Det finns en mycket konkret tendens inom svenskkyrkligheten att förklara alla teologiska problem med principen: Gud är större. Devisen är känd från den islamiska världen där meningen Allahu akbar kan översättas Gud är den störste, Gud är stor eller Gud är större. Det sistnämnda ofta med en lätt platonsk/mystisk underton. På frågan "Om Gud är allsmäktig kan han skapa en sten han själv inte kan lyfta" kan man t.ex. svara "Gud är större". Det är ett svar som avväpnar. Det är därtill en bekväm sentens och princip. Om någon undrar "skapade Gud jorden på sex dagar" kan man svara "Gud är större".Om någon säger "Kyrkan finns varhelst syndernas förlåtelse förmedla genom sakrament och evangelium är" kan man svara "Kyrkan/Gud är större". Det som är större kan inte brytas ner i mindre beståndsdelar och förstås utan är ett eget universum, ett slutet system som inte kan ifrågasättas.
Man kan sätta upp en religiös fasad genom att skapa en frånvarande och upphöjd Gud. En Gud som inte finns med i växlingarna härnere. Det är mycket kreativt och det är lockande för den människa som tycker att Kyrkans dennasidighet och förkärlek för obskyra moralfrågor är stötande eller döljer det exsitensiella värdet i kyrkans budskap.
Det finns bara ett par problem. Ett par stora problem med en sådan argumentation. Det första problemet är att en sådan Gudsbild passar allra bäst på några andra religioner än kristendom. Utöver islam kan man välja mellan följande. Teism, platonism, nyplatonism, liberala katolska kyrkan, swedenborgarna, m.fl. Det andra och största problemet är att en sådan beskrivning strider fundamentalt mot den kristna erfarenheten av teologiskt prolemlösande. När kristenheten ställde sig frågan "är Jesus sann Gud och/eller sann människa" svarade vi inte "Gud är större", lyfte på hatten och gick vidare. När vi frågade oss "är den Helige ande Gud" gjorde vi det inte eller. Det strider alltså mot erfarenheten att Gud inkarnerades i den lilla världen, att Guds ord är den Helige andes främsta verk i vilket Gud själv möter oss. Det går tvärs emot varje tal om realontisk Gudsnärvaro i dop, nattvard, avlösning och i de kristnas hjärtan. Det är också rakt emot allt tal om en försoning genom Kristi offerdöd. Den kristna erfarenheten bygger alltså inte på att Gud är större utan på att Gud ryms i det ändliga.
Om man säger: "Gud är större än att han låter sig styras av nattvardens element" så drar man en slutsats som går tvärsemot den samlade kristna erfarenheten eftersom den säger att Gud inte är beroende av det skapade och ändliga i hur han kommer till oss. Om man säger "det är omöjligt att Gud kan bry sig inte om det är en kvinna eller man som är präst för Gud är större" då talar man emot den erfarenhet som säger att Gud faktiskt skapat könsskillnderna, uppehåller dem och valt att bejaka dem. Bägge dessa påståenden är i sig själva felaktiga för argumenten pekar på Guds frånvaro från världen medan tron talar om Guds närvaro. Den tro som säger "Gud är större" löper en väldig risk att bli en tro på en impotent Gud som inte hjälper oss och som inte har svaren. Det är en farlig tro, för på den byggs inga fästen att freda frälsningen i.
Inför sådan argumentation kan man därför bara svara: nej, Gud är inte större, Wår Gudh är oß en wäldig borg, Han är wår sköld och wärja: Han hielper oß af nödh och sorg, Som oß wil här besnäria. Wår fiende bätsk är oß så hätsk; På macht eller list hafwer han ej brist På jorden är icke hans like.
Några andra källor med angränsande tematik:
Om ordet “extrem” (Christer Sturmark om Svenska kyrkans extremism).
'Jag tycker att Gud är större än homo och hetero' | Fria Tidningen
Biskopens valspråk - Svenska kyrkan - Lunds stift
Svenska kyrkan - Är det Gud jag upplever?
I Staggs aula - Dagblogg
Församlingen är större än våra föreställnignar.
Gud kan visst göra mirakler (Åke Bonnier)
Man kan sätta upp en religiös fasad genom att skapa en frånvarande och upphöjd Gud. En Gud som inte finns med i växlingarna härnere. Det är mycket kreativt och det är lockande för den människa som tycker att Kyrkans dennasidighet och förkärlek för obskyra moralfrågor är stötande eller döljer det exsitensiella värdet i kyrkans budskap.
Det finns bara ett par problem. Ett par stora problem med en sådan argumentation. Det första problemet är att en sådan Gudsbild passar allra bäst på några andra religioner än kristendom. Utöver islam kan man välja mellan följande. Teism, platonism, nyplatonism, liberala katolska kyrkan, swedenborgarna, m.fl. Det andra och största problemet är att en sådan beskrivning strider fundamentalt mot den kristna erfarenheten av teologiskt prolemlösande. När kristenheten ställde sig frågan "är Jesus sann Gud och/eller sann människa" svarade vi inte "Gud är större", lyfte på hatten och gick vidare. När vi frågade oss "är den Helige ande Gud" gjorde vi det inte eller. Det strider alltså mot erfarenheten att Gud inkarnerades i den lilla världen, att Guds ord är den Helige andes främsta verk i vilket Gud själv möter oss. Det går tvärs emot varje tal om realontisk Gudsnärvaro i dop, nattvard, avlösning och i de kristnas hjärtan. Det är också rakt emot allt tal om en försoning genom Kristi offerdöd. Den kristna erfarenheten bygger alltså inte på att Gud är större utan på att Gud ryms i det ändliga.
Om man säger: "Gud är större än att han låter sig styras av nattvardens element" så drar man en slutsats som går tvärsemot den samlade kristna erfarenheten eftersom den säger att Gud inte är beroende av det skapade och ändliga i hur han kommer till oss. Om man säger "det är omöjligt att Gud kan bry sig inte om det är en kvinna eller man som är präst för Gud är större" då talar man emot den erfarenhet som säger att Gud faktiskt skapat könsskillnderna, uppehåller dem och valt att bejaka dem. Bägge dessa påståenden är i sig själva felaktiga för argumenten pekar på Guds frånvaro från världen medan tron talar om Guds närvaro. Den tro som säger "Gud är större" löper en väldig risk att bli en tro på en impotent Gud som inte hjälper oss och som inte har svaren. Det är en farlig tro, för på den byggs inga fästen att freda frälsningen i.
Inför sådan argumentation kan man därför bara svara: nej, Gud är inte större, Wår Gudh är oß en wäldig borg, Han är wår sköld och wärja: Han hielper oß af nödh och sorg, Som oß wil här besnäria. Wår fiende bätsk är oß så hätsk; På macht eller list hafwer han ej brist På jorden är icke hans like.
Några andra källor med angränsande tematik:
Om ordet “extrem” (Christer Sturmark om Svenska kyrkans extremism).
'Jag tycker att Gud är större än homo och hetero' | Fria Tidningen
Biskopens valspråk - Svenska kyrkan - Lunds stift
Svenska kyrkan - Är det Gud jag upplever?
I Staggs aula - Dagblogg
Församlingen är större än våra föreställnignar.
Gud kan visst göra mirakler (Åke Bonnier)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar