21 sönd. e. Trinitatis

Ad orientem versus har idag glädjen att presentera ytterligare en skribent och till detta en prästerlig skribent. Av gammal god släkt är han både en snäll och elak pastor som sin schartuanska bakgrund till trots ömmar för den rena lärans förpackning i kyrklig skrud.

Hans geografiska rörlighet i kombination med livsgärningen att föra schartuanismen från Bohuslän har gett redaktionen anledning att ge honom pseudonymen Hans Peter Wickelgren. Pastorn som dog i sviterna av en lunginflammation som han ådragit sig under ritterna för att sprida det rena Guds ord i Bohuslän. Även känd som Bohusläns martyr, skyddshelgon och förebedjare. Eller f. Hans Peter som det finns anledning att skriva.

+++

In Nomine Jesu

Text: Matt 7:12 (2 årgångens evangelium på 21 sönd. e. Trinitatis enligt EB86).


Allt vad NI vill


Forskare har konstaterat att varianter på den gyllene regeln finns i andra religioner och ideologier. En variant säger: ”Det som du inte vill att andra ska göra mot dig, det ska du inte heller göra mot dem.” Regeln är på sätt och vis enkel att hålla. Håll dig borta från människor, så skadar du ingen. En annan variant lyder: ”Det som andra gör mot dig, det ska du göra mot dem.” Kanske lite svårare, särskilt om andra gör mycket som är gott mot dig. Å andra sidan är det lättare att ge till någon som ger till mig. Får jag julklapp av någon varje år, så känns det inte jättesvårt att ge tillbaka.


Den variant som Jesus ger ska, enligt uppgift, vara unik för Jesus. Det är verkligen den gyllene regeln. Han nöjer sig inte med att säga: gör inte ont mot andra… Inte heller nöjer han sig med att säga: gör det som andra gör mot dig. Det imponerar inte på honom. Han säger: ”Om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det?” (Luk 6:32)


Istället gör Jesus, som han så ofta gör. Han flyttar min uppmärksamhet från ”alla andra” till mig själv. Han sätter fingret på mig, och frågar efter min godhet. ”Allt vad ni vill att andra ska göra er, det ska ni göra dem.” Jag kan inte gå och vänta på andras godhet. Jag får börja själv. Om så alla människor vore onda, så uppmanar han mig att gå mot strömmen och aktivt göra det goda – för andra. För så vill jag ju, trots allt, att andra ska göra mot mig!


Kanske att någon skulle kunna säga: nej, jag bryr mig inte om vad andra gör mot mig. Alltså behöver jag inte göra något för någon. Men om jag blev helt utfryst av andra, lämnad ensam och övergiven – skulle jag då inte, i djupet av mitt hjärta, längta efter gemenskap? Förmodligen. Och det ögonblick jag längtar efter kärlek från andra, så lyder Jesus ord: ”det ska ni göra mot dem…”


Biskop Bo Giertz sa en gång om äktenskapet: ”du gifter dig inte för att bli lycklig, du gifter dig för att göra en annan människa lycklig.” Så skulle det vara i alla mänskliga relationer. Du vill bli lycklig. Gör då andra människor lyckliga. Allt vad du vill att andra ska göra dig, det ska du göra dem. Om du någon gång provat att göra en annan människa lycklig, verkligen ansträngt dig, uthålligt, så har du kanske upptäckt att det gör dig själv lycklig. Det är lycka att se en annan människa lycklig! Och inte så sällan har du fått mer tillbaka än vad du fick innan du försökte.


Det är ju så här det borde vara. Jesus, du har rätt. Egentligen helt logiskt. Om alla siktade på att göra andra lyckliga, så skulle snart alla vara lyckliga. Men vi vet hur det ser ut. Ingen, eller väldigt få, tänker så. De flesta tänker på den egna lyckan. Och väldigt få är därför lyckliga. Istället för att aktivt ge av mig och mitt, så bevakar jag hellre mina intressen och rättigheter. Och jag har egentligen inte vunnit någonting på det. Ingen annan heller, för den delen.


