Den vilda eftervalsdebatten har gjort att redaktionen känner sig nödgad att kommentera och republicera det inlägg från den 30 augusti som Kyrkans tidning fann det gott att citera i deras tryckta upplaga (inlägget i original hittar man här). I röd kursiv anges vad KT citerade.Trots redaktionens glädje över att ha blivit citerad av Kyrkans tidning bör man omedelbart reagera och tänka. Inlägget innehåller: lag, evangelium och tillämpning av bekännelsen i en samhälleligt kontext. Är då citatetett uttryck för lag eller evangelium? Svar: lag. Innebär citatet ett sätt att ge uttryck för kärnan i den politiska tillämpningen av texten? Svar: nej, kärnan är förlåtelsen men citatet ger sken av att lagens förkunnelse är den centrala. Detta är inte med nödvändighet fel eftersom lagen har ett borgerligt bruk. Men det är med säkerhet inte det centrala budskapet vi ska kommunicera till människor.Det goda samtaletSlutsats: där ser man vad en realistisk människosyn ställer till det."
Valspurtens hetsiga debatter understryker en fundamental brist i det mellanmänskliga spelet i vårt samhälle. Hur kommer det sig att vi människor inte har förstånd och förmåga att kunna inse att andra människor oftast handlar och resonerar med utgångpunkt för vad de faktiskt tror är det goda. Varför denna mediala svartmålning av varandra. Som om de olika partierna faktiskt inte ville skapa goda samhällen? Hur kan någon säga saker som underförstått utpekar någon annan som en ond typ? Svaret blir naturligtvis att vi är bristfälliga människor. Människor som trivs bättre med självförhärligande och svartmålande av de andra. Den bristen kallas uraktlåtenhet att följa det åttonde budet.
Åttonde budet: Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa Vad är det? Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.
Därför är vi människor inte förmögna till det goda samtalet utan bara till synd. Det är beviset för att vi behöver Jesu försoning. Men det är också svaret på varför ett försonande samtal inte kommer tillstånd inom många samfund (däribland Svenska kyrkan).
Vad säger det om Svenska kyrkan att det är lagen som man helst citerar. Svar: ..................
Svenska kyrkan har förlorat den andliga klarsyn som krävs för att skilja mellan lag och evangelium. De lyfter bara fram de delar som de instinktivt gillar bäst med ett budskap, och det råkar vara endast lag.
SvaraRaderaDet är en mycket allvarlig anklagelse eftersom evangeliet är Kyrkans bas. Om det stämmer, vilket det finns tecken på att det gör, då har Kyrkan upphört att existera ens på en passiv nivå i dessa delar av Svenska kyrkan.
SvaraRaderaDet må vara en aning generaliserande, men hör man en biskopspredikan - såsom den nyligen aktuella - eller läser vad kyrkans teologer skriver i Kyrkans tidning så är det en mycket negativ bild man får av förmågan att urskönja evangeliets kärna. Det tycks mig som att Jesu Kristi försoningsdöd förstås som något pinsamt man sopar in bakom en ridå av moralism och plattityder.
SvaraRaderaJag har ingen invändning mot de tecken som anförs eller hur de tolkas. Det fordrar däremot en viss försiktighet och en tydlig och ju analys eftersom konsekvensen av detta är att man har att kalla Svenska kyrkns biskopssäten för vakanta. Detta är en mycket långtgående sak, ett vapen som vi måste handha med försiktighet eftersom det inte är frågan om vårt vapen utan om Guds. Det är att konstatera villolära som är så allvarlig att det är kätteri.
SvaraRaderaJämför Augsburska bekännelsens apologi 'Art. XXVIII. Om den andliga makten', Art. VII och VIII. Om kyrkan, Art. XV. Om människostadgarna i kyrkan och Art. XIV. Om det andliga ståndet.
"Men biskoparna taga sig före att antingen tvinga våra präster att avstå och förkasta den lära, som vi bekänna, eller dräpa de olyckliga och oskyldiga med en ny, oerhörd grymhet. Detta är grunden till att våra präster icke erkänna dessa biskopar. Därför är biskoparnas grymhet orsak till att den yttre kyrkorättsliga ordning, som vi synnerligen gärna önskade bevara, på vissa håll i färd med att upphävas. De må själva se till, huru de inför Gud skola stå till ansvar för att de söndra kyrkan." Art XIV
"att kalla Svenska kyrkns biskopssäten för vakanta."
SvaraRaderaStockholms biskopsstol är i alla fall vakant som jag ser det.
Det har varit ett normalperspektiv i den kyrkliga oppositionen under mycket lång tid. Emellertid verkar det bli tydligt att delar nu faller ifrån i den frågan.
SvaraRadera@populisten. Även om man vidhåller det perspektivet är det likväl klart att man vid en punkt måste börjar ställa samma fråga avseende alla biskopssäten. Här är det mycket få som talar klarspråk. T.o.m. Missionsprovinsen felar. De åberopar kyrklig nöd men är inte klara med att sätena är vakanta. Det är otydligt; kanske t.o.m. avsiktligen.