BEFRIA SVENSKA KYRKAN!
BEFRIA SVENSKA KYRKAN!BEFRIA SVENSKA KYRKAN!

måndag 27 februari 2012

Håkan Sunnliden funderar över kyrkans död och uppståndelse

Håkan Sunnliden funderar över kyrkans död och uppståndelse.

Jag firar vidare
Nu har jag firat min 60-årsdag i över en vecka. Jag tror att jag ska fortsätta med det livet ut.

Under de senaste två veckorna har jag mött åtminstone sex olika sätt att ta Guds rike framåt genom att bilda nya gemenskaper. Svenska kyrkans sönderfall öppnar för nya möjligheter. Som en broder en gång sa: "Ju sämre, desto bättre". Det ligger faktiskt något i det. När det går riktigt utför måste de kristtrogna ta ansvar på nytt. Här följer de sex exemplen.

1. För några veckor sedan var jag i Lettland med Frimodig Kyrka. Det var kyrkomötets ledamöter som konfererade. Där träffade vi bland andra kyrkoherden Magnus Olsson i Riga. Han har tjänat där i åtta år eftersom biskoparna i Svenska kyrkan inte kände igen den kallelse han fått från Gud. Jag känner till ett tiotal av de okända. Jag tror inte kyrkopolitikerna förstår vad de de går miste om när "de bästa" försvinner till våra syskonkyrkor. Men jag tror att de förr eller senare återvänder till Sverige.

2. Några dagar senare ringde de från Svenska kyrkans fria synod och undrade om jag ville engagera mig. Kanske till och med vara med i styrelsen. Det som lockade mig var att de nu bygger egna kapell och firar Högmässan där. Jag tror det är viktigt att ta vara på den kraft som ändå finns inom Svenska kyrkan, en kraft som Svenska kyrkan avstår ifrån.

3. Hon som är ordförande i Svenska kyrkan fria synod är gift med en av biskoparna inom Missionsprovinsen, biskop Lars. Det verkar som att Missionsprovinsen växer, inte minst i Finland. De prästviger ganska många och alla verkar få tjänst även om de får försörja sig och sina familjer själva. Det talar för en äkta kallelse, en kallelse som Svenska kyrkan missar.

4. Av skäl som jag inte ska redogöra för just nu har jag varit i kontakt med EFS. EFS har under senare år bildat mer än 30 församlingar. Det imponerar på mig och tillsammans med punkterna ovan talar det för att något håller på hända i vårt land oberoende av Svenska kyrkan.

5. Förra veckan var jag i Oslo med Frimodig kyrka i Växjö stift. Vi träffade bland andra biskop Roald Flemestad. Han är biskop inom den Nordiska Katolska Kyrkan. Det var ett fantastiskt möte på många sätt. Jag hade aldrig hört talas om NKK, men om du vill kan du googla den och själv ta reda på vilka de är. Det är en allmännelig kyrka, till och med närmare de stora kyrkorna än Svenska kyrkan. I maj kommer de att prästviga den första svenska prästen!

6. Jag måste till sist ändå nämna Cellkyrkan, ett sista försök att verka för förnyelse inom Svenska kyrkan. I Värnamo har det nu bildats ännu en cell. Vi "begravde" de 16 cellerna, men de tycks nu till min glädje återuppstå.

Vad är det som håller på att hända i vårt land? Samtidigt som Svenska kyrkan vittrar sönder växer det fram den ena kyrkogemenskapen efter den andra. Det är uppenbart att kyrkogeografin fullständigt håller på att ritas om. Jag är inte ledsen för det. Jag firar vidare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar