Att bygga församling och bygga församling

Kyrkans tidning skriver bl.a. följande om den fristående gudstjänstgemenskapen "S:t Olofs vänner i Helga Trefaldighets församling" under rubriken "Flogsta-Ekeby firar gudstjänst i skolmatsal".

"Vi hör ihop och vill fortsätta fira gudstjänst tillsammans. Så kände församlingsmedlemmarna i Flogsta-Ekeby när de fick besked att deras kyrka skulle säljas. I helgen firade de jubileumsmässa i den skolmatsal som nu i fem år fungerat som deras nya gudstjänstlokal.

Ersättningslokalen hittade man i en skola i Flogsta- Ekeby. Till en början var den mest tänkt som ett provisorium men är nu deras fasta gudstjänstlokal

...

Trots att det periodvis varit kämpigt att få in nya krafter i styrelsen och arbetsgruppen hyser han stark tilltro att vänföreningen kommer att fira sitt tioårsjubileum

-Glädjen och uppslutningen kring jubileumsmässan i helgen var så stor att jag tror på det."

Läs med fördel hela artikeln. Så vitt skilda röster som Dag Sandahl, Fredrik Modeus, Olle Carlsson, Kyrkans tidning, m.fl. brukar skriva, tala och tycka till kring församlingsbyggande. Själva konceptet tycks ingen någonsin bestrida. Fira gudstjänst, ha undervisning, bygg församling. Det är bra och positivt. Ibland är det t.o.m. vägen framåt i kyrkans förfallstider. Visst är det också sant. Kristi kyrka bygger på evangeliets förkunnelse och sakramentens förvaltande. den bygger alltså på spänningen mellan Guds gåvor och trons mottagande. I den bake off produkten finns ämbetet med som ett nådamedlens form och förmedlare. Var helst detta bryter fram i en rimlig ordning måste också Guds folk glädja sig. Frågan man kan ställa är varför både Guds folk och Svenska kyrkans adiminstrativa ryggrad så ofta har invändningar mot just denna typ av församlingsbyggande. Eller varför visst församlingsbyggande är finare än annat. Följande saxas från artikeln.

"Vin och oblat samt psalmböcker får man från Helga Trefaldighet som tidigare ansåg att vänföreningen var en besvärlig utbrytargrupp men som nu helt stöder verksamheten och uppmuntrar den. Kanske för att föreningen nästan inte kräver något av dem. Allt arbete före och kring gudstjänsterna sköts på ideell basis av medlemmarna. Inför varje gudstjänst samlas man i arbetsgruppen för att fördela uppgifterna. Vem som ska läsa texterna, läsa förbön och ställa iordning lokalen."

Den viktiga frågan som varje person (i Svenska kyrkans ledning eller som enskild kristen) bör ställa sig är hur lång tid det ska behöva gå och hur mycket god frukt det ska behöva komma innan en gudstjänstgemenskap (eller koinonia på grekiska) ska bli erkänd? Antingen p.g.a. insiktsfullhet eller nödtvång. Vi vet ju att varhelst församlingar slås samman och gudstjänster sammanlyses minskar gudstjänstbesöken och församlingarna för ut. Svenska kyrkan avvecklar därigenom sig själv. för att vända en sådan trend krävs församlingsbyggande. Personligen tror jag att församlingsbyggande i Svenska kyrkan först kan bli lika populärt som församlingssammanslagningar när alla gudstjänstgemenskaper behandlas lika kärleksfullt som kontraktsprosten för Heliga trefaldighets församling uttrycker sig om S:t Olofs vänner i sitt visitationstal.

"En församling som ger plats åt sina frivilliga

Jag hade bett att få träffa S:t Olofs vänner i Helga Trefaldighets församling och Stigbergsgruppen. De är exempel på att kyrkan lever genom att dess medlemmar söker sig samman och tar ansvar. Det som gladde mig är att dessa gemenskaper levt vidare efter besvikelsen över stängda kyrkor, regelbundet firar gudstjänst och också bekräftas av församlingens ledning. De här grupperna känner väl sitt närområde. Jag uppmanar församlingsledningen att ta vara på detta och lyssna in de behov som grupperna ser."