Så där står vi. I en ond cirkel, skulle vi kanske säga. Men det är inte en ond cirkel som kan bli god med hjälp av allas förenade krafter. Cirkeln var en gång god. Men en hemsk skada i hela mänskligheten gör människan så inkrökt i sig själv att hon instinktivt söker sina egna fördelar och sin egen lycka. Även om jag skulle kunna gå mot min natur några veckor och satsa på andras lycka, så skulle jag snart ändå vara tillbaka i gamla fotspår. Cirkeln förblir ond. Denna skada kallar Bibeln rakt upp och ner för ”synden”. Ett demoniskt tillstånd av självupptagenhet i oss, som vi inte kan – eller ens vill – frigöra oss ifrån.


När Jesus därför sa de bevingade orden: ”Allt vad ni vill att andra ska göra er, det ska ni göra dem” – så hade han inga större förhoppningar om att mänskligheten skulle säga: nu äntligen vet vi vad vi ska göra. Trots att den gyllene regeln är ett av de mest citerade orden inom världslitteraturen, så kan vi nog konstatera att det är ett av de minst efterföljda.


”Detta är lagen och profeterna”, säger Jesus. Dvs. Gamla testamentet. Om jag har svårt att förstå GT, så förstår jag ändå gyllene regeln – och då har jag förstått det mesta. Så vill Gud ha det. Och då kan jag också förstå att Gud är god – och vill mig väl. Om alla människor följde gyllene regeln så skulle jag ju ha det så gott som den gode Guden vill att jag ska ha det. ”Men synden är med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt,” sjunger vi i en psalm. Och jag måste erkänna: också jag är med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt. Detta är lagen och profeterna: Jag är medskyldig till den värld som vänt Gud ryggen.


Efter Jesu uppståndelse berättas att Jesus träffade två människor och började förklara GT för dem. I Lukas 24 läser vi: ”Jesus började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna” (Luk 24:27). Det finns en hemlighet nerlagd i lagen och profeterna. Å ena sidan står det klart att varken jag eller någon annan gör vad den gode Guden vill. Å andra sidan beskrivs Jesus. Han gör det jag inte gjort eller gör. När Jesus, sann Gud och sann människa, därför säger: ”allt vad ni vill att andra ska göra er, det ska ni göra dem” – så är han i full färd med att göra det mot oss, som vi inte gjort mot honom. Han är inte befriad från Gyllene regeln! Men han står inte och väntar på oss. Han tar initiativet. Vad vill Jesus att vi ska göra mot honom? Hålla hans bud, älska Gud över allting och våra medmänniskor, vara beredd att offra livet för Gud.


Och det gör han – för oss. I vårt ställe. Han älskade sina medmänniskor – det är vi det – så högt, att ”han fullgjorde vad vi borde, och blev vår rättfärdighet.” Inför Gud stegade han fram och sa: ingen av mina medmänniskor kan eller vill göra vad du kräver. De är fast, kommer inte ur sitt eget grepp. Låt mig göra det i deras ställe! Så ska jag också ta på mig konsekvenserna för att de inte gjorde vad de borde. Jag ska ge mitt liv för dem som inte kunde ge sitt liv, som Gud krävde. Och jag ska ge mitt liv som betalning för deras skuld. I ett av breven står det att Jesus blev lydig ända till döden – döden på korset. (Fil 2) ”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner” sa Jesus en gång (Joh 15:13). Och ändå visar Jesus just större kärlek. Han gav sitt liv för fiender.


Allt vad ni vill att andra ska göra er, det skall ni också göra dem

Jesus är inte en i raden av morallärare som strött goda levnadsregler omkring sig, även om han i och för sig gjorde det. Nej, han är frälsaren som själv utför vad han befaller. Och han är frälsaren som inför den Helige står till svars för den mänsklighet som inte utförde vad Gud befallde. Den som därför söker sig till Jesus får höra av honom: Allt mitt är ditt. Det jag har gjort får du räkna som ditt. Min rättfärdighet. Min frälsning. Min nåd. Ty så står det skrivet: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron.” (Rom 3)


Amen.

Gloria Patri, et Filio, et Spiritui Sancto.
Sicut erat in principio, et nunc, et semper, et in sæcula sæculorum.
Amen.