BEFRIA SVENSKA KYRKAN!
BEFRIA SVENSKA KYRKAN!BEFRIA SVENSKA KYRKAN!

söndag 10 oktober 2010

Om teologisk experimentlusta och kyrkopolitiskt kaos

Följande lilla citat är ett utdrag ur den angloromerska-katoliken Damian Thompsons inlägg Anglo-Catholicism crumbles as traditionalists prepare to enter the Ordinariate. Inlägget avhandlar den teologiska
och kyrkopolitiska situation som anglo-katolikerna befinner sig i genom bildandet av en anglikansk romersk-katolsk gemenskap och det nya The Mission Society of Saint Wilfrid and Saint Hilda.
"Anglo-Catholicism crumbles as traditionalists prepare to enter the Ordinariate":

"Anglo-Catholics are of course entitled to fight to preserve their sacramental order as Anglicans rather than as Roman Catholics. They are the heirs of Pusey and Keble. But the notion that the Church of England will grant them “a place … where they can minister with integrity” without compromising that sacramental order is fantasy. How many more times does the Synod have to tell them that they won’t be allowed to reject the authority of women bishops and priests before the message sinks in?

Ask yourself this question: how can a seminaran who believes that women cannot be priests now put himself forward for ordination in the Church of England in good conscience? The answer is that he can’t do so without performing the most peculiar theological acrobatics. And, indeed, very few seminarians will go down this route – as the C of E is well aware. [Min kursiv]

Anglo-Catholicism as we used to understand it – that is, as a fully functioning part of the Church of England that rejects the ordination of women – may not be dead, but it is terminally ill. Its adherents can stay where they are and resign themselves to extinction. They can soften their beliefs, in which case a very warm welcome awaits from “Affirming Catholicism” and its Kim Philbys. They can reconstruct their communities as a “continuing Anglican Church”. They can convert to Rome, either individually, like Blessed John Henry Newman, or as part of an Ordinariate whose primary purpose – as Bishop Burnham emphasises – is to evangelise."
Detta är naturligtvis sant och motsvarar, i vissa delar, den kyrkopolitiska situationen i Sverige post 58, post 93 och post 03. Man har alltså fyra val med obekväma konsekvenser vad man än gör.

Citatet såväl som informationen om detta är något som hållit tillhanda av käre br Nicolaus på Kyrkliga Betraktelser

8 kommentarer:

  1. Jag hänger inte riktigt med. Vad menas med "post 58" etc? Och var alla alternativen att konvertera till Rom?

    Jag gillar tempot som du publicerar nya intressanta inlägg i.

    SvaraRadera
  2. @Haquin: post 58 är alltså tiden efter 1958 års beslut om kvinnliga präster.

    För anglo-katolikerna finns det alltså,utifrån vad som kan utläsas ur den citerade artikeln, två val.

    Antingen att låta sig prästvigas i en ordning som man inte erkänner genom att bryta mot det åttonde budet varvid man med läpparna och gärningarnas bekännelse erkänner genusteologins primas över kyrkan.

    Eller att erkänna den förmenta petristolen som kyrkans rätte herre.

    Båda valen har obekväma konsekvenser.

    Tack för uppskattningen.

    SvaraRadera
  3. "För anglo-katolikerna finns det alltså,utifrån vad som kan utläsas ur den citerade artikeln, två val."

    Nja, det är väl fyra val, varav det sista med två underalternativ?

    1) stanna och köra 'business as usual';
    2) bli 'Affirming Catholics' (d.v.s erkänna kvinnor som präster och biskopar);
    3) bli en 'Continuing Church' (detta är väl det som mest liknar Missionsprovins-valet i Sverige); eller
    4) konvertera till "Rom", antingen
    i) individuellt eller
    ii) i grupp.

    Av dessa val tycks han mena att bara det första - att försöka köra 'business as usual' - leder till utplåning.

    SvaraRadera
  4. Det stämmer naturligtvis att det finns fyra val. Precis som det står i sista stycket i den citerade delen.

    Av just den anledningen har artikeln ovan redigerats .... NU!

    Se gärna inlägget:

    http://adorientemversus.blogspot.com/2010/07/ett-odesval-for-svenska-hogkyrklighet.html

    SvaraRadera
  5. "Av just den anledningen har artikeln ovan redigerats .... NU!"

    Noterat.

    Dock: det sista valet har väl inte "obekväma konsekvenser"? ;-)

    SvaraRadera
  6. Hade det funnits ett bekvämt val hade det inte förts diskussioner om flera olika alternativ. Att konvertera i grupp är säkert en mycket smärtsam process.

    SvaraRadera
  7. Damian Thompson är inte anglo-katolik. Han är romerk-katolsk.

    Sedan kommer ämnet att beröras åter på Kyrkliga Betraktelser inom kort. Kanske också med en del "inside information" från våra anglo-katolska kontakter!

    SvaraRadera
  8. Tack för din välvilliga korrigering: har nu ändrat till den korrekta benämningen angloromersk-katolik.

    SvaraRadera