Den evangeliska ackilleshälen - läran om kyrkan och om kyrkogemenskap

Den kamp som nu pågår inom bl a Stockholms stift där olika folkkyrkliga präster och företrädare sliter efter varandras strupar i en kamp om Svenska kyrkans identitet är till viss del ett följdfel av politiseringen av kyrkan. Men det finns också ett drag som känns igen från den evangeliska kyrkans strider under de senaste århundradena. Det handlar om en oklarhet i frågan om vad som är kyrkan, var dess gränser går och var den synliga kyrkan kan ha gemenskap med andra.

Frågeställningen har utvecklats under 1800-talet i USA där Missourysynodens ledning tidigt tog ett skarpt ställningstagande i fråga om kyrkogemenskap: full lärogemenskap var förutsättningen för böne-, altar- och kyrkogemenskap.

I Sverige aktualiserades samma fråga under Rosenius, Waldenström, Bibeltrogna vänner, Svenska missonsförbundet, mm. Redan under 1800-talets början fanns det separatistiska tendenser p g a de nya handböckerna.

Under 1960-1980-talet var det Wingrens kritik mot den bekännelsetrogna och/eller högkyrkliga rörelsen att man de facto hade brutit kyrkogmenskap genom att man uteslöt nattvardsgång under vissa präster.

På 70-80-talet tog frågan ny fart under bekännelsekyrkornas framväxt. På 90-talet accelererade frågan med Synodens ställningstagande i Communio in sacris som uteslöt nattvardsgemenskap med präster vigd under den nya ordningen.

Svenska kyrkan och den evangeliska kyrkan  är inte de enda samfunden som präglats av samma svårigheter.

Ytterst sett har frågan kommit att handla om vad som är den minsta grundval av lärogemenskap som krävs för kyrkogemenskap. Mycket sällan har denna frågeställning kopplats till den övergripande teologiska frågan om kyrkosyn. Istället har man sökt stöd den underordnade frågeställningen: när kan flera samfund och kyrkor ha sådan gemenskap att de kan uppträda som en kyrka? Om man inte besvarar frågan vad Kyrkan är kan denna frågeställning inte besvaras.

Vi ska försöka behandla denna verkligt sprängande identitetsfråga i ett serie med inlägg under de kommande veckorna. Allra börjar vi med de reformatoriska utsagorna i augsburgska bekännelsen.