Nyhetsuppdatering - Har Svenska kyrkans heliga soldater?

Den kyrkliga världen bjuder på så mycket nymodigheter att ad orientem versus inte kan undvika att rapportera en del om saken. Bakom upptäckterna  står flera av våra skribenter som tålmodigt lusläst mediafloden och dammsugit den på guldkornen.

Stiftelsen Berget konflikten - nyhet nr. 1

I föregående vecka rapporterade SVT:s Tvärnytt om den "Katolska kuppen mot Svenska kyrkan". Kuppen består i att stiftelsen Berget inte låter prästvigda kvinnor leda gudstjänster (eller i vart fall fira högmässa); allt med hänvisning till den ekumeniska respekten för den romerska kyrkan. Vinklingen på debatten är något konstig med hänsyn till att stiftelsen Berget är en stående rekommendation i Svensk pastoraltidskrift. Någon romersk-katolsk kupp har alltså knappast skett. Men det är heller inte ett påstående taget ur luftren. Tvärtom är det en undanflykt som Bergets  föreståndare använder sig av för att slippa förankra konflikten i Svenska kyrkans, minst sagt, usla sätt att hantera situationen och frågeställningen. Hade det inte varit snyggare att förklara, för det första, vad stiftelsen tycker, för det andra, vad man tycker om den kritik som man får möta och, för det tredje, vad man tycker om svenska kyrkans sätta att hantera frågan samt avslutningvis säga: jag är/är inte motståndare mot kvinnors tillträde till prästämbetet.

Som en metaspin-off på debatten har superintendent Söderbergs ord i en intervju i samma program kommit att säga att den som bryter mot Svenska kyrkans ordning på detta sätt inte är en del av svenska kyrkan. Påståendet är naturligtvis spännande och har väckt ont blod hos de systemlojala högkyrkliga. Bl.a. skriver f. Dag om saken här. Man är upprörd för att de egna institutionerna inte erkänns av nomenklaturan. Detta trots att man dansar med i deras dödsvals. Det är underligt att just den invändning som oftast kommer från den systemlojala när Missionsprovinsen kommer på tal (se bl.a. här). Då är problemet illojaliteten mot Svenska kyrkans kyrkoordning och episkopat. eller som "den förnöjsamme åskådaren" konstaterar på Dagblogg.

"Det blir mycket gnäll i våra led när etablisemanget påtalar det uppenbara: att våra stiftelser inte är en del av Svenska kyrkan.

Lika mycket gnäll blir det inte när man (t.ex. f. Dag) säger att Missionprovinsen inte är en del av Svenska kyrkan. För vore det den episkopala strukturen som avgjorde skulle ju Berget lyda sin herre i Västerås, SSB inte sakna visitator, Östanbäck vara romerskt, etc. etc.

Ett intressant iakttaganade kring härskarteknikens utbredning i kyrkans förfall. Eller som det hetat i alla tider, katten på råttan, råttan på repet."

Självklart är invändningarna bara en härskarteknik för vi kan läsa i bekännelseskrifterna att kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika. Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc. 


Om världens ordningar och Svenska kyrkans oordningar - nyhet nr. 2


En illustrativ parallell till  Svenska kyrkans förfall kan man finna i Norrbottens kurirens skildring av den en tvist i Pajala där en av Missionsprovinsens präster blivit anställd av Laestadiusmuseumet.  Kurriren skriver bl.a. följande.

"Att kommunen anställt Anders Alapää som minoritetshandläggare och museiföreståndare för Laestadiusmuseet har fått Pajalas kyrkoherde Monika Metsävainio att gå i taket.

- Det är direkt olämpligt att anställa en person som är vigd präst inom Missionsprovinsen i och med att församlingen äger museet. Missionsprovinsen accepterar ju inte Svenska kyrkan överhuvudtaget. Av det skälet tycker jag att det är respektlöst"

Här ryter man till och kräver rättning i ledet. Misionsprovinsens präster har ju brutit mot Statens kyrkas ordningar och bör få generellt yrkesförbud. Dessbättre hade repet missuppfattat sin uppgift. Man skulle ju inte vända sig uppåt utan neråt i ordningshierarkin. Kommun invänder nämligen ganska enkelt.

"Ann-Mari Mäki Larsson, kultur- och utbildningschef i Pajala har det formella ansvaret för anställningen.

- Det är tråkigt att kyrkoherden reagerar så. Vi har ju inte anställt honom som präst och vår rekrytering har följt lagstiftning och våra riktlinjer till punkt och pricka. 

Förstår du kyrkoherdens reaktion?

