Svenska kyrkans unga har varit förmånstagare för rikskollekten på denna den tredje söndagen i advent. I cirkuläret kan man läsa följande...
KOLLEKTCIRKULÄR TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT, 12 DECEMBER 2010Tillsammans kan vi…höja våra röster!Idag går kollekten till Svenska Kyrkans Unga, som är en rörelse av och för barn och ungdomar i Svenska kyrkan. Johannes Döparen var en profet som många lyssnade på, fastän han hade ett obekvämt budskap. Sverige har som land skrivit under FN:s barnkonvention som säger att också den som är liten har rätt att få sin röst hörd i alla frågor som berör honom eller henne. Vi vet att ibland är det svårt att som barn eller ungdom veta hur man ska göra för att påverka vuxna, eller känna att man blir tagen på allvar i det man tycker är viktigt. Därför behövs ibland en större gemenskap som Svenska Kyrkans Unga, där min röst blir en av många röster och där vi tillsammans kan berätta om det vi vill. Rättvisa, både i det stora och i det lilla, är något som många av oss som är unga känner starkt för, och i Svenska Kyrkans Unga ordnar vi material, utbildningar och manifestationer för att göra fler engagerade i rättvisefrågor.I vinter kommer ett nytt material för mellanstadiebarn ut, som handlar om vad vi alla kan göra för att skydda miljön, stoppa sopberget och börja återanvända istället för att bara köpa nytt. Det behövs om vi ska få en värld i framtiden som vi som nu är barn och unga kan leva i. Med din gåva och din förbön hjälper du oss att ge fler barn och ungdomar verktyg och mötesplatser där vi tillsammans lär oss nya saker och tar steg för att, som profeterna på sin tid, påverka den värld vi lever i. Tack för det!
Kanske inte det fräschaste jag läst på länge. Men så kan det vara. Vissa föredrar förra veckans sallad andra satsar hellre på någon med substans. Här följer ett litet förslag till Svenska kyrkans unga. Vem vet det kanske skulle kunna chockera en del.
KOLLEKTCIRKULÄR TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT, 18 december 2011Tillsammans kan vi…höja våra röster och bekänna Herren Jesus!Idag går kollekten till Svenska Kyrkans Unga, som är en rörelse av och för barn och ungdomar i Svenska kyrkan. Johannes Döparen var en profet som många lyssnade på, fastän han hade ett obekvämt budskap. Sverige har som land skrivit under FN:s barnkonvention som säger att också barnen har rätt till en tro och till att bli fostrade i denna. Vi vet att ibland är det svårt att som barn eller ungdom veta hur man ska göra för att få svenska staten och de vuxna att lyssna på det. Inte minst i religiösa frågor är det däremot viktigt att känna att man blir tagen på allvar i det man tycker är viktigt. Därför behövs ibland en större gemenskap som Svenska Kyrkans Unga, där min röst blir en av många röster och där vi tillsammans kan bekänna vad vi tror är allra viktigast för varje människa: försoningen i Jesus Kristi offerdöd. Den död betyder rättfärdighet för var och en som tror. Rättfärdighet, både i det stora och i det lilla, är något som många av oss som är unga känner starkt för, och i Svenska Kyrkans Unga ordnar vi material, utbildningar och manifestationer för att göra fler engagerade i rättfärdighetsfrågor.I vinter kommer ett nytt material för mellanstadiebarn ut, som handlar om vad vi alla kan göra för att vinna fädernas tro i fädernas kyrka, att stoppa den kyrkliga avrustningen och återanvända våra gamla lärdomar och trossanningar istället för att bara köpa nya halvsanningar efter den politiskt korrekta konjunkturen. Det behövs om vi ska få en värld i framtiden som vi som nu är barn och unga kan leva i. Med din gåva och din förbön hjälper du oss att ge fler barn och ungdomar verktyg och mötesplatser där vi tillsammans lär oss tro och bekänna Herren Jesus och tar steg för att, som profeterna på sin tid, påverka den värld vi lever i. Tack för det!
Vilken grej det vore!
Ja absolut! Tänk om de som har olika uppdrag i Svenska Kyrkan kunde engagera sig för Kristi Kyrka och för människors frälsning i första hand. Hur många fler hade då inte kunnat undgå helvetets lågor?
SvaraRaderaMunnens bekännelse är det inget fel på. Låt säga att ett dylikt utskick kan få 0.1% av dess läsare att lägga sig till med en vokabulär som skulle kunna göra en och annan schartauan glad, om de till äventyrs skulle träffa någon.
SvaraRaderaWow.
"Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Gud har inte straffat någon för att vilja verka för rättvisa i det stora och det lilla. Tvärtom, han har påbjudit det.
@anonym:
SvaraRaderawow...vilken otrevlig kommentar. Men uppenbarligen chockerade kollektcirkuläret en del. Det var ju kul att höra. Nu har jag inte fördömt det förstnämnda bara konstaterat att det är lite trist. Eller m.a.o. något som inte många promillen av gudstjänstbesökarna bryr sig om. Annat kanske det vore med lite religionsfrihetsfrågor som ju blivit rännande aktuellt på sistone. Jfr. t.ex. http://www.sydsvenskan.se/opinion/article1325682/rdquoKonfessionslos-skola-en-chimarrdquo.html.
