Den stora traditionen - del II

Veneration av Jesu heliga hjärta och meditioner inför hans passion är en del av det svenska kyrkoravet 

It is an excellent and holy practice to call to mind and meditate on our Lord's Passion, since it is by this path that we shall arrive at union with God. In this, the holiest of all schools, true wisdom is learned, for it was there that all the saints became wise. 

Citat ur ett brev av Paulus av korset passionisternas grundare

I vår strävan att skildra den katolicitet som den högkyrkliga rörelsen ofta glömmer bort i Svenska kyrkans del av den stora traditionen finns det i denna fastetid särskild anledning att stanna upp inför passionsmystiken eller passionspredikan. Passiosnpredikan är en meditativ och narrativ predikostil som firas i aftonsångsform på onsdagar under sex akter. Femte akten är predikotext på långfredagen och sjätte akten predikotext på långfredagens aftonsång.

Passionspredikans predikostil är vanligtvis inte den schartuanska och aristoteliska utan kontemplativ, mystisk och beskrivande. Den sammanfaller därmed med den medeltida passionsmystiken från vilken den utan tvivel leder sitt ursprung. Passionsmystik är en samlande beskrivning av den mystik som under medeltiden kom att fokusera på Kristi lidande och utsatthet snarare än uppståndelsen och den segrande Jesus. Ursprunget är de monastiska klosterrörelserna där man mediterade över bibeltexter, däribland passionshistorien, på ett sådant sätt att den mediterande genom sin föreställningsförmåga kom att ingå i handlingen och därigenom att delta i dramat som en åskådare av passionshistorien. Mycket inflytelserik i detta var Anselm av Canterbury. Genom åskådliggörandet av Jesu mänskliga förutsättningar och lidande försökte man dra åhörarna till ett andligt åskådliggörande av Jesu frälsningsverk. Målet var att åhöraren skulle kunna identifiera sig med Jesus och förmås imitera hans dygder och skapa en beredvillighet till lidande tillsammans med Jesus i hans korsdöd. Passionsmystiken och passionspredikan handlar alltså om en form av suggestion där händelserna inte placeras i en svunnen tid utan i nuet. Därigenom kan åhöraren lättare tillgodogöra sig det andliga innehållet. [1] I Anselms fall är detta även en naturlig motsvarighet till hans teologi om det ställföreträdande lidandet som Jesu försoningsverk. Med den historiska bakgrunden är det naturligt att Luther och den evanglisk-lutherska kyrkotraditionen på västkusten tagit upp passionsmystiken och passionspredikans suggestiva tematik.

Passionshistorian är de fyra evangelisternas berättelser om Kristi sista lidande. Den är inte detsamma som de passionshistorier som finns med i 1986 år psalmbok utan finns sedan dess särskilt utgivna. Bland annat finns de tillgängliga på logosmappen. Denna passionshistoria utarbetades av Luthers medhjälpare Johann Bugenhagen och utgavs 1530. användningen av Bugenhagens eller Ramsbachs passionshistoria är vitt spridd inom hela den evangeliska kyrkan. Allra vanligast förekommande är den sannolikt i de den gammalkyrkliga väckelsen där den kombineras av en ikonostatisk fascination för Jesu allraheligaste hjärta.

Som predikoform och fastegudstjänst är det väl värt att jämföra den passionsmystik som vi finner i t.ex. passionsternas orden med den passionsmystik som bevarats i Sverige än i dessa dagar av den av Schartau betingade väckelsen. Bland annat kan man jämför det i inledningen anförda citatet med det av J.N Rexius vid högmässan på långfredagen 1915 utlagda stycket ur Kristi pinas historia.

"Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Pilatus hade också låtit göra ett anslag som sattes upp på korset. Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung." Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung." Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit." (Matt 27:37-38, Mark 15:25-28, Luk 23:33-34, 38, Joh 19:18-22)

Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner. Därför sade de till varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna. (Matt 27:35, Mark 15:24, Luk 23:34, Joh 19:23-24)"

"1:o) ty han har lidit döden för oss, syndare

Sedan vi förut i Hans pinas historia hava hört, huru Han i Getsemane svettades blod under den ångestfulla församken av det förestående bittra lidandet - huru Han blev förrådd, bunden, slagen, sargad och smädad - huru Han blev satt i valet med en grov missdådare och, under det denne gavs lös, blev dömd till att korsfästas - så se vi Honom nu i vår text på korset, räknad bland missgärningsmän, avklädd och skymfad, klagande sig vara av Gud övergiven och äntligen nedböjande sitt huvud och uppgivande sin ande.

Men vem var det, som hade förskyllt att lida denna bittra död, att tömma denna Guds vredes kalk, att drabbas av denna förbannelse varmed Gud hotat i sin lag? Vems dom, vems skam var det Han bar, Han som var älsklige Sonen, i vilken Fadern hade ett gott behag? Jo, här kan han nu i görkunnelsen om sitt lidande peka på varje omständighet i detsamma och säga till varje människa: Mig har du arbete gjort uti dina synder och hjort mig möda i dina missgärningar. Ty här var allt, vad synd och missgärning heter - från det mest fördolda syndiga böjelse i djupet av det fördärvade människohjärtat till de grövsta brott och laster - samlat såsom en omätlig skuld och börda och kastat på Honom genom hans eget frivilliga åtagande. ... O, huru förtjänar icke Jesus, Guds lamm, ära, pris och lov för sin kärlek, som drev honom att gå i dldenn för sådana ovärdiga, eländiga!"

---

[1] Cousins, Ewert,  The Humanity and the Passion of Christ, i  Jill Raitt (Red.), Christian spirtuality, Band II, High middle Ages and Reformation, 375-392, Routledge & Kegan Paul, London , 1987, s. 375-380.