De falska vittnesbörden, svar till Kyrkliga Betraktelser

Ad orientem versus har under den gångna tiden följt debatten om + Görans närvaro vid grundläggningen av Enhetens kyrka. Den inleddes genom Lars Borgströms och Ingemar Anderssons öppna brev om Missionsprovinsens uppenbara synd genom frieriet med den katolska kyrkan. Detta ledde till ett ärende hos Missionprovinsens konsistorium och en bloggpost av + Roland.

Debatten gick sedan högt på denna blogg genom två stycken inlägg, Den stora skökan och dens stora synden och Öppna brev och öppna hjärtan.

Slutligen har Missionsprovinsens biskopar (alltså + Lars, + Göran och + Roland) och dess konsistorium gjort ett uttalande om Missionprovinsens påstådda propapism. Uttalandet innehåller bl.a. följande stycken.

"Missionsprovinsen i Sverige och Finland har en väl genomarbetad Provinsordning som hanterar olika ärenden, t.ex. Provinskonvent, Missionsråd, Konsistorium och Läronämnd. Eftersom de tre senare instanserna haft sammanträde under januari månad har Öppet brev om Missionsprovinsens prokatolicism i någon mån kunnat behandlas i dessa fora.

Konsistoriet och biskoparna beklagar den incidenten, att en biskop i Missionsprovinsen utan samråd med övriga biskopar deltagit vid en ekumenisk högtid på Östanbäcks kloster. Närvaron har gett intryck av att Missionsprovinsen intar en ”pro-katolsk” hållning, varmed man menar en öppenhet för ett närmande till den Romersk-katolska kyrkan med dess villfarelser.

Konsistoriet avvisar varje tanke på att Missionsprovinsen skulle ha lämnat sin reformatoriska grund. Missionsprovinsen är evangelisk-luthersk i sin bekännelse och definierar sig fortsatt som ett fritt och icke-territoriellt stift inom Svenska kyrkans tradition.

Läronämnden, som på eget initiativ kan avge yttranden i sådant som den bedömer är av betydelse för Missionsprovinsens identitet, har för avsikt att arbeta vidare med och precisera hur Missionsprovinsen ”söker samverkan på evangelisk-luthersk grund och odlar kontakt med andra kyrkotraditioner där så är lämpligt” (Provinsordningen 3 kap 5 §).

Missionsrådet har som uppgift att arbeta med och hantera Missionsprovinsens identitetsfrågor, t.ex. att analysera missionssituationen och utforma en missionsstrategi för verksamheten. Det givande men tidvis också utmanande samarbetet mellan olika traditioner inom Missionsprovinsen fortsätter. Det bästa i dessa andliga traditioner — baserat på Bibeln och den evangelisk-lutherska bekännelsen — bör bevaras och förnyas, medan ytterligheter och särdrag som inte befrämjar helheten får stå tillbaka."

Av detta drar bloggen Kyrkliga betraktelser i bloggposten MP tar officiellt avstånd från ekumenik med Rom följande slutsatser.

"Här har vi det svart på vitt; Missionsprovinsen är en ickeekumeniskt samfund, som hellre lyssnar på kritik från ultraprotestantiska sekter än att föra seriösa samtal med historiska kyrkosamfund. Det kan inte vara lätt att vara högkyrklig i Missionsprovinsen. Frågan är hur länge biskop Beijer och hans skara likasinnade får vara kvar. De finns i våra förböner."

Tillåt mig då att undra hur detta blir en rimlig tolkning av Missionsprovinsens agerande och detta uttalande. Ett uttalande som alltså bl.a. ger uttryck för biskop Görans ståndpunkt(!). Låt oss analysera vad som egentligen står i satserna som Kyrkliga betraktelser citerar och tolkar.

1. Konsistoriet och biskoparna beklagar den incidenten, att en biskop i Missionsprovinsen utan samråd med övriga biskopar deltagit vid en ekumenisk högtid på Östanbäcks kloster.

2. Närvaron har gett intryck av att Missionsprovinsen intar en ”pro-katolsk” hållning, varmed man menar en öppenhet för ett närmande till den Romersk-katolska kyrkan med dess villfarelser.

