Under en längre tid har jag funderat på ett motsägelsefullt drag i den samtida politiska korrektheten. Aktuella illustrationsexempel skulle kunna vara den senaste tidens rabalder kring Hans Majestät Konungens förflutna, kyrkomötesmotionen om "fula ord" och varför inte debatten kring det förfärliga att allt fler unga kvinnor skulle vilja vara hemma med sina barn under småbarnstiden. Diskussionen kretsar kring skrivna, men framför allt oskrivna regler för sedlighet och "vår gemensamma, demokratiska och jämställda värdegrund" (om det nu verkligen finns någon sådan).
Om jag har förstått saken rätt handlar bråket om Kungen om att han i sin ungdom festade på ett olämpligt (ofeministiskt) sätt och att han skall ha haft utomäktenskapliga kärleksaffärer. Det är många som förfasar sig, ofta mot en bakgrund av falsk omtanke (han kunde ju ha råkat illa ut, det är synd om drottningen... osv). Konstigt nog samma personer som stunden innan hyllar dekadensen som ideal i en recension av film eller teater. Samma tidningar som blåser upp "skandalen" kring kungen tjatar om att han skall kommentera skvallret för att nästa dag kritisera honom för retoriska misstag i bemötandet av deras angrepp. Så fungerar den schizofrena lösnummersjournalistiken. I kyrkomötet motionerades det om förbud för "fula ord" där och i kyrkan eftersom några hade blivit kränkta av en grövre beskrivning av homosexuellt samliv. Samma personer tycker att pridefestivalen är en härlig tillställning. Hur långt har vi glidit bort från en nykter syn på verkligheten när ingen lyfter på ögonbrynen över att en av våra ministrar paraderar genom huvudstaden iförd en tajt lackoverall tillsammans med andra i mer eller mindre pornografiska munderingar samtidigt som svärord kan väcka anstöt. När det gäller Pride (och de flesta relationsspalter) är den dekadenta sexualiteten och fest"kulturen" den högsta norm man kan leva vid. Det är fint när en homosexuell präst skriver en erotisk bok med titeln "På knä i Köpenhamn". Men det är fult, ja rent av förbjudet för en annan präst att säga "röv".
Dagens liberalism och socialism hyllar "det förbjudna" och gränsöverskridande. Men den är full av blinda fläckar, är det bra med dekadens är det väl också bra om kungen har provat på det? Är det fult att säga grova ord är det väl ännu värre att vara grov och vulgär i sitt handlingssätt?
De dekadenta moraltanternas pekpinnar är lika mycket hyckleri som härskarteknik.
Här följer några länkar där saken diskuteras ur mer eller mindre rimliga perspektiv:
Här följer några länkar där saken diskuteras ur mer eller mindre rimliga perspektiv:
Står vi inför ett tronskifte? « kyrksyster
Nolltolerans som leder till ökad tollerans
Apartheid
Kungen borde stå över skvallret
Baksidan av alla ska bekräftas
*UPPDATERING*
Dick Harrison sågar boken. ”Samma argument som under häxprocesserna”.
"Moralistisk indignation förväxlas med kritisk granskning”, skriver Ester Pollack
Väl skrivet och bra. Men jag undrar om fenomenet är speciellt nytt. Vanlig moralpanik tycker jag.
SvaraRaderaOtrohet är aldrig snyggt. Oavsett om det är pk eller inte.
Svordomar klingar aldrig snyggt. Oavsett omdet är RFSL eller någon annan som yttrar dem.
Man kan kalla det vad man vill. En härskarteknik är det likväl.
SvaraRaderaHåller med om det.
SvaraRaderaTja, jag gillar aldrig dekadans men inser att den finns som fenomen hos oss alla i någon form. Men att det skulle vara en härskarteknik att vara emot att män med makt eler pengar utnyttjar kvinnor har jag nog svårt att tillstå.
SvaraRaderaMen det som är det allvarligaste i kungens festande är att samröre med kriminella kretsar är en risk för landets säkerhet.
Det är omdömeslöst att utsätta sig för det.
@kyrksyster: det är ingen härskarteknik att påpeka att den svage blir utnyttjad. Frågan är däremot om man kan utnyttja den svage för att sätta dit någon annan. Då är uppsåtet ett annat och följaktligen en härskarteknik.
SvaraRaderaAtt skriva en bok där man påstår att kungen varit otrogen är knappast särskilt relevant.
Att lyssna på vad kriminella kretsar påstår om deras samröre med någon annan är djupt tveksamt.
Detta har antingen som syfte att tjäna pengar eller att göra ner någon annan. Antingen girighet eller en härskarteknik.
Boken må vara en sak. Den må vara dålig journalistik eller vad som.
SvaraRaderaMen kungen har tillstått och inte dementerat. Det finns anledning att fundera över vad som skett oavsett vilka motiv dessa författare har.
Vi kan strunta i boken, författarna, vem som vinner på vad och ställa oss frågan hur vi ska förhålla oss till ett antal berättelser från olika människor. Rykten som cirkulerat i åratal... Och som nu kungen bekräftar halvt om halvt...
Ska vi bara säga "jaså"... "jaja så kan det vara" eller ska vi börja fundera över hur makt och position används? Om ansvar och föredöme?
Tala om härskarteknik när kungen säger nåt halvkvävt och sen lägger locket på. Vänder blad och går vidare. Kan man tydligare markera att man struntar fullkomligt i andras känslor, reaktioner och frågor?
Jag vet inte om jag håller med om att kungen har erkännt vare sig det ena eller det andra.
SvaraRaderaVisst kan man i allmänhet diskutera hur offentliga personer bör bete sig. Det köper jag. Det är lite intressant men det verkligt intressanta är ju den samhälleliga dubbelmoralen.
Boken är ju knappast skriven för att uppmana människor att bruka sin sexualitet på ett ansvarsfullt sätt. All form av ansvarsutkrävande i dessa sammanhang förtigs ju rent generellt. Ändå kräver man detta av kungen.
Följaktligen ligger något annat bakom och man använder moralpaniken som en härskarteknik.
En öppen fråga är ju också om det verkligen är en härskarteknik att inte vilje berätta om sitt privatliv för mobben ... förlåt journalisterna.
Se diskuterar jag gärna ansvarsfull sexualitet. Men det gör jag med risk för att moralpaniken vältrar sig tillbaka och helt plötsligt tar ställning för ex. utomäktenskapligt sex.
Boken är en sak. Jag har inte läst den. Den kan ha vilka syften som helst. Den kan ifrågasättas ur alla synpunkter.
SvaraRaderaMen om nu det finns indikationer på att det finns en sanning i de rykten som gått i åratal? De har ju inte uppstått p g a boken. Men boken - oavsett dess kvalité eller motiv- har fört dessa rykten rakt in i media.
Nu finns möjligheten att göra upp med eller visa att inget är sant. Få slut på åratal av skvaller i ämnet.
Kungen valde att svamla och tillstå att något hade hänt... men ville vända blad.
Spekulationerna fortsätter.
Hur ska han kunna rädda sitt anseende? Fortsätta bagatellisera?
Och hjälper vi honom genom att anse att det är hans privatsak hur han lever, vilka risker han utsätter oss för...?
Det finns alltid en väg till frid. Men den går alltid genom sanning, ånger, ny vilja. Bara så kan kungen visa storhet.
Noterat.
SvaraRadera