aKF:s biskop Ragnar Persenius uttalar sig till Kyrkans tidning angående de präster som avsagt sig vigselrätten.
Han tillägger sedan.
Argumentationsanalysen lämpar sig dock mycket väl för att illustrera två olika principer i prästfolkets relation till sin kallelse. Är kallelsen att inte provocera och markera övertygelse utan lojalt ingå i en kyrka som förvaltare av en kollektiv byråkratisk mening. Eller är kallelsen att förkunna uppenbarelsens radikala dissonans i förhållande till det världsliga? Det är klart att det framstår som provocerande när dessa två förhållningssätt möts. Icke desto mindre är den senare vida överlägsen den förstnämnda. Särskilt i det avseendet att opposition blir meningsfull. Byråkratisk lojalitet gör å andra sidan allt motstånd till ett kätteri.
Här finns Dagens rapporter om Persenius uttalande.
– En djupt osolidarisk provokation. Det säger Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, om de präster i Svenska kyrkan som avsagt sig sin vigselbehörighet.
Han tillägger sedan.
– I och med att ingen präst i dag är tvingad att viga något enskilt par så är detta kolossalt onödigt. Det är en provokation som ingen tjänar på, säger Ragnar Persenius, som betonar att det handlar om hans personliga uppfattning och inte biskopsmötets hållning.Persenius har uppenbarligen inte förstått varför prästerna avsäger sig vigsellöften. Det är inte för att de inte vill viga vissa personer utan ett resultat av att de inte kan identifiera äktenskapsbalkens samlevnadsform med det kristna äktenskapen. I och med lagändringen skildes kategorierna åt. Poängen är just den att det är fel på det rättsliga äktenskapet inte det att det är den egna samvetsfriden man vill bevara. Följaktligen kommer dessa präster också att viga om par som ingått äktenskap borgerligt.
Argumentationsanalysen lämpar sig dock mycket väl för att illustrera två olika principer i prästfolkets relation till sin kallelse. Är kallelsen att inte provocera och markera övertygelse utan lojalt ingå i en kyrka som förvaltare av en kollektiv byråkratisk mening. Eller är kallelsen att förkunna uppenbarelsens radikala dissonans i förhållande till det världsliga? Det är klart att det framstår som provocerande när dessa två förhållningssätt möts. Icke desto mindre är den senare vida överlägsen den förstnämnda. Särskilt i det avseendet att opposition blir meningsfull. Byråkratisk lojalitet gör å andra sidan allt motstånd till ett kätteri.
Här finns Dagens rapporter om Persenius uttalande.
Och detta väcker ju också frågor kring Persenius roll som "kontaktbiskop" för aKF. För även om jag inte känner till den teologiska inriktningen hos de aktuella prästerna är det väl inte helt otroligt att de står nära högkyrkligheten (eftersom de kommer från Göteborgs stift är de väl snarare gammalkyrkliga, kanske), eller att högkyrkliga präster skulle kunna tänkas vilja göra detsamma?
SvaraRaderaHär är också ett utdrag ur aKF:s uttalande sedan samkönade "äktenskap" kunde börja ingås i SvK:
"arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse uttalar därför som sin uppfattning, att det äktenskap Svenska kyrkan framdeles sammanviger till, och som vilar på den nu antagna, förändrade teologin, inte är ett kristet äktenskap, utan något annat."
[ http://www.kyrkligfornyelse.org/post-55 ]
Man kan ju tolka Persenius utspel som att han tycker att det är viktigt med "väjningsrätten", men att han vill uppmana personer som har denna syn att gå mer diplomatiskt och diskret till väga (eller välja en annan väg, diplomatiskt, i alla fall).
Dock: det ställer ändå, som sagt, frågan...
Persenii personliga uppfattning är alltså att denna "provokation" samtidigt är osolidarisk och något som ingen tjänar på. Skall han säga att den är listig och samtidigt idiotisk också?
SvaraRaderaKan inte en av Svenska kyrkans biskopar hålla sig till sansad diskussion?
Spontan tror jag att många präster borde göra detsamma. Såväl högkyrkliga som gammalkyrkliga; ja rent av svenskkyrkliga. När det gäller den distinktion är det mkt snårigt. Min mening är att de gammalkyrkliga är protohögkyrkliga och de vi kallar högkyrkliga är neohögkyrkliga.
SvaraRaderaPersenii reaktion visar däremot hur långt kvar han är innan han kan vara en seriös ledare för en genuin högyrklighet. Hoppas aKF talar förstånd i honom snarast.
Samtidigt tror jag att många högkyrkliga väntar på Göteborgs stifts domkapitels prövning av Nordblom och co innan de följer det som torde vara deras officiella hållning.
Men situationen är onekligen svår att överblicka.