Anders Wejryd predikade i samband med kyrkomötets öppnande. Han sa bl.a. följande (enligt Dagens reportage .
Här finns det ord att ta fasta på. Särskilt i en positiv riktning. Svenska kyrkan är för upptagen med att göra sig populär. Man är också allt för upptagen av den egna historiografin och traditionen istället för att våga ta steget fullt ut och förkunna ett befriande evangelium I många fall kompliceras detta av just hävdvunna moralföreställningar. Föreställningar om att vissa politiska läggningar eller borgerliga vanor är den norm som är kyrkans budskap. Man tar ställning inte för syndernas förlåtelse men för källsortering. Man tar ställning för och emot homosexualitet istället för försoningen i Kristus. Man lägger alltså, som en produkt av en viss traditions förhärskande ställning i Svenska kyrkan, tonvikten vid synderna och det tabubelagda snarare än på syndernas förlåtelse och den radikala jämlikhet som alla människor som just syndare har inför Gud genom Jesu förtjänst.
Om Svenska kyrkan från toppen till botten verkligen kunde ta fasta på en sådan radikal uttolkning av Skriften skulle möjligheten att se förbi olika skenbara motsättningar eller moralteologiska dispyter verkligen kunna skapa en verklighet och inte bara ett bländverk av en öppen kyrka. Av sin egen "profetiska röst" kunde t.o.m. Anders Wejryd ha något att lära.
Åtskilligt finns att förtydliga. Åtskilligt att skilja åt och distingera från varandra. Men det vore i vart fall gott om den predikans analys kunde skära knivskarpt över alla kyrkopolitiska och teologiska linjer, gränser och avgrunder. Analysen sätter nämligen fingret på just varför Svenska kyrkan inte förmår annat än att marginalisera sig själv.
- (Svenska kyrkan är) alltför upptagen av att göra sig populär, alltför upptagen av att hålla fast vid rötter och traditioner, alltför slarvig med hävdvunna moralföreställningar, alltför feg med budskapen om radikal öppenhet, sa han.
Här finns det ord att ta fasta på. Särskilt i en positiv riktning. Svenska kyrkan är för upptagen med att göra sig populär. Man är också allt för upptagen av den egna historiografin och traditionen istället för att våga ta steget fullt ut och förkunna ett befriande evangelium I många fall kompliceras detta av just hävdvunna moralföreställningar. Föreställningar om att vissa politiska läggningar eller borgerliga vanor är den norm som är kyrkans budskap. Man tar ställning inte för syndernas förlåtelse men för källsortering. Man tar ställning för och emot homosexualitet istället för försoningen i Kristus. Man lägger alltså, som en produkt av en viss traditions förhärskande ställning i Svenska kyrkan, tonvikten vid synderna och det tabubelagda snarare än på syndernas förlåtelse och den radikala jämlikhet som alla människor som just syndare har inför Gud genom Jesu förtjänst.
Om Svenska kyrkan från toppen till botten verkligen kunde ta fasta på en sådan radikal uttolkning av Skriften skulle möjligheten att se förbi olika skenbara motsättningar eller moralteologiska dispyter verkligen kunna skapa en verklighet och inte bara ett bländverk av en öppen kyrka. Av sin egen "profetiska röst" kunde t.o.m. Anders Wejryd ha något att lära.
Åtskilligt finns att förtydliga. Åtskilligt att skilja åt och distingera från varandra. Men det vore i vart fall gott om den predikans analys kunde skära knivskarpt över alla kyrkopolitiska och teologiska linjer, gränser och avgrunder. Analysen sätter nämligen fingret på just varför Svenska kyrkan inte förmår annat än att marginalisera sig själv.
Menade inte Wejryd med dessa ord att det finns rakt motsatta förväntningar på Svenska kyrkan?
SvaraRaderaD.v.s., vissa anser att kyrkan är "alltför upptagen av att göra sig populär", medan andra menar att den "alltför upptagen av att hålla fast vid rötter och traditioner". Vidare anser vissa att "alltför slarvig med hävdvunna moralföreställningar", medan andra säger att den är "alltför feg med budskapen om radikal öppenhet".
Han vill alltså inte säga varken bu eller bä kring detta, utan konstaterar bara vilken syn olika människor har på Svenska kyrkan.
Denna tolkning skulle stödjas av det som står precis före citatet ovan:
"Ärkebiskopen som ledde gudstjänsten inledde med att konstatera att bilden av Svenska kyrkan är många och olika."
Eller så kan jag åberopa följande citat ur Dagens artikel till stöd för min tolkning: "Svenska kyrkan är på väg att marginaliseras, liksom andra gamla majoritetskyrkor i Europa, sa han i sitt tal."
SvaraRaderaDet kommer ju precis för de citerade styckena.
I dagens korrigerade verison framgår det bättre att det ä ilden av Svenska kyrkan som Wejryd talar om. Emellertid är det i sig berömmansvärt att våga ta i befogad kritik.
SvaraRaderaSamtidigt är ju hans nattvardsteologi beklämmande. Druvjuice är inte vin. Det hade varit en glädje att få tala med honom om dessa oh några andra frågor på tu man hand över en Mariestad 5,6%. :)
Här är den nya länken till artikeln:
SvaraRaderahttp://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=227967
Även om detta inte var vad Wejryd menade, så ligger det mycket i det. Kyrkor utomlands har mer eller mindre slutat att betrakta Svenska Kyrkan som en kyrka. Jag tror att många inom Svenska Kyrkan inte heller gör det; räknat efter ordets ursprungliga betydelse: tillhörande Herren.