BEFRIA SVENSKA KYRKAN!
BEFRIA SVENSKA KYRKAN!BEFRIA SVENSKA KYRKAN!

onsdag 4 augusti 2010

Nionde söndagen efter trefaldighet

Lukas 12:41-48

41 Petrus frågade: "Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?" 42 Herren sade: "Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? 43 Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. 44 Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. 45 Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, 46 då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. 47 Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48 Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas* så mycket mer.

-------------------




Nåd var med er och frid från Gud, Vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

I Jesu namn, låt oss be:
Kom, helge ande, Herre Gud.
Giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn.
O kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft, dig beder vi:
gör viljan god gör själen fri.
Amen.

I textavsnittet precis före dagens evangelietext uppmanar Jesus att vaka på Herrens återkomst likt en tjänare som väntar sin Herres återkomst från bröllopsfesten. För den tjänare som vakar och väntar på Herren ska också Herren visa sådan nåd att han låter dom lägga sig till bords och själv kommer betjäna dem. Och så kommer det också vara för den Kristi tjänare som väntar på hans återkomst.

Petrus ställer då en fråga: "Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?” Jesus svara med dagens evangelietext. Han säger inledningsvis: Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. Därefter framställer Jesus liknelsen om den pålitlige och förståndige förvaltaren.

Petri fråga är mycket aktuell, allt för många undviker att fråga sig ”Är detta riktat till mig?”. Många människor frågar sig inte: är Guds ord och Kristi evangelium riktat till mig? Om det är ett glädjebudskap – för mig. Men Petri fråga är också aktuell eftersom den rymmer frågan ”är detta min kallelse?”. En fråga som är mycket aktuell idag på en söndag vars tema och överskrift handlar om förvaltarskap. Ja överhuvudtaget är det aktuellt i hela kyrkan eftersom det allt för sällan predikas om kallelse och kallelselära. Allt för många människor kan inte skilja mellan kallelsen och frestelsen, person och ämbete eller för den delen mellan frälsning och arbete.

Därför är det viktigt att inför mötet med dagens evangelietext ställa oss frågan "Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla? Eller med utgångspunkt för Jesu svar i dagens evangelietext: vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid?

I Hur Herrens förvaltare ger mat i rätt tid?

Frågan hur Guds tjänare verkar som Guds förvaltare på jorden och därigenom ger mat i rätt tid är ett centralt stycke i den kristna tron. Den är central eftersom den visar oss hur vi på ett trovärdigt och realistiskt sätt kan leva i världen och samtidigt vara Guds tjänare. Oförmågan att klart förstå detta är också källan till mycket villfarelse och tvivel i Guds församling. Ofta tänker man sig att det kristna livet inte har något att göra med denna världen. Om Gud kallar mig till tjänst så måste det vara en andlig tjänst och inget annat. För många som hör omvändelseropet och kallelsen till gemenskap med Gud blir det därför också så att den enda roll som man kan känna igen som en kristens roll är prästens och så söker sig många människor till det kallet utan att det är Guds vilja. Genom dem kan Gud verka mycket gott, men det har inte skett genom Guds vilja utan genom Guds nåd. Liknelsen som Jesus framställer i dagens evangelietext är också främst riktad till de människor som kallats att vara präster och pastorer – äldste och herdar – i Guds församling. Om de förleder sin församling och sig själv de är sådana att de ”börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusade” eftersom de inte själva tror att ”Herren kommer snart”. För dom kommer räkenskapens dag vara fylld lidande. Men liknelsen bör också användas för att inskärpa allvaret i de tjänster varje människa har i världen.

Frågan kvarstår då: vad ska man som kristen göra för att tjäna Gud? Vad är man kallad till? I skapelsen gäller en naturens ordning, nedlagd i skapelsen av Gud som ju icke är en oordningens Gud utan fridens Gud. Genom våra tjänster, arbeten och kallelser ger Gud människorna olika goda gåvor i rätt tid. Därför har vi har alla olika kallelser i styrandet av världen, i våra familjer och i kyrkan. Att vara kallad till tjänst där är att vara kallad till att vara en Guds medkonung. Det är genom oss som Gud verkar sitt goda mot vår nästa. Därför säger Jesus: "Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta, eller för er kropp, vad ni skall klä er med. Ge akt på korparna. De sår inte och skördar inte, de har inte förrådsrum eller loge, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?” Gud har insatt människor av kött och blod att var medkonungar i hans styrande av världen och ger oss mat i rätt tid.

