BEFRIA SVENSKA KYRKAN!
BEFRIA SVENSKA KYRKAN!BEFRIA SVENSKA KYRKAN!

onsdag 26 januari 2011

Ett hopp för Svenska kyrkan

Dagen och Norrländska socialdemokraten skriver om hur det gick när församlingen i Hakka förlorade sin sista stationerade präst och upphörde vara församling 2009. Man startade helt sonika ett opolitiskt kyrkoråd som driver vidare församlingen, bönelivet, brödbrytelsen och brödragemenskapen. NSD skriver bl.a. följande.

I Hakkas kyrka har man startat ett opolitiskt verksamhetsråd, sedan kyrkorådet lades ner och församlingen blev utan egen präst.

- Självklart blev det ett vakuum när den sista stationerade prästen slutade i Hakkas, säger Birgitta Carlsson.

I Hakkas kyrka har man bildat ett verksamhetsråd som samlar upp församlingsbor som vill arbeta ideellt i kyrkan.

- Målet är att starta verksamhetsråd i samtliga byar. I Hakkas har man lyckats bra och där har kyrkan alltid varit stark, säger kyrkorådets ordförande Laila Furskog (S).

- Det är tråkigt att vi inte har fler gudstjänster men samtidigt tycker jag vi ska fundera. Vill vi ha fler gudstjänster? Personal kommer åkande med präst och kantor, våra egna kyrkvaktmästare och kyrkvärd, och så kommer fem besökare.

- Men ofta är vi minst 20. Förra hösten hade vi 400 besök i kyrkan och församlingshemmet, säger hon.

Verksamhetsrådet ordnar kyrkträffar varje söndag, med bibelläsning, psalmsång och kaffe.
Dagen skriver bl.a. följande

- I varje Norrbottensförsamling är det fler begravningar än dop, men jag tror att kyrkan har en framtid. Vi har barnverksamhet och åtta konfirmander som läser med läraren Timo Vilgats från Kiruna, han har venia.
På ett mycket klart sätt tänder detta ett ljus i mörkret. Vi har tidigare rapporterat om hur samma saker hänt i Uppsala i Sankt Olofs församling som upplöstes in i Heliga trefaldighets församling. Självklart händer det också i det fördolda på andra platser. Människor samlas till gudstjänst och andaktsliv där kyrkokommuner släcks ner. Där uppstår församlingar ur statskyrkans gravar. Var helst det händer är det som om ett friskt skott slår ut i brottytan från en hårt ansad pelargon som fryser i tvärdraget från det läckande fönstret. Hur mycket viktigare är inte detta, både som nyhet och som glädjeämne, än all världens kyrkopolitik? Var detta än händer tänds ett hopp för Svenska kyrkan. Måtte man ha sinnesnärvaro nog att ta vara på dessa möjligheter.

6 kommentarer:

  1. Det skall bli intressant att se vad som händer; hur kyrkoliv kommer att drivas i framtiden med en (av allt att döma) borttynande statskyrkostruktur. Kanske leder det på sina håll till att kärnverksamheten (högmässan) åter får relevans i församlingarna.

    SvaraRadera
  2. Om församlingarna börjar drivas mer som gudstjänstgemenskaper så måste nog gudstjänsten och därmed kanske också högmässan hamna i fokus på ett annat sätt än tidigare.

    SvaraRadera
  3. Det är gott att läsa detta! Jag tror vi ser framtiden i dessa privata initiativ och håller med om att det nog kommer att sätta "gudstjänsten" i fokus igen. Bristen på bibeltrogna präster tror jag dock kommer leda till att det blir få högmässor, många kommer få nöja sig med lekmannaledda gudstjänster. Det behövs alltså fler veniater och även postillor att läsa ur!

    Gällivare församling är än så länge med på noterna, men vad kommer de tycka när man vill kalla en egen präst till Hakkas?

    SvaraRadera
  4. @populisten: vad som behövs är kyrkopolitisk och kyrkorättslig beredskap för att möta detta behov. Annars måste nog kallelsen till församling manifestera sig på ett annat sätt. T.ex. möjligheten att prästviga veniater enbart praktisk erfarenhet bidragsfonder för inventarier, nattvardsvin, nattvardsbröd, etc. Har finns möjligheter men också utmaningar. Frågan är vem som orkar anta dem?

    SvaraRadera
  5. Mäster, det är bäst vi kavlar upp ärmarna allihopa för du har helt rätt i att det finns utmaningar. Här finns mycket att lära från låg- och frikyrklighet som ju byggde församlingar på detta sätt för inte så länge sedan.

    Jag håller också med om att man måste fundera runt kraven för prästvigningar. 5,5 års akademiska heltidsstudier som SvK nu kräver känns både "over the top" och som en sämre kvalifikation än lång praktisk erfarenhet. Viss teoretisk utbildning tror jag nog ändå är nödvändig, men i dessa dagar ska väl sånt kunna ordnas på distans om så behövs? F.ö. tror jag att en sådan ordning skulle minska kostnadsbördan för små församlingar eftersom denna typ av prästvigda antagligen skulle ha en "civil" försörjning vid sidan om.

    SvaraRadera
  6. Vi kan ju börja med att prästviga alla som kallas av församlingar och har erfarenhet av 10 års lekmannaförkunnelse.

    Den utmärkte finske kyrkoherden Halvar Sandell har bl.a. föreslagit detta när det gäller de finska lekmannapredikanterna.

    SvaraRadera