Den absolut mest häpnandsväckande upplevelsen av annorlundaskap möter nog de flesta evangeliska bekännare när man läser på Katolsk visions blogg. Om Katolsk vision kan man läsa här och här. Den är en underbar tummelplats för troende inom den romerska kyrkan som inte riktigt förstått grejen med den odelade kyrkan som ett sakrament för världen. Läs bl.a. följande och känn efter; är inte detta inverteringen av evangelisk tro? Är det den fullständiga motsatsen till den rena lärans position.
Den amerikanske filosofen Richard Rorty skriver om sin italienska kollega Gianni Vattimo”Ju mer sekulärt, ju mindre underkastat ett prästvälde västerlandet blir, desto bättre realiserar det evangeliernas löfte om att Gud inte längre skall betrakta oss som tjänare utan som vänner: ”den kristna uppenbarelsens väsen,” skriver Vattimo, ”reduceras till kärlek till nästan, medan allt annat överlämnas till mångfalden av historiska , icke –slutgiltiga, erfarenheter.”Vattimos strategi går ut på att betrakta inkarnationen som Guds offrande av all sin makt och auktoritet, liksom av sin Annanhet. Inkarnationen var en akt av kenosis, den akt genom vilken Gud överlämnade allt till människan. Denna tolkning är förutsättningen för Vattimos viktigaste och mest häpnadsväckande tes : att sekulariseringen är ett konstituerande drag i den autentiska religiösa erfarenheten.”
Samtidigt ter det sig klart vad de har förstått att den romerska kyrkan med dess hierarkiska drag kan rymma just denna typ av teologiska föreställningar utan att upplösas. Den romerska religionen kan vara en pseudosekulariserad gemenskap underställd en viss hierarkisk struktur. Vad Katolsk vision påkallar är alltså en demokratisering av den sista europeiska monarkin; nämligen det monarkiska episkopatet under den romerske biskopen. Eftersom den romerska kyrkan vilar på sina jurisdiktionsfrågor är ett sådant krav inte en strukturell omöjlighet. Den romerska kyrkan kan reformeras på detta sätt utan att upplösa sig själv. Den romerska kyrkans bekännelsegemenskap vilar nämligen på den gemensamma bekännelsen av den gemensamma organisationsformen. Denna organisationsform kan sedan rymma en rad uppsättningar av teologiska perspektiv. Denna kyrkorättsliga dimension av den romerska kyrkan missar man ofta när man kommer från en kyrka som tvärtom förnekar kyrkorätten som Kyrkans grundläggande kännetecken och istället lyfter fram den endräktiga bekännelsen som Kyrkans grund. Igenkännandet av detta missförstånd utgör den egentliga grunden för att undertecknad inte skulle kunna konvertera till Rom. Det utgör också anledningen till att det tar ett par generationer för konvertiter att acklimatisera sig och bli romerska i sin kyrkliga läggning och andlighet. Detta till många Svenska katolikers förtret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar