Undetecknad är en stark förespråkare av Svenska kyrkan - Missionsprovinsen. Jag tror att det är den rätta vägen för den Svenska kyrka som håller på att gå under. Detta och en del olika händelser har fått mig att reflektera över hur jag tycker att Missionsprovinsen bör förhålla sig en del olika fenomen.
Hur ska man förhålla sig och samtidigt vara trogen både mot Skriftens och bekännelsens krav att tolka allting till det bäste och samtidigt frimodigt bekänna sin tro. Hur ska man kunna säga sanningen och samtidigt vara så kärleksfull mot människor att de inte stöts bort av sanningen utan tar den till sig?
Hur bör Svenska kyrkan - Missionsprovinsen förhålla sig till
... Svenska kyrkan - Uppsala ärkestift
Som Svenska kyrkan ser ut idag bör Missionsprovinsen hålla en kärleksfull men sanningsenlig linje. "Vi håller inte med er och ni håller inte med oss men det betyder inte att vi tycker illa om er som människor och inte kan se att det finns goda saker som sker i Svenska kyrkan; både på ett mänskligt och ett andligt plan. Ni är välkomna att samtala när ni känner för det." Något annat är ärkestiftet inte redo för. Svenska kyrkan - Missionsprovinsens uppgift är ju att vara ett salt och ett ljus i mörkret. Men inte ett salt utan kärleksljus. Hellre då hålla sig på ett värdigt avstånd än att försöka tända eld på huset.
Samtidigt ska man ta varje möjlighet att berömma ärkestiftet när den gör det goda. Därvid ska man tolka allt till det bästa och anstränga sig för att kunna ge dem rätt där de har rätt. Annars blir man bara som de bittra kritiker som inte ser det som är rätt och gott för allt man tycker illa om.
Samtidigt är det av yttersta vikt att Svenska kyrkan - Missionsprovinsen håller fast vid sin svenskkyrkliga identitet och dess arv. Detta arv varken ska eller får överges då finns det ingen anledning att upprätthålla Missionsprovinsen utan man bör söka sig till den äldsta evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige som fortfarande är trogen bibeln och bekännelsen nämligen evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige (ELKS).
... en politiskt befriad Svenska kyrkan - Uppsala ärkestift
Skulle den situationen uppstå att ärkestiftet blir av med det politiska slavoket är det visserligen en bit på vägen till det normaltillstånd som ska prägla Kyrkan. Bara den omständigheten att Svenska kyrkan skulle bli av med det politiska inflytandet genom de etablerade politiska partierna och deras företrädares direkta makt är emellertid inte tillräcklig. Det politiska systemet går mycket djupare än så. För att verkligen vara politiskt befriad krävs (förutom avskaffandet av lagen om Svenska kyrkan) också en långtgående förändring av ledningen i Svenska kyrkan. Biskopar, prostar, kyrkoherdar och präster måste uppfatta sig om något annat än byråkrater som har att förvalta en viss organisations intressen utan istället har att förvalta en Guds uppenbarelse. En sådan Kyrka skulle Missionsprovinsen kunna börja föra samtal med om Missionsprovinsens och Svenska kyrkans framtida samarbete. Det måste ske under erkännandet från båda sidor att man felat mot varandra om det så är med tankar, ord eller gärningar.
... en återupprättad Svenska kyrkan - Uppsala ärkestift
Skulle Svenska kyrkan s.a.s. återuppstå som en följd av ett direkt gudomligt ingripande som omvänder biskopar och präster eller genom att en långsiktig politisk kamp förändrar den i grunden ställer det Missionsprovinsen i en prekär situation. Om de kyrkliga Nürnberglagarna avskaffas. Om missbruken i de kyrkliga strukturerna upphör. Om bekännelsen och tron återigen blir regel för ärkestiftet. Om väckelsen griper om präster och biskopar. Ja då har Svenska kyrkan -Missionsprovinsens hela raison d'être försvunnit. I sådant fall bör man erbjuda sig att lägga ner hela sin verksamhet och upptas i de ordinarie strukturerna. Att helt enkelt detronisera sig eftersom kampen antingen har vunnits eller förlorats beroende på hur man ser det. I sådant fall bör man villigt erkänna att den väg man vald var fel. Fel inte för de mäniskor som fått Guds ord i Svenska kyrkan - Missionsprovinsen. Fel inte för att man bejakade kalllelserna till prästtjänst. Det var då fel i den mening att det inte var Guds väg för att reformera ärkestiftet.
... den inomkyrkliga oppositionen
Missionsprovinsen bör söka att alltid ingå i och förhålla sig positiv till all inomkyrklig opposition som fortfarande är trogen Kyrklig samling kring bibeln och bekännelsens ursprungliga målsättning: att inte svika utan vinna kampen genom en enad bekännelsefront. När denna målsättningen byts ut bör man kritisera de som bryter mot bekännelsefronten. Sammalunda bör man visserligen acceptera att man utstår mycket förakt och förnedring av denna opposition. Det betyder däremot inte att man ska undvika att säga ifrån så att det blir tydligt när de syndar mot sina bröder. Samma tjänst torde man ju kunna kräva av dem i gengäld.
Dessutom bör man erkänna att man har skuld i att bekännelsefronten föll sönder. Man har skuld i att andra har svikit den. Det var ett kyrkopolitiskt val som resulterat i konsekvenser för andra. Det valet anser jag var värt det eftersom det grundades på samvetets övertygelse om Skriftens budskap.
... prästkandidater som vigs i Svenska kyrkan
Det finns ännu några präster som vigs i Svenska kyrkan som predikar ett rätt Guds ord. Det finns både kvinnor och män som från predikstolarna skiljer lag och evangelium åt på ett rätt sätt. För dessa präster bör man vara tacksam och glad. De gör verkligen ett gott verk som Herrens tjänare. Kanske inte eftersom det är hans vilja men eftersom han visar nåd också i dessa sammanhang. För detta bör man vara tacksam. De kämpar en bitter och hemsk kamp. Inte sällan har de dessvärre mycket mindre trevliga saker att säga om Svenska kyrkan - Missionsprovinsen. Man bör akta sig så att detta inte påverkar en till att återgälda dem otjänsten. Likaledes bör man akta sig för att bekräfta deras farhågor om Svenska kyrkan - Missionsprovinsen och för att tala illa om dem utan grund. Det är att bryta mot femte budet.
Om dessa präster på sikt skulle få överhanden och vinna ärkestiftet för sig själva och reformera kyrkoordningen och sig själva vore det en prekär situation. I sådant fall blir scenariot nämligen detsamma som om Svenska kyrkan återupprättas (se ovan).
... den raserade Svenska kyrkan
När Svenska kyrkan raserats så att det ingenstans finns rätte lärare. Det inte längre finns utrymme för redan prästvigda och verksamma präster att hålla fast vid sin bekännelse utan att bli avkragade då har tiden kommit för att offentligt förklara Svenska kyrkan biskopslös. Detta kan framstå som kärlekslöst men i det läget finns det inte längr något val. När Guds ord och det frälsande evangeliet inte lngre rums utan rensas ut då måste varningens ord fram. Det vore annars kärlekslöst mot de villolärare som raserat kyrkan och kärlekslöst mot de människor som förtvivlat försöker hålla sig kvar i dessa kyrkbänkar.
Då har man också ett historiskt ansvar att utse superintendenturer och senare viga biskopar i alla stiften som agerar biskopar där inga biskopar finnes längre.
... de evangelisk-lutherska frikyrkorna
Svenska kyrkan - Missionsprovinsen har i uppgift att i förhållande till de evangelisk-lutherