Läs gärna hela debattartikeln i Sydsvenskan. Jackelén är mycket skarp och insiktsfull. Bland stiftschefer många är hon bland dem som tillför mest i kritiken av samtiden. Hon är ett exempel på när Svenska kyrkan faktiskt förmår vara något av ett salt för världen. Här finns det såvitt jag kan se en möjlighet till en reflekterande och fördjupande ekumenisk öppning också inom Svenska kyrkans splittrade värld.Konfessionslös skola en chimär"Barn förbjuds att se julkrubban i kyrkan samtidigt som de i skolan utsätts för ämnet livskunskap som närmast liknar psykologiskt kvacksalveri, skriver Antje Jackelén, biskop i Lunds stift....
När barn förbjuds att se julkrubban i kyrkan – samtidigt som de i skolan utsätts för något som liknar psykologiskt kvacksalveri [den omdiskuterade livskunskapen]– kan man då tala om en konfessionslös skola?Den helt bekännelsefria skolan tycks vara en chimär. Slänger man ut en beprövad bekännelse genom framdörren kommer en annan, ofta mindre beprövad, in genom bakdörren. Illusionen att stå över alla bekännelser stryper den kritiska hållning som behövs, inte minst i skolan.
...
Vem tar ansvar om en generation döms till främlingskap inför ett levande kulturarv?
...Varför är det sektvarning på all religion i Sverige numera? Jag tror att det är en effekt av alla dessa skolböcker i religionskunskap som gör religion till något exotiskt: religiösa människor tror konstiga saker och gör konstiga saker. Är det den elevgeneration som vuxit upp med dessa böcker som nu tolkar skollagen – och tror sig kunna dra en exakt skiljelinje mellan kultur och religion?"
Läs andra bloggposter på samma ämne:
Ett förslag till kollektcirkulär
Att vara blind
Det var god och intressant läsning. Även om det inte direkt är någon trosfråga så har det ju relevans för relationen mellan kyrka och samhälle.
SvaraRaderaNär får vi se samma skärpa från våra manliga biskopar, som Persenius till exempel?
Nyktert av Jackelén att uppmärksamma att där det ena går ut går det andra in. Jag har ofta funderat över vad våra ministrar och skolpolitiker menar med uttryck som "vår gemensamma demokratiska värdegrund" och "livskunskap". Diffusa begrepp som används för att legitimera att uttryck för tro och tradition kastas ut ur skolplanerna. Vad får vi istället och vad gör det med oss? Har dagens skolbarn att välja mellan att bli små FN-pionjärer med livsåskådning från grundlagsmotiven eller sökande outsiders som berövats kontakten med sina rötter.
SvaraRaderaOch sist men inte minst, var ryms religionsfriheten utanför lagböckerna? Har vi så svårt för att hantera pluralismen att all tro måste strömlinjeformas till en statsreligion som "alla" kan enas om?
Har man ett alibi som kvinnlig biskop från utlandet kan man vara lite mer fri än de inhemska kastratbiskoparna.
SvaraRaderaJag har också största respekt för antje, därför kunde jag inte tro att hon uttryckt sig så slarvigt som hon gör i artikeln under sektvarning. Att människor idag ofta uppfattar religiösa som konstiga skyller hon på läroböcker? Hur tänkte hon där? Det är ju idel konstigheter som sipprar ut kring vad som sker i den kyrkliga världen, inte minst denna höst, inte minst idag. Bloggade om det igår.
SvaraRadera@Carolina: jag noterar dina invändningar. jag håller med om din iakttagelse. Antjes tolkning av händelseförloppet är i den delen svagare än annars. Oavsett vad är det en missuppfattning av vår faktiska oförmåga att skilja tro från kultur respektive vår faktiska förmåga att skilja kyrka från sekt.
SvaraRaderaNu hamnar i vart fall du som en länk i inlägget och som en blogg vi läser.