- Att i en anställningsintervju fråga vad man har för religiösa, politiska eller andra uppfattningar vore helt fel, ett lagbrott. Ur det perspektivet förstår jag inte hennes reaktion. Men jag kan förstå att man som kvinnlig präst känner sig hotad "

Inte bara ett lagbrott utan ett brott mot de mänskliga rättigheterna och ett grundlagsstridigt agerande. I Svenska kyrkan däremot ett helt normalt beteende inom den egna organisationen. Är det inte uppenbart felaktigt.

Biskopar som vägrar döpa? - nyhet nr. 3

En tredje nyhet är att Svenska kyrkans hierarker rekommenderar präster att avstå från döpandet av asylsökande. Kyrkans tidning rapporterar om saken här. Man skriver bl.a. följande.

"Det är inte ovanligt att personer som söker asyl i Sverige och som kommer från länder där islam är den enda godkända religionen, blir kristna och söker sig till Svenska kyrkan för att få bli döpta. Men att döpas kan för många vara förenat med livsfara, särskilt om man riskerar att bli hemskickad och kommer från länder som Afghanistan och Iran, där det är ett brott att konvertera.

Eftersom det är svårt att försäkra sig om konvertitens motiv och att han eller hon inte utsätts för någon fara, avråds präster från att döpa personer som söker asyl i Sverige.

Helene Egnell är stiftsadjunkt i Stockholm och jobbar på Centrum för religionsdialog. Hon skriver det nya biskopsbrevet ”Kyrkliga handlingar i mötet med människor från andra trostraditioner”, där frågan tas upp.

– Det finns pastorala och etiska skäl till avrådan. Asylsökande är i en sårbar och utsatt situation. Dopet spelar inte någon roll i asylprocessen och medför ofta i stället stor risk för förföljelse om man skickas tillbaka. Präster ska inte missbruka förtroendet som asylsökande har för dem, säger hon."

Hur mänskligt korrekt en sådan analys kan verkar är det ändå svårt att förena detta synsätt med det evangeliska synsättet att dopet är den frälsande handlingen, sakramentet, som erbjuds människan och som återföder människan till evigt liv ex opere operator.  Det är alltså inte den föregående tron som gör dopet verksamt då vore inte heller barndop giltiga. Melanchthon skriver bl.a. följande om denna sak i apologins artikel IX.

"Vi förkasta såväl ett flertal andra av vederdöparnas villfarelser som även denna, att barndopet enligt deras mening skulle vara utan nytta. Det är nämligen i högsta grad visst och sant, att löftet om frälsning tillkommer även de små barnen. Men icke tillkommer löftet sådana, som stå utanför Kristi kyrka, där varken Ordet eller sakramenten finnas, ty Kristus pånyttföder genom Ordet och sakramenten. Därför är det nödvändigt att man döper de små barnen för att löftet om frälsning må komma dem till del, i enlighet med Kristi befallning: döpen alla folk. Liksom frälsningen i detta ord tillbjudes alla, så tillbjudes också dopet åt alla, män, kvinnor, barn och spädbarn. Härav följer tydligt, att barnen böra döpas, ty frälsningen tillbjudes tillsammans med dopet."

Rimligare förefaller det att döpa en var som kommer och begär det. Hellre lyda överheten som är insatt av Herren (och vägrar asyl mot bakgrund av dopet) genom att inte motsätta sig deras utvisningar men trots detta samtidigt lyda Herrens befallning att döpa dem. "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er." Så skiljer man rättare mellan kyrkan och staten än genom påskuppror av olika slag. Om denna fråga rapporteras det här, här, här, här, här, här och här. Även doktor Luther har kommenterat saken i den Schmalkaldiska artiklarna där han bl.a. skriver följande.

"Då dessa [biskoparna] emellertid varken äro eller vilja vara rätta biskopar utan världsliga herrar och furstar, som varken vilja predika eller undervisa eller döpa eller utdela nattvarden eller fullgöra något verk eller någon uppgift i kyrkan, utan i stället förfölja dem som, därtill kallade, fullgöra sådan tjänst, så får icke för deras skull kyrkan lämnas utan tjänare."

Moderna korsfarare? - nyhet nr. 4

Att just en sådan särskillnad mellan andligt och världsligt verkar vara svår för Svenska kyrkan framgår inte minst av att en präst i Svenska kyrkan bemannat en kulspruta i kriget i Afghanistan. Med anledning av detta kan man vi också avsluta med att konstatera att riket är i krig. Bed för landets herrar att de får vara Guds verktyg i rättfärdiga krig. För: från den som har fått ett stort ansvar i det världsliga kommer det att utkrävas en riklig avkastning och lön. Så också för de som fått stort ansvar i det andliga.