Jag tror ....

Som ett svar på Wejryds uttalande om Svenska kyrkans skriande behov av ett nytt intranät tar nu Koskinen bladet från munnen i Kyrkans tidning. Han efterlyser en förnyad självrannsakan i Svenska kyrkan och en förnyad diskussion om Svenska kyrkans tro och identitet. Koskinens debattartikel är ett uttryck för den ökade polarisering som finns bland de högre tjänstemännen/ biskoparna/prästerna/politikerna i Svenska kyrkan. Behovet av en sådan debatt märks inte minst i kommentarerna till debattartikeln. Sällan har kommentatorsfältet varit lika fyllt.

Han skriver bl.a. följande.

Kyrkans tidnings sista nummer innan jul och nyår hade på första sidan en bild av en leende ärkebiskop som säger: ”Jag tror..” (alltså ett klassiskt Credo) Och man väntar sig kanske en kraftfull eller tankeväckande formulering inför en av kyrkans största högtider. Men det han säger är: ”Jag tror på ett gemensamt intranät”!

Kan kyrkans kris illustreras bättre än så? Vi skall kommunicera mer med varandra inom den begränsade kretsen av anställda och förtroendevalda som har tillgång till intranätet. ... Självbespegling som en trosnorm. Vi i kyrkan versus dom andra. ...

Det kanske vore tid att på nytt ta upp diskussionen om identitet, kyrkosyn och vårt uppdrag.

Hur korrekt delar av denna analysen är kan vi förstå när vi tar del av Svenska kyrkans informationsmaterial på deras hemsida. Under rubriken "Fem röster om intranätet" hör bl.a följande fromma ord.

”För mig är ett gemensamt intranät inget mirakel utan helt enkelt ett bra arbetsredskap som främjar kommunikationen i kyrkans värld."

”Det jag ofta har upplevt som förtroendevald under alla de år jag varit med är ett behov av att få dryfta problem och frågor med andra församlingar. Hur gör ni? Intranätet tror jag verkligen skulle kunna bli ett sånt verktyg där detta är möjligt, genom t ex diskussionsforum. Jag ser fram emot detta!”

"Jag ser framför mig en enormt stor mötesplats utan begränsning av tid eller rum.

"Det enda som krävs för ett fungerande intranät är allas vilja att dela med sig och att så många som möjligt ansluter sig"

Ersätt några väl valda ord så har vi följande småfromma uttalanden.

”För mig är ett ekumenisk gudstjänst inget mirakel utan helt enkelt ett bra arbetsredskap som främjar kommunikationen i kyrkans värld."

”Det jag ofta har upplevt som förtroendevald under alla de år jag varit med är ett behov av att få dryfta problem och frågor med andra församlingar. Hur gör ni? Kyrkodagarna tror jag verkligen skulle kunna bli ett sånt verktyg där detta är möjligt, genom t ex diskussionsforum. Jag ser fram emot detta!”

"Jag ser himmelriket framför mig en enormt stor mötesplats utan begränsning av tid eller rum."

"Det enda som krävs för en fungerande folkkyrka med försoning i ämbetsfråga är allas vilja att dela med sig och att så många som möjligt ansluter sig"

Behovet av ett intranät kan väl ingen ifrågasätta. Men vad diskussionen och visionen pekar mot är egentligen hur insikten om behovet av en reformation tillbaka till kyrkans källa och grund är så begränsat i den inomkyrkliga debatten att det bara kan ta såpbubbleliknande uttryck. Av kappan bidde det en tumme. Av hjärtats insikt om kris blev det ett intranät.

Om vi nu hoppas och ber att Svenska kyrkan (kanske med intranätets hjälp) spränger vallarna och vågar reformation då är min enträgna bön att detta ska ske förutsättningslöst, kärleksfullt och samtalande. Att det sker i verkliga möten mellan personer. För utan verkliga möten, där öppna själar möts i kärlek, kan aldrig försoning uppstå utan främst bara splittring. Att sådana möten inte lättast sker över internet märker var och en som någon gång tagit del av f. Dags diskussioner med Bengt Olof Dike.