Grundläggande tvåregementslära kanske kan förklara en del av den kritik jag ändå framför mot SKU:s cirkulär. Det är inte kyrkans ansvar att var en politisk kraft i samhället. Däremot är det kyrkans uppgift att predika lag och evangelium. Därigenom manar man människor till omvändelse.
Den rätta teologin är alltså att den som syndat mot vår värld ska få syndernas förlåtelse för det. Sedan ska han eller hon sändas till att leva ett heligt liv. Men man kan inte börja med hegelsekampen (vare sig det heter miljökamp eller självuppoffring) då får vi en gärningsrättfärdiggörelse.
Då kallar vi syndare och inte rättfärdiga till Guds rike. De rättfärdiga i detta Jesusord är nämligen de egenrättfärdiga. De som föraktar andra för deras synder.
Jag har inget emot att Svenska kyrkans unga driver klimatkamp. Däremot har jag något emot att det aldrig predikas evangelium.
Ska man diskutera vad som gjort en schartuan glad så kan man konstatera att den största bristen i deras teologi är att de ibland överdriver den oomvända människans förmåga att bryta med synden och förbereda sig för evangelium. Om någon av de båda cirkulären ska sägas ligga närmast en sådan teologi är det ju faktiskt det förstnämnda.
Annars var det ju glasklart tänkt av herr eller fru anonym.
Med risk för att framstå som underhuggare till Mäster Abraham vill jag också vara på vad Anonym har skrivit, då jag känner mig träffad.
SvaraRaderaAlltså: Distinktionen mellan bekännelse med läpparna och med hjärtat är viktig, och din nit för det vill jag inte avstyra. Men det handlar om att på ett personligt plan mellan den kristne och Gud också ödmjukt vända sig till honom med mer än bara orden. Att inse att man själv inte räcker någonting till utan Gud. Då kan man också med kraft tjäna sin nästa i vardagen. Att vi behöver sätta Gud och våra själars frälsning först kan dock inte nog understrykas. "Sök först Guds rike, så skall det andra tillfalla er" heter det ju. Det handlar inte om att det på något sätt skulle vara fel med en yttre bekännelse.
Jag tror inte att det är ett problem att man som kyrklig använder en viss vokabulär när man talar om frälsningen. Det kommer rätt naturligt och kan också styrka vår tro, då det ofta handlar om att Ord ur Skriften vävs in i vårt tal.
Mäster,
SvaraRaderaJag skrattade gott åt din version, men skrattet fastnar i vrångstrupen. Något är allvarligt fel i en kyrka där det blir ett skämt att ett kollektcirkulär skulle kunna formuleras så.
Jag påminner liksom jag gjort på f. Dag Sandahls blogg om Tage Lindboms lilla skrift "Är religionen en socialutopi?" Svaret är alltså nej. Det kan kanske upplevas som både provokativt och chockerande för anonyma läsare men religion handlar om den gudomliga verkligheten och människans förhållande till denna, däremot handlar religion inte om hur vi ska ha det här i den skapade världen. Det senare har vi politik till.
Det är väl strängt taget inget fel på det äkta cirkuläret; det skulle passa jättebra hos naturskyddsföreningen.
Jag ber om ursäkt för att kommentaren var så onödigt hårt skriven, så här i efterhand ser jag att det var lite väl.
SvaraRaderaMen jag ledsnade på att man i det omskrivna utskicket mer eller mindre omyndigförklarade andra människors strävan efter rättvisa för att ersätta den med gamla traditionella uttryck av olika slag.
Absolut är somligt viktigare än annat. Däremot så tänker jag mig att man kan säga samma sak på olika sätt. Du skriver:
"Jag har inget emot att Svenska kyrkans unga driver klimatkamp. Däremot har jag något emot att det aldrig predikas evangelium."
Jag håller med dig om det första, uppenbarligen. Att det aldrig predikas evangelium, däremot, tycker jag var onödigt sagt. Om det hade varit så att SKU mfl inte predikade evangelium, så skulle jag inte vara kristen och tusentals andra med mig.
Evangeliepredikan är som bekant ett bredare projekt än vad man kan tro, hur mycket man hör beror på vad man spetsar sina öron efter. Nåväl.
Vad beträffar "grundläggande tvåregementeslära", well, jag förstår vad du säger. Men det är ett modernistiskt påhitt, långt ifrån "den rätta teologin" som du åberopar. Jfr.
"Indeed, the Church has the right always and everywhere to proclaim moral principles, even in respect of the social order, and to make judgments about any human matter in so far as this is required by fundamental human rights or the salvation of souls." (Veritatis splendor I.27)
Jag har förståelse för att dylika källor kanske inte erkänns här, men var isåfall förstående ifall andra inte erkänner Era källor.
Menar du att säga att SKU gör fel i sitt handlande därför att de i förlängningen verkar för gärningsrättfärdiggörelse när de vill se miljöarbete och annat? Eller missförstår jag?
