Olika tolkningar och olika samveten

Mycket om Dag Sandahl nu på bloggen. Men så är han ju en mästare på att inspirera, provocera och väcka debatt. Det uppskattar vi på Ad orientem versus och hade gärna sett honom som biskop i Växjö. Nu ville försynen något annat men visst har han lyckats med sin föresats att demaskera Svenska kyrkans förljugna system.

Ett litet efterspel har nu kommit när +Roland och f. Dag råkat hamna på kant med varandra över frågan om Dags semantiska krombukter. En fråga som Ad orientem versus mycket tidigt uppmärksammat. Detta meningsubyte har fört med sig en metadiskussion kring Missionsprovinens småaktiga och förment inkörkta mentalitet samt provinsens ensidiga bild av hur man ska agera i det kyrkopolitiska spelet. Samt vice versa: den rent inomkyrkliga rörelsens påstådda förflackning och reträtt från tidigare antagna kyrkopolitiska och teologiska ståndpunkter. Undertecknads mening är att bägge dessa slutsatset, ehuru möjligtvis välunderbygda i valda delar är i behov av en modifiering.

Det + Roland-Sandahlska meningsutbytet

+ Roland skriver följande.

"I augusti inleddes processen för biskopsval i Växjö stift. En av kandidaterna, med bibel- och bekännelsetrogen bakgrund, hamnade omedelbart i fokus. Tidningen Dagen rapporterade under rubriken: Dag Sandahl redo prästviga kvinnor. Många ibland oss undrade – vad har hänt egentligen? Valet är avgjort och den på många sätt kontroversielle komministern hamnade sist bland biskopskandidaterna. I veckan har han tagit bladet från munnen och kommit med en bekännelse i sin blogg: Nu kan det sägas.

–Visst är det en märklig bekännelse!"

"Personligen kommer jag tillbaka till apostelns Paulus’ bekännelse i en prekär situation – som inte är präglad av flummighet utan av tydlighet: Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet. Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete (2 Kor. 4:1-2).

Märkliga bekännelser bör ersättas av en på Skriften grundad tydlig bekännelse!"

f. Dag replikerar blixtsnabbt och kanske i lite affekt.

"Och ska det vara bibliskt och biskop Gustafsson undrade om jag avfallit från den goda bekännelsen - varför ringde han inte? Var det för stor möda att som biskop sänka sig ner till att tala med en hjälppräst i gelsbygden? Förrresten: Jag ser på biskop Gustafssons blogg att jag är "den på många sätt kontroversielle komministern". På många sätt. Hur många, kan man få ett rakt besked om antalet? Och hör till det kontroversiella också mina insikter i ämbetsfrågan? Den som pläderar för att tala öppet, kan ge oss en konkret siffra på begreppet "många sätt". Däremot behöver han inte bråka med den biskop i Missionsprovinsen som rådde mig att bara skriva på. Den biskope har nämligen erfarenhet av hur det kyrkopolitiska spelet i Svenska kyrkan går till och han förstår vad som nu ligger i min pipeline."

Tankar kring tolkningen av en offenlig bekännelse

Uppenbarligen har någon av Missionsprovinsens biskopar rådgivit f. Dag att förfara på det sätt han gjorde. Vackert så! Det finns lite kyrkopolitisk spännvidd i Missionsprovinsen. Det kan ju knappast vara en nackdel för Kyrkan. Samtidigt måste man ju ställa sig frågan: är f. Dags tolkning av vad han själv skrivit under den mest rimliga tolkningen? Uppenbarligen har f. Dag och ansvarsnämnden gjort olika tolkningar av vad han egentligen har bekänt Uppenbarligen finns det skillnader mellan hur man kan tolka bekännelsen semantiskt Vilken tolkningsregel avhjälper då situationen. Svaret är nog givet: det är den allmänna tolkningen som är avgörande.

Vilken är då den allmänna tolkningen? Det är den tolkning Kyrkans tidning gjort i artikeln med följande rubrik: Dag Sandahl beredd viga kvinnor. Det är den tolkning som Dagen gör i sin artikel med rubriken: Dag Sandahl redo [att] prästviga kvinnor. Om f. Dag trodde något annat var den allmänna tolkningen borde han ju rimligen ha korrigerat tidningarnas felrubricering och klarat ut missförståndet.

Den verkliga skiljelinjen
Den springande punkten är emellertid inte den semantiska frågan utan den kyrkorättsliga och kyrkopolitiska. Om f. Dags agerande illustrerade en skiljelinje mellan Missionsprovinsen och de som fortfarande jobbar inom Svenska kyrkan borde vi kunna vara konfunderade över de dubbla hållningarna i Missionsprovinsens biskopskollegium. Om f. Dags agerande var det inomkyrkliga tillvägagångssättet då skulle ju f. Bo Branders agerande i samband med det senast biskopsvalet förvåna ännu mer. Han avgav ju inte den försäkran som f. Dag gjort utan vägrade och blev inte behörighetsförklarad. Här ser vi att skiljelinjen i denna mycket viktiga kyrkopolitiska fråga faktiskt splittrar också den inomkyrkliga gruppen av bekännelsetrogna.

Detsamma torde gälla frågan om man kan samarbeta med kyrkligt orienterade biskopar i Svenska kyrkan som aktivt arbetat för kvinnoprästeriet; dvs. Wehman, Fjärstedt och Persenius). Här ser vi hur aKF samarbetar och ställer sig under och i samråd med detta biskopskollegium. Vi kan se hur Laurentiistiftelsen i Lund tillsätter Fjärstedt som visitator. Samtidigt ser vi å andra sidan att SSB och Sankt Ansgars stiftelse låtit sina visitatorspositioner vara vakanta.

Slutsatser
Skiljelinjen går alltså inte mellan Svenska kyrkan och Missionsprovinsen utan mellan kyrkopolitiska, kyrkorättsliga och teologiska överväganden inom alla delar av den kyrkliga oppositionen. Det hade kunnat vara nyttigt för alla inblandade parter att både se och erkänna detta. Vi gör nämligen inte alltid samma tolkningar. Vi gör heller inte alltid samma avvägningar i alla frågor. Likväl är det inte alltid helt enkelt att kunna se annat än flisan i broderns öga.

Trots detta i Jesu rättfärdighet tillräknas vi en helighet långt större än vad några kyrkopolitiska överväganden eller taktiska genidrag kan åstadkomma. Det har vi som en gemensam och delad skatt att glädjas över. Där finner vi också en gemenskap och en enhet större än juridiska skiljemurar och politiskt gräl. Det är en tacksam upptäckt mitt i alla stora frågor.