Vi kan se det i att Adam var medkonung med Gud när han fick ge namn åt djuren i skapelsens morgon. Precis så är också vi medkonungar med Gud, förvaltare, över den bit av Herrens verk där vi är satta. Också vi sätter namn på våra barn och ger dem mat i rätt tid. Också vi har möjlighet till politiskt inflytande genom att använda yttrandefrihet och rösträtt på ett genomtänkt sätt. Därför säger Herren också till oss: ” ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus” Här ser vi hur vi som kristna ska ikläda oss ett konungaskap över världen. Inte genom att regera med våld och list utan genom att tjäna i det lilla.

Men vi är också undersåtar i dessa riken. Vi är gudstjänstfirare under präster och pastorer i kyrkan. Vi är underkastade domstolar och myndigheter i överhetsståndet. Vi är också barn eller barnbarn och någon dag kommer vi kanske att bli omhändertagna av våra egna barn i våra familjer. I alla dessa tre stånd är vi på olika sätt både överhet och undersåtar. Därför skriver Paulus till oss : Ni slava
r, lyd era jordiska herrar, visa dem respekt och vördnad av uppriktigt hjärta, så som ni lyder Kristus. För vi är inte endast medkonungar i makt utan också i lydande tjänande i varje enkel del av livet som vi ägnar oss åt.

Här förstår vi också skillnaden mellan den rättfärdighet som gäller för varje person i sig själva och i deras ämbete dvs. deras yrken, tjänster och kallelser. Efter lagens bokstav ska vi inte döma och inte skada men samtidigt kan vi i det världsliga och Gud behagliga livet vara förpliktigade att göra just detta. Att u
ppfostra barn, utöva kyrkotukt och regera över de som satts under oss i borgerligt hänseende. För överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Det är en realistisk och nödvändig människobild och samhällsåskådning för den kristen som hoppas kunna fungera både i världen utan att fly våra plikter som förvaltare och samtidigt vinna evig salighet hos Gud.

Av detta förstår vi att det inom vart och ett av de tre stånden, överhetsståndet i samhället, läroståndet i kyrkan och hush
ållsståndet i familjen, är kallade att som Gud medkonungar tjäna som överhet och att lyda som Guds tjänare. I båda dessa gärningar är vi medkonungar med Kristus och hans helighet övervinner alla våra tillkortakommanden i våra kallelser och renar våra gärningar till helighet i hans blod. De är på detta sätt som Herrens förvaltare ger mat i rätt tid; genom att i sina yttre kallelser till överhet hörsamma Guds vilja och skapelsens ordning inför överhet, kyrka och familj tjäna Herren.

II Vem är en tjänare och förvaltare?
Dagens evangelietext rör sig kring frågan om den tjänare som är en förvaltare. Båda dessa ord rymmer nycklar för en korrekt förståelse av dagens evangelietext. Därför ska vi stanna upp inför båda de orden och undersöka deras betydelse sett i ljuset av den betydelse vi ger dem idag och den betydelse de verkligen bär med sig.

Vad är en tjänare?
I dagens evangelietext frågar Jesus vem som är denne salige tjänare och förvaltare. I beskrivningen av förvaltaren som en tjänare ryms också en mycket viktig del av förståelsen av dagens evangelietext. Det grekiska ordet tjänare är detsamma som ordet slav. Ja faktiskt syftar det nästan alltid på slavar och inte anställda tjänstefolk. Det är att vara ägd, att vara köpt av någon. Här lär vi oss något om vårt tillstånd som människor. Den kan vara en del av Herrens hushåll som är en Herrens slav. Den som är köpt – friköpt – av Jesu blod. Som Herren säger genom aposteln Paulus: I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd. Så måste vi alltså vara slavar för att tillhöra Jesus för han har en gång för alla betalat köpepenningen för våra liv.

