som inte till sitt esse är reformatoriskt och evangeliskt förmår inte skilja mellan lag och evangelium. Människan skall göra än det ena än det andra. Man ska källsortera eller gå på pilgrimsresor. Man ska engagera sig i sin församling med liv och lust eller förevisa särskilda nådegåvor. Överallt i kristenheten finns detta lagiska tänkande. Värst av alla är nästan de modernistiska teologerna med deras snuttifierade snällhetskristendom. När den gyllene regeln blivit till kristendomens väsen har man ju just förlorat kärnan. Man har ersatt lag med evangelium.

Johannesprologens fortsättning sammanfattar det på ett fullkomligt vis.

"Och Ordet blev kött och bodde bland oss,* och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." Av hans fullhet har vi alla fått , nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde, som själv är Gud* och är hos Fadern, har gjort honom känd."

Här är något nytt, något befriande, detta är en lära som kan slå. Om den bara förklaras och aktualiseras på rätt sätt. Här är det viktigt att arbeta med positiv förstärkning. Många fler försöker skilja mellan lag och evangelium. Lyckas de med detta är de evangeliska kristna och då måste man också låta den kopplingen gå upp för dem. Detta är det dolda kittet som förenar kryptolutheraner och evangeliska kristna.

Kyrklig förnyelse

När det gäller kyrklig förnyelse kräver det en rätt lära. En rätt lära så att man ser betydelsen av nådemedeln. Om inte nådemedeln är i centrum så är inte heller den kyrkliga förnyelsen värd något. Den yttre skönheten helt obsolet. Den är null and void. Å andra sidan finns det för kyrksamma människor en vana i de kyrkliga formerna. Hur tomma de än kan vara. Dessa kan fyllas med ett innehåll. Ett innehåll som kommer förstärka deras förståelse av den kyrkliga förnyelsen.

För den som aldrig besökt en gudstjänst finns det å andra sidan en bortasidighet i den kyrkliga liturgin. Man känner inte till den och den får representera något helt annat. Något nytt. Denna avsaknad av världens dennasidighet skapar en möjlighet att relatera till det man erfar i livet. Nämligen på det sättet att här möter jag något radikalt annorlunda än det världsliga och kravfyllda som upptar vår vardag. Detta måste vara liturgins och den liturgiska förnyelsen primus motor. Inte att förvalta det vi har tagit för vana i tradition. Utan att åskådliggöra att detta är tillvarons eget innersta spel något som rör sig bortom våra sinnen men som låter sig gestaltas - inkarneras - här och nu och förhanden.