Ta hand om dig, Abraham.
@anonym: angående invändningen att tvåregementsläran är ett modernistiskt påfund kan jag konstatera att den är formulerad efter Jesu antika påbud.
SvaraRaderaStäller vi den i relation till den påvliga encyclikan kan jag konstatera följande. Det stämmer att Kyrkan har en uppgift att förkunna moraliska principer. Men vem är Kyrkan i det sammanhanget? Det är inte de kyrkliga organisationerna och hierarkierna utan de lekmän som i sin helgelsekamp bär ut Guds vilja i politiska och samhälleliga sammanhang. Så ser vi att det finns en praktisk konsekvens av kristen tros närvaro i människors liv och i samhället. Sen är den intressanta frågan kanske vilka moraliska principer som man bör uppmana lekmännen att leva efter och driva. Men det är ju en helt annan debatt.
Att det predikas evangelium i SKU det köper jag. Annars skulle jag inte sitta här. Så är det i hela Svenska kyrkan. Men varför försöker man alltid locka syndarna med klimatkamp och antirasism istället med Guds ord om syndernas förlåtelse? Varför är det den teologi man räcker ut till de okristna genom kollektcirkulär och reklamkampanjer. Hur väsentlig dessa frågor är kan de aldrig vara mindre viktiga än evangelium. Det som inte är evangelium är trots allt lag.
@anonym:
SvaraRaderaJag är glad att du tittade in igen så att vi kan kommunicera kring detta och inte bara utbyta oförskämdheter. En sådan kommunikation är just vad denna blogg handlar om.
För att besvara en utsaga och en fråga återkommer jag i det följande.
Du skriver "Jag ber om ursäkt för att kommentaren var så onödigt hårt skriven, så här i efterhand ser jag att det var lite väl. Men jag ledsnade på att man i det omskrivna utskicket mer eller mindre omyndigförklarade andra människors strävan efter rättvisa för att ersätta den med gamla traditionella uttryck av olika slag."
Om du tar en titt på hela inlägget var det inte ett nödvändigt avståndstagande från det första cirkuläret (mer en ironisk drift med detsamma). Sedan är det min uppfattning att SKU gärna får formulera sig utan traditionella uttryck. Det var inte främst uttrycken som undertecknad ville lyfta fram och värna i det andra cirkuläret. Poängen var att innehållet i det första faktiskt inte var evangelium utan lag. Det förkunnade "gör si gör så" och inte syndernas förlåtelse. Utan syndernas förlåtelse finns ingen grund för Kyrkan. Om Kyrkan öppnar munnen utan att förkunna syndernas förlåtelse kunde man lika gärna struntat i det. Vill man inte förkunna syndernas förlåtelse får man bli politiker.
Sedan går det att förankra socialt arbete och klimatkamp i nådens ordning. Ett utmärkt exempel på hur radikalt man kan formulera sig på ortodox grund är LCMS World Relief and Human Care (http://www.lcms.org/ca/worldrelief/). Det uppskattar vi på ad orientem versus mycket mer än en stelnad repristination. Vi omyndigförklarar inte människor men vill väcka eftertanke hos våra läsare.
Du skriver. "Menar du att säga att SKU gör fel i sitt handlande därför att de i förlängningen verkar för gärningsrättfärdiggörelse när de vill se miljöarbete och annat? Eller missförstår jag?"
Om Svenska kyrkan i dess olika former alltid kommunicerar att kyrkans väsentliga uppdrag är lagens ”gör si gör så” då kommer människor tro att det är vad kristen tro handlar om. Vidare är all människor fast i ett gärningsrättfärdiggörelsens träsk sedan födseln. Alla människor tror att de måste göra X (ersätt med vad du vill) för att vinna gillande. Om det så är gillande av samhället, medmänniskorna eller Gud. Kyrkans stora uppgift är att lära dem att detta är fel. Om man undviker att förkunna evangelium låter man människorna stanna kvar i sin egen gärningsrättfärdiggörelse. Att det kristna livet har konsekvenser i form av helgelse är lika självklart. Den helgelsekampen får vi gärna driva kollektivt i form av sociala frågor, bioetiska frågor och miljöfrågor.
Eller m.a.o. cirkulärets innehåll är inte med nödvändighet fel. Däremot är det antingen fel forum för politisk kam eller så saknas det en tydlig evanglieförkunnelse.
Min dotter slutade i barngruppen eftersom hon blev förföljd för sin kristna tro där. Är det så KU rekryterar är det inte konstigt om det blir som det blir. Med det alternativa kollektformuläret görs det i alla fall klart att hon hör hemma där. F ö går det utmärkt att bli förföljd för miljönit också - om den är större än omgivningens - vilket blir effekten om den är en konsekvens av tron: Genom tron förmår vi långt mer än av egen kraft! (Obs! jag är en annan anonym än ovan!)
SvaraRadera@anonym 2: om det mot förmodan inte framgått är det alternativa kollektcirkuläret författad av undertecknad och inte av SKU.
SvaraRadera