Om människans självhat

Sydsvenskan skriver bl.a. följande under rubriken "Allt fler vill slippa den sista riten".

Direktkremeringarna ökar stadigt över hela landet. I Malmö har de mer än fördubblats på tio år.

Den avlidne har oftast själv begärt att ingen begravningsceremoni ska hållas. Men det kan försvåra sorgearbetet för de efterlevande.

Direktkremering innebär att stoftet av den avlidne förs direkt från dödsbädden till krematoriet utan någon begravningsgudstjänst eller annan ceremoni emellan. Detta förekommer främst i storstadsområdena, men blir nu allt vanligare även på landsbygden.

Ibland sker ceremonin med urnan eller askan ­istället, till exempel vid urnsättningen eller om askan sprids i havet. Men oftast gravsätts askan helt anonymt i en minneslund.

Exakt vad ökningen beror på vet ingen. Men erfarenheten bland dem som arbetar med begravningar är att den avlidne oftast själv har önskat en så snabb och enkel hantering av den döda kroppen som möjligt.

– Ofta är det uttalat i testamente eller i det vita arkivet att den avlidne vill direkt in i krematorieugnen, säger Lars Borgström, kyrkogårdschef i Lund. Människor som har känt sig bortglömda i livet kan ha skrivit att anhöriga och avlägsna släktingar som inte har ägnat dem någon omtanke i livet heller inte behöver göra det efter döden.

Ibland kommer en svårt sjuk, döende person överens med de anhöriga om att ta ett sista avsked vid sjukhusbädden istället.

Det är fruktansvärt att människans eget självhat har kommit till den punkten där vi vill utrota oss själva ur det mänskliga medvetandet. Att vilja rensa ut sig själv ur historien såsom totalitära stater rensade ut de som fallit i onåd. Att man bara vill kastas som en utbrunnen tändsticka. Det skär verkligen i mitt hjärta att läsa sådant här. Det visar också att människans ondska ytterst sett riktar sig mot det egna jaget. Det visar att syndens lön verkligen är döden och ett upprop mot Gud. Det är att vilja göra Guds goda verk ogjort. En vilja att omkullkasta skapelsen och göra den ogjord. Med ett sådant självhat behövs ingen repression eller förtryck då lever man redan med syndens slavok över axlarna. talar de inte om sig själva med Jobs ord:

Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag Han sade:

Må den dag då jag föddes bli utplånad, och den natt som sade: "En pojke är avlad."

Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden inte fråga efter den och inget dagsljus lysa över den. Må mörkret och dödsskuggan återkräva den och molnen sänka sig ner över den. Må mörker förskräcka den under dagen. Den natten må gripas av tjockaste mörker. Den må ej fröjdas bland årets dagar eller finna rum inom månadernas krets. Ja, den natten må bli ofruktsam, jubel må ej höras under den. Må de som besvärjer dagar förbanna den, de som förmår mana fram Leviatan. Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr, må den förgäves vänta efter ljus, må den aldrig få se morgonrodnadens strålar. Ty den stängde ej dörrarna till min moders liv och lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.

Varför fick jag inte dö vid födelsen, förgås när jag kom ut ur min moders liv? Varför fanns knän som tog emot mig, varför bröst där jag fick di? Jag hade då legat i ro, jag hade då sovit och vilat tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden, som byggde åt sig palatslika gravar, eller med furstar som ägde guld och fyllde sina hus med silver. Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster, som ett barn som aldrig såg ljuset?

Där rasar inte de ogudaktiga längre, där vilar de som uttömt sin kraft. Där har alla fångar fått ro, de hör ej någon slavdrivares röst. Små och stora är där lika, och slaven är fri från sin herre.

Vem predikar evangelium för dessa människor. Vem skickar själasörjare till deras sjukbäddar? För de bör också veta att fastän de genom sin synd är svartare än döden förtjänar de syndernas förlåtelse och evigt liv. Vem talar med Herrens ord till dessa människor:

Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon -- de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden. Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner. Och de sjöng en ny sång: "Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. Du har gjort dem till ett konungadöme, till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden."

Vem talar Herrens ord till dessa människor så de kan svara med Jobs ord:

Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta.