Tystnadplikt och tystnadslikt

I Katolskt magasin uppmärksammas den romersk-katolska versionen av prästens tystnadslöfte. Där görs, till skillnad mot förhållandena i Svenska kyrkan, en distinktion mellan det som sägs i själavårdande situationer och under bikt. Det sistnämnda ligger under fullständig tystnadsplikt (med undantag för incest, pedofili, etc) medan den förstnämnda situationen det finns en tystnadsplikt med undantag för brott av olika slag.

Enligt lag finns det ett förbud mot att höra präst inom ett trossamfund angående vad han fått erfara under bikt eller själavård.

Rättegångsbalken 36 kap 5 § Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

Enligt rättegångsalkskommentaren gäller detta alla religiösa sammanhang och därmed också de sammanhang som inte är registrerade trossamfund såväl som alla som vigts, kallats eller utsetts till präst, pastor, etc.

Att dra gränsen mellan själavård och andra situationer torde kunna vara nog så svårt varvid den i Svenska kyrkan gällande ordningen förefaller besvärlig. Här har Svenska kyrkan och många kyrkor ett juridiskt föredöme att följa. Reglerna blir tydliga och den särställning som det ensikilda skriftermålet har blir därmed också tydligt.