Vad är en förvaltare?
I vårt land är en förvaltare en person som av domstol insatts att förvalta någon annans egendom och sörja för den personens psykiska och fysiska välmående. En sådan förvaltare har ensam rätten att agera för personen vars rätt förvaltaren ska bevaka. Bara om förvaltaren medger det har hans huvudman en rätt att själv göra vad han behagar med det som egentligen tillhör honom. Vi kan nu förstå att en sådan förvaltare handlar det inte om i Jesu liknelse. Den förvaltarens rådighet över sin Herres egendom sträcker sig ju bara så lång tid som Herren är borta. Den förvaltare som det talas om i texten är uppsyningsmän eller administratorer i väntan på att Herrens direkta ledning ska bli tydlig för hans husfolk. Vi är alla, på olika sätt, satta att förvalta syndernas förlåtelse, sakrament, Guds ord och skapelsens alla gåvor, som Herren gett till dig, till sin kyrka och till den värld som han har skapat. Allt till den dagen som Herren väljer. Om det så är för oss själva vi förvaltar, vi våra familjer eller som präster och pastorer i kyrkan förvaltar vi inte av egen kraft och värdighet utan har hand om det vi fått av nåd allena. Och det vi förvaltar är inte en svag och ofullkomlig Herres egendom för att han inte kan rå om den själv. Nej! Vi förvaltar de medel genom vilken världens Herre också idag ger liv i nådens rike.

Den onde förvaltaren
Samtidigt finns det flera sätt som vår världsliga förståelse av en förvaltares uppgift överförs på Gud. Vi kanske låter vårt kristenliv styras mer av våra egna önskningar och böjelser än av de riktlinjer som blivit uppsatta att av vår Herre i hans Heliga Ord. Ett exempel på det är när människor inte längre hävdar att Herrens vilja ska vara styrande i deras eller kyrkans liv. Man säger, ”vi är Herrar över Herren, han vet inte vad som är bäst för människorna. Det är bäst vi styr efter eget huvud.” ”Man säger: Vi måste göra för Herren vad han inte förmår själv!” Då kan vad för något slags beteende som helst passera som ett Gudbehagligt leverne , vilken kyrklig orätt som helst sägas vara en god ordning och oövervägda gärningar leder till schismer och hat. Det är, vare sig man förstår det eller inte, att misshandla sina bröder och systrar genom att underlåta att förkunna Guds lag eller fördunkla evangeliet. Det är om sådana förvaltare Herren säger: bland er kommer det att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. Detta är förvaltare som tagit Guds tron för de tror inte att han kommer åter. De tror inte att Herren förmår beskriva och straffa synden, skänka syndernas förlåtelse, liv och salighet eller skapa kristen enhet genom sitt ords ledning.

Den mest förödande misskötsamheten av dessa är att fördunkla evangeliet . Det är när förvaltaren gentemot sig själv, mot andra eller mot sin församling inte upprätthåller Herrens vilja till förlåtelse. Det kan bestå i att du läser Herrens ord och ser att han lovar förlåtelse till alla som omvänder sig. Men du vågar inte tro att det gäller alla människor. Du vågar inte tro att det gäller dig och kanske vänder du dig mot din granne och undrar: gäller Guds förlåtelse också denna förtappade och nedbrutna människa. Då ska du också veta att detta är en överträdelse av Guds vilja för då gör du våld på Herrens ord och församling och du gör våld på dig själv. Genom din trolöshet mot den evangeliets syndaförlåtelse som du fått förlorar du din plats bland Herrens husfolket. För du lever inte med det ord för ögonen som heter att ”var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” Då måste du omvända dig från din otro och ta emot syndernas förlåtelse i Guds fri evangelium utan att tro att det finns ett undantag till doms för just dig.

