Kyrko(o)ordningen dikterar villkoren

Eller dikterar kyrkoordningen villkoren? Dagen rapporterar att Matti Väisänen avstängs från prästämetet. Det är gott att veta att det inte längre är kyrkoordningar och politiska beslut som är gränssättande för att nya präster vigs, nådamedlen fördelas och lag och evangelium predikas. Detta är alltså inte ett nederlag utan varje förrättad gudstjänst efter detta är ett tecken på Guds seger. Därför har vi anledning att ifrågasätta rubriken på detta inlägg. Nej, kyrkoordningen regerar inte över Guds ord från det skjuter kyrkan ständigt rotskott.

Vid Juutas hade skotten tystnat alla,
se'n döden gjort der re'n sin första skörd,
den finska truppen, färdig blott att falla,
ej segra mer, stod bruten, spridd och störd.
Ett anfall var tillbakakastadt bara,
och Kosatschoffski ordnade sin skara,
beredd att allt förkrossa med ett nytt.
En dyster stillhet rådde under tiden,
som då en åsksky, nyss från hvalfvet skriden,
står dubbelt hotfull åter, der den flytt.

Hvem skulle samla våra glesa leder,
en återstod från dyra segrars dar?
Af mod, af kraft, af guldren tro och heder
fans nog, ja, nog; men ordnarn borta var.
Den man som tändt vårt hopp i nödens tider,
som fört i hundra blodigt sköna strider
sin tappra, björneborgska skara an,
han skulle nu ej se dess sista öden,
hans veteraners lugna gång mot döden,
den skulle slumpen leda, icke han.Gif akt, tyst, hör!

Det ljöd hurra på höjden.
En man till häst syns nalkas. Hvem är han?
Hör, hvilken storm af rop! Hvad vållar fröjden,
som brusar jublande från man till man?
Hurra, hurra far öfver fält och kullar,
det slukar massor, vidgas växer rullar
som en lavin af röster ned mot daln.
Ha, han har kommit, han och ingen annan,
den lilla mannen syns med band om pannan,
den ädla, tappra, varma generaln.

Han bjuder tystnad. Hör hans röst! Han ropar
till detta folk, som striden nyss förspred;
han rider fram, de sluta sig, hans hopar,
och det blir skick på nytt från led till led.

I täta rader blixtra re'n gevären,
den svartnade, i trasor klädda hären
står ordnad, hotfull, fruktansvärd igen;
den har ej mer blott döden att förbida,
den tänker segra nu, ej endast strida,
en annan ande hvilar öfver den.