3. Läronämnden, som på eget initiativ kan avge yttranden i sådant som den bedömer är av betydelse för Missionsprovinsens identitet, har för avsikt att arbeta vidare med och precisera hur Missionsprovinsen ”söker samverkan på evangelisk-luthersk grund och odlar kontakt med andra kyrkotraditioner där så är lämpligt” (Provinsordningen 3 kap 5 §).

Vad står det egentligen:

1. Biskoparna Göran, Lars och Roland beklagar att det som skett inte skett i samråd med den kyrkoprovins som man representerar.

2. Biskop Görans närvaro har gett andra människor uppfattningen att Missionprovinsen är för ett tillnärmande med den romersk-katolska kyrkan med ett accepterande av dennas villfarelser.

3. Man arbetar fortfarande vidare med att samfällt hitta vägar för ekumeniskt arbete med utgångspunkt för Missionsprovinsens egen identitet och tro.

Missionprovinsen kan alltså inte tänka sig att kapitulera för det romerska kravet på hegemoni. Istället vill man arbeta som en kyrkoprovins, gemensamt och i enlighet med den ordning som provinsen styrs av. Med den utgångspunkten ska man arbeta för enighet (sannolikt med den romerska kyrkan). Detta står ju + Göran bakom. Någon konflikt bland biskoparna finns det inte, tvärtom betonas deras enighet. Tolkningen att yttrandet vittnar om en kommande dolkstöt i ryggen på biskop Göran är helt orimlig.

Tolkningen och bloggposten präglas av en misstänksamhet som gränsar till förtal. Det är samma negativa och destruktiva tolkningsmönster som det öppna brevet som inledde diskussionen är präglat av. Så bygger man ingen enhet mellan troende. Möjligtvis bygger man enhet med Rom.
Om högkyrkligheten väljer att som "Kyrkliga Betraktelser" ta upp detta förhållningssätt till andra kyrkliga sammanhang kan vi vara säkra på att vi utplånar oss själva i sekteriska gräl. Sedan konverterar de sista prästänkorna till Rom.

Tolkningen hade kanske kunnat vara rimlig inom Svenska kyrkans ordinarie stift med dess väl omvittnade problem med relationerna mellan ämbetsmän. Svenska kyrkan där ryggdunkar lätt kan förbytas i dolkstötar. En ordning där det finns väl omvittnade problem på alla nivåer. Inte minst när det gäller relationen mellan antagningskommittéer, biskopar och vigningskandidater, och historien av svek mot kyrkfolk och präster kan göras sorgligt lång. Det är däremot inte en naturlig eller rimligt tolkning i Missionsprovinsen. I Missionsprovinsen krävs det däremot en stilla ödmjukhet och en via media i formuleringarna av ett uttalande så att alla delar av provinsen kan se att deras perspektiv har blivit beaktade. Så att man kan känna igen den kyrkliga enheten i uttalandet. Vi kan därför också vara säkra på att de sammanhang som inte tål inomkyrklig ekumenik inte är nöjda med det uttalande som Missionsprovinsen nu avgivit. Det är helt enkelt inte tillräckligt exkluderande för deras smak.

Författaren till Kyrkliga betraktelser är, glädjande nog, knappast representativ i sitt sätt att läsa Missionsprovinsens biskopar och konsistoriums brev. Vi kan vidare glädja oss över hans böner för oss och hans iver för att Missionprovinsen ska välja en allmänkyrklig väg. Jag tror även att br. Nicolaus kommer förstå misstaget i sin tolkning han är en mycket skarp person som har enklare än undertecknad att erkänna sina fel. Detta hindar inte att han med sitt tolkningsmönster riskerar att välja en väg som delar av de evangelisk-lutherska frikyrkosammanhangen redan har gjort.

Det är lätt att glömma det ansvar man tar på sig när man sprider sina mer eller mindre genomtänkta uppfattningar på nätet. Ibland kan ett obetänksamt uttalande verkligen göra stor skada. Det är något som är värt för oss alla att tänka igenom innan vi yttrar oss i bloggar.

Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

Vad är det?

Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.