En fråga om sann kristendom eller ett försvar för ad orientem - del I

På förekommen anledning måste frågan om hur mässan bör firas genomlysas på ett ordentligt sätt. Därför presenterar Mäster Abraham i samarbete med några av Ad orientem versus inspiratörer, kreatörer och redaktionsmedlemmar en serie inlägg till stöd för bruket av Ad orientem. Serien kallas: En fråga om sann kristendom eller ett försvar för ad orientem. Eftersom detta publiceras i en serie betyder att inläggen delvis kommer överlappa varandra och inte innehålla den fullständiga argumentationen Detta beslut har fattats eftersom formatet knappast är avpassat för en längre genomgång.

Det första inlägget kommer kortfattat gå igenom vad bruket av ad orientem och versus populum är.

Vad är Ad orientem och vad är versus populum?
Frågan kan tyckas mycket enkel. Ad orientem är att stå med ryggen vänd mot församlingen och versus populum att stå vänd mot församlingen. Frågan är naturligtvis inte så enkel.

Ad orientem är ju att stå vänd mot öster. Om församlingen firar gudstjänst mot öster är att alltså att stå vänd mot samma håll som församlingen. Om församlingen står vänd mot väster blir ad orientem samtidigt versus populum. Ett exempel på detta är heter peterskyrkan i Rom är utformad.

Det finns alltså fyra lituriska val:

1. Ad orientem et versus poulum (Mot öster och mot folket)
2. Ad occidentem et versus populum (Mot väster och mot folket)
3. Ad occidentem (Mot väster och bort från folket)
4. Ad orientem (Mot öster)

Naturligtvis kan man stå vänd åt helt andra håll men sådana absurditeter tar vi inte upp här. Vi kan alltså sluta oss till att det inte utan vidare går att ställa upp versus populum mot ad orientem. Man kan fira mässan uppfyllande bägge ordningarna. Poängen med att man firar gudstjänst vänd mot öster är att det är därifrån som Herren väntas åter och därhän som Golgata och Jerusalem ligger. Man kan då fundera över vad det betyder om prästen är vänd med ryggen mot Herren eller om församlingen är det. Vad understyrker det för oss?

Emellertid är det inte vad folk normalt är intresserade av. Folk är intresserade av att se vad prästen har för sig där framme vid altaret. Folk vill få en förklaring till vad som händer därframme. Frågan är då: till vilken nytta vill man det? Eller: varför ska Kyrkan bemöda sig om att låta folk se det som de ändå inte kan förstå. Varför hjälper det människor att se vad de ändå inte kan förstå med sina sinnen; att Gud kommer i köttet i vår nattvard.

Redan på den grunden vill jag avfärda bruket av versus populum när det är ett uttryck för en rationalistisk och didaktisk inställning till Gudstjänsten. Vi behöver inte förklara mysteriet, vi behöver ta till oss det i tro. I andra sammanhang kan det finnas en poäng att fira versus populum men det kräver lite mer reflektion än vad som oftast är fallet.