Den sanna kristendomsundervisningen

Aftonbladet (här) och Svenska dagbladet (här) rapporterar om att kristendomen fortfarande ska ha en särställning i skolans undervisning inom ämnet religion. Lars Ohly är upprörd men Jan Björklund försvarar beslutet med följande argumentation

"Det är självklart att elever ska studera alla världsreligionerna, men det är lika självklart att kristendomen i svensk skola fortsatt ska ha en särställning. Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land, och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, säger Jan Björklund.

Han poängterar att ställningstagandet inte innebär en rangordning mellan olika religioner.

– Det handlar inte om att den kristna religionen är bättre än någon annan, utan det här beror på det enorma inflytande som just kristendomen har haft i vårt land, och fortfarande har i vår del av världen."

Naturligtvis är det ett rimligt sätt att resonera som förs fram. Det vore mycket konstigt om man inte ägnade mer tid åt en religion som präglat hela det samhälle man lever i. Samtidigt är det märkligt att man skulle jämställa exempelvis judendom, islam och buddhism genom att förpassa dessa till ett b-lag. Det är mycket väsentligt att man förstår dessa religioners skillnader och likheter. Även dessas historia är inflätad i den västerländska och mycket essentiell för att förstå den kontext som vi lever i.

Problemet med religionsundervisningen ligger emellertid på ett helt annat plan. Ett plan som ligger mycket nära just den problematik som Björklund tar upp för att argumentera för kristendomens särställning. Det bedrivs helt säkert en mängd religionsundervisning för att förklara de yttre religiösa seder som människor håller sig med. Däremot bedrivs det mycket lite kvalitativ religionsundervisning i den mening att man på ett fördjupat sätt studerar varför religionen har kommit att ta de uttryck som den har. Man studerar alltså inte religioners sanningsanspråk eller de nyckelfrågor som religionerna försöker besvara. Frågan blir alltså inte: varför var det viktigt att Jesus föddes? Varför var det viktigt att Jesus föddes av en jungfru? Varför var det viktigt att han föddes i Betlehem? Osv. Istället frågar man varför gör vi såsom vi gör. Frågan blir alltså sociologisk och inte teologisk. En sådan kristendom och en sådan undervisning om kristendom klarar jag mig utan. Om undervisningen ska bredivas på sådant sätt kan det gott vara jämställt mellan världsreligionerna.

Detta har varit ett tydligt drag i de senaste 100 årens skolpolitik. Bilden ovan är hämtad från det näst senaste större angreppet på den kristna trons inflytande över den svenska skolan. Nämligen katekesstriden. När katekesen med dess fullödiga troslära skulle rensas ut och ersättas av bergspredikans morallära. Den moralläran var god för barnen att läsa. Den gången drevs frågan av de liberala reformtändstickorna. Den fick generationer av människor att missa betydelsen av Jesu försoning och evangeliets kärna. Fråga dina jämnåriga icke-kristna vänner. Vad är kristendomens budskap och kärna? De kommer med övervägande sannolikhet svara att man ska älska sin nästa som sig själv. Skulle du av en händelse studera på en teologisk fakultet som bedriver undervisning för staten och därmed utbildar våra framtida lärare och präster är chansen kanske 50-50. För att religionsundervisningen ska vara meningsfull annat som ett subämne till samhällsvetenskap och historia önskar jag att man skulle höja standarden på undervisningen så att man vågade ta i religionernas existentiella aspekter. Inte bara så att man berör det som trosföreställningar men så att man vågade dissekera religionernas salighetsordningar och hur dessa appliceras på människor och samhället. Utan en kunskapsnivå hos lärarna som gör detta möjligt spelar det dessvärre ingen roll hur bra Björklunds förslag är. När teori och praktisk verklighet inte hänger ihop är teorin bara ett alibi. När motiveringen till den teoretiska basen haltar då förstår man inte att praktiken är fel.

Naturligtvis är detta ett resultat av alliansens valseger och en eftergift för Kristdemokraterna. De ovan angivna fundamentala problemen illustrerar också de politiska frågeställningarnas betydelse för den kristna verkligheten. Det är genom undervisning, traditionsöverföring och mission som man tar terräng inte gneom taktiserande politik. Man vinner inga eller mycket få verkliga segrar på ett politiskt plan oavsett hur väl samordnade och drillade de kristna blir som grupp. Sådana segrar som denna är helt enkelt inte värda den möda som ligger bakom dem. Likväl är det en seger och något att vara både en smula glad och tacksam för. Tänk så mycket mer illa det hade kunnat gå. Det är ju också kul att någon förklarar för samtiden hur det kommer sig att julen ligger där den ligger.