Text: II Årg Högm Matt 13:44–46 Ps 252, 897, 913, 234, 784, 247
”Himmelriket är likt en skatt som ligger gömd i en åker…” Så berättar Jesus i en liknelse för oss i dag. Skatten, den kostliga pärlan, himmelrikets skatt. Äger du den? Eller söker du den? Eller är den rent av för dig så obetydlig att du inte bryr dig? Ingenting alls? Blott en saga, en myt? Vad du nu vill ge för svar på dessa frågor, så är likväl det viktigaste det svar som Jesus själv ger till dig och som visar vad Himmelrikets skatt är och att man bara kan äga den genom att få den.
Den underbara skatten ligger gömd
Gömd, undan människors vetgirighet och ansträngningar. Gömd undan människans förnuft. Vore det en skatt, säger människan, och vore den så viktig att äga, då skulle den ju verkligen synas, ja den skull ligga där framför henne så att hon bara kunde gripa den och ta den.
Så resonerar hon. Vore det något, så skulle det vara uppenbart och tydligt. Och eftersom det är en gömd skatt så är det inget man kan lastas för att man inte äger…
Så går människans tankar och så söker hon med sitt förnuft lösa den gåta som Gud förelagt henne, att den underbara skatten ligger gömd. Att människan inte med ens sina största ansträngningar kan nå den. Jesus säger: ”Jag tackar dig Fader, du himlarnas och jordens Herre, för att du väl dolt detta för de visa och kloka…” (Matt 11: 25) Just här ligger för människan den största stötesten att hennes samlade krafter, att hon med sin bästa vilja i världen, utrustad med det mest allvisa förnuft och största kunskap, likväl inte kommer åt och finner den dolda skatten. Den är överhuvudtaget inte åtkomlig genom människans kunskap, insikt, förnuft och insatser. Vetenskapen som kan se och inse mycket, kan likväl inte upptäcka den skatten och den pärlan som är värd allting annat. Människans klokskap står sig slätt när hon söker efter det som Gud fördolt, hur listig hon än anser sig vara. Men ”Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet är starkare än människorna.” (1 Kor 1: 25)
Du som lyssnar eller läser detta, du får gärna vara en dåre i människors ögon, men en dåre på det sättet att du tror att den skatten är inget att ha, det önskar jag inte att du är. Då går du miste om skatten, ja går själv förlorad. Ty skatten och pärlan måste du äga, du hör ju att den är värd allting annat.
Så hör här vidare att Gud uppenbarat den underbara skatten och pärlan, ”… uppenbarat det för de enfaldig. Ja, Fader så har varit ditt behag.” fortsätter versen i Matt 11. Här ligger gåtan att det som är så väl fördolt för människans förnuft och vishet, likväl är lagt i dagen och uppenbarat. Ja, hör och häpna, det är framlagt i ljuset för var människa. Likväl ser hon det inte, förstår det inte. Ty det har behagat Gud att uppenbara det för den enfaldiga människan. Den enfaldiga människan? Just det, den som ingenting är. Människan som insett att hon intet är. Och det är det märklig: Blott i denna enfald kan hon fatta, begripa, och ta emot. I hjärtats enfald kan människan se den gåvan och ta emot den. För sanningen är att den är alldeles uppenbar och tydlig. Den går att utläsa med ögonen och höra med öronen, och ta emot med hjärtats tro. Ty den skatten är lagd i Guds uppenbarade sanning, i Hans Ord. Den skatten och pärlan är Jesus Kristus med allt vad han har och är.
Så har det behagat Fadern att sända sin enfödde Son i världen för att han skulle bringa frid till jorden, ge människor ett hopp och en tro, övertäcka och försona synden, och ge människan förlåtelse och frid med Gud. Detta skedde i en enda punkt i historiens långa lopp, det skedde på Golgata. Och så stort och enastående är detta, ty genom Jesu lidande, död och uppståndelse har du fått en förlåtelse för alla dina synder, av vad slag de vara må, synder i tankar, synder i ord och synder i verk och fullbordad gärning. Alltsammans har han bringat försoning för dig och i ditt ställe. Det är visst och sant, ty ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, han tillräknar dem icke deras missgärning och har betrott oss med försoningens ord.” (2 Kor 5: 19) Ja, ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son på det att var och en som tror på honom icke ska förgås utan ha evigt liv.” (Joh 3: 16)
Där ser du alltså skatten och pärlan, det är underbart att äga den. Men hur kommer du i besittning av den, hur blir den skatten din?
Den förunderliga skatten får du ta emot i tro
Sådan är skatten och den kostbara pärlan. Dess förunderlighet ligger i dess innebörd, men också i att den bara kan gripas och begripas med hjärtats tro. Den undfås inte i någon byteshandel, där människan ger ett och Gud ett annat, utan bara där människan ser att hon intet duger, intet äger, intet förmår, intet kan gottgöra. Där får hon den. Och där hon hungrar och törstar efter rättfärdighet, där hon inser att hon är totalt utelämnad. Där har det som är omöjligt blivit en verklighet. Det som är omöjligt för människor är nämligen möjligt för Gud.
Människor som kom till Jesus, de kom med stor nöd till honom. De kom inte för att de verkligen hade något att komma med till Jesus, utan just för att de intet hade. Hur gjorde han då? Stötte han bort dem? Nej, han tog emot dem, gav förlåtelse, hjälp och nåd. Och han säger: ”Den som kommer till mig, honom ska jag sannerligen inte kasta ut.” (Joh 6: 37)
Att tro, det är att ta emot. Men inte att tro vad som helst eller ta emot vad som helst. Det är i stället just bara en sak: Att tro är att förtrösta på Jesus och ta emot hans förlåtelse och nåd. Det är just detta som är fördolt för människoförnuft, som inte förstår nyttan av det, ej heller innebörden därav. Men människan som vet sig inget ha att komma med inför Gud, hon finner skatten hos Jesus, evangelium.
Att tro på den skatten är sannerligen i världens ögon enfald, men i Guds ögon sann tro. Och här ser du nu också vad denna skatt är värd. För med den äger du inte bara förlåtelse och ett gott samvete här i livet, utan med evangeliets skatt äger du också uppståndelsen från döden och det eviga livet. Johannes Döparen vittnar och säger: ”Den som tror på Sonen han har evigt liv” (Joh 3: 36)
Alltså får du med den inre och yttre nöd du har och känner komma till honom. Han stöter inte bort dig. Du får komma med din nöd och dina synder till Jesus. Och då får du tro just detta: Att dina synder är förlåtna och försoningen är given för Jesu Kristi skull. Det är skatten och du får ta emot den och äga skatten, utan att i någon mening vara förtjänt av den, men på grund av Guds nåd och Kristi förtjänst åtnjuta och tro den.
Låt människors verk vara vad de vara må. Men försäkra dig om en enda sak: skatten som inte går under, pärlan som inte förgås, rättfärdigheten som är av nåd, frälsningen som är av Kristus. Då kan du instämma i S:t Paulus ord:
”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outrannsakliga är inte hans domar och hur outforskade hans vägar! Vem kände Herrens sinne? Eller vem blev hans rådgivare? Eller vem har först gett honom något som han måste betala tillbaka? Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet.” (Rom 11: 33–36)
Amen
Jag nu den säkra grunden vunnit / Som håller hoppets ankar kvar / Jag i min Frälsare den funnit / Den lades innan världen var / När himmel och när jord förgår / Orubbligt fast den grunden står.
Tack återigen för en sann evangelisk predikan!
SvaraRadera