Därför vet du också att du inte är en förvaltare för din egen klokhets skull. Eller för att du förmår det Gud inte kan. Nej du är en förvaltare av världen, kyrkan och ditt eget frälsta liv endast genom nåd. Den nåd som innebär att Jesus köpt dig som slav med sitt eget lidande och sin egen död på korset. Tror du det kan du säga till Herren: jag är din tjänare, inte eftersom jag tjänat dig, utan eftersom du – Jesus - har tjänat mig och frälst mig från döden. Därför är jag också en förvaltare, för jag förvaltar inte det jag själv inte förmår göra och det jag själv inte förmått köpa, utan den lösepenning som du gett för mig och som betyder förlåtelse från synden och räddning till livet.

III Vem är en förståndig och pålitlig förvaltare?
Nu har vi då sagt att förvaltarskapet av Guds nåd och frälsningen inte beror på oss själva. samtidigt verkar dagens evangelietext förklara för oss att det gäller att vara en pålitlig och förståndig förvaltare – annars får man dela plats med de trolösa.

Här gömmer sig fler bottnar i texten än vad vi omedelbart förmår ta till oss. Ordet förståndig antyder visserligen att det rör sig om en klok person men den vishet som här gäller är inte en världens kunskap och visdom . Paulus skriver: ”Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?* Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?” … ” eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.” Den kunskap som gäller för herrens tjänare är budskapet om korset … som … är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Häri består också den kunskap som kallas förstånd i dagens evangelietext.

Om vi då invänder att en Herrens tjänare ska vara pålitlig så stämmer detta. En Guds tjänare måste också vilja göra Herrens vilja om han inte vill dela plats med de trolösa när Herren kommer åter. Men också här i själva ordet pålitlig ser vi hur Guds nåd är den verksamma orsaken bakom denna trofasthet och själva kärnan i pålitligheten. Ordet pålitlig är samma ord som trofast och som tro. Den tjänare som är en pålitlig förvaltare är alltså en troende förvaltare. Utan den tron är platsen bland de trolösa säker. Genom den tron skänks en rättfärdighet och helighet i Jesus. Nu har vi då talat om att förvaltarskapet som vi fått inte är något som överhuvudtaget tillkommer oss. Den rätt och befogenhet som förvaltaren utövar är i någon annans ställa. På samma sätt är det med den rättfärdighet som här gäller för förvaltaren och den tro som gett honom plats i Guds församling. Han är inte trofast i sig själv utan troende på Jesus och därför inte rättfärdig i sig själv utan har sin rättfärdighet i Kristus. Den rättfärdigheten är lika lite en inre egenskap som lösepenningen som betalas för slaven. Den kan inte sökas i hjärtats tillvändelse, goda gärningar eller inre fromma tankar. Det är en yttre fråga. En fråga om den helighet som är Jesu och som vi får genom tron på hans offerdöd. Därför ger inte tron en rätt gentemot Gud för trons skull, som vore det en gärning, utan för Jesu skull. Den rätt förvaltaren har att bevaka och vårda är det arv av helighet, liv, syndernas förlåtelse och seger över döden som bara har ett ursprung: Kristi död på Golgata. Så är alltså svaret på vår fråga: vem är en pålitlig och förståndig förvaltare detta. Den är en pålitlig och förståndig förvaltare till Guds frälsning som genom trons hopp och förtröstan med trons kunskap kan urskilja att Jesus är hans frälsning och därför räknas som förståndig och pålitlig eftersom Jesus är pålitlig och förståndig i hans ställe.

Så kan det därför tillsist sammanfattas så…

att du som tror på Jesus och bekänner hans död till syndernas förlåtelse är en friköpt slav och i honom har du din tro, kunskap och räddning. Genom dig ger han sina tjänare mat i rätt tid. För Jesu död har gjort oss till pålitliga förvaltare som herrar eller undersåtar i överhet, kyrka och familj. För han ”har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen”

----------
Låt oss be:
Lovad vare Gud och välsignad i evighet
som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.
Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan
så att vi inte må vara glömska hörare
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och varda saliga. Genom Jesus Kristus vår Herre.

Amen.

2 kommentarer:

  1. Får man fråga var du hållit denna predikan?

    /ge

    SvaraRadera
  2. Fråga får man. Men av olika anledningar vill jag inte säga vem och var den hållits.

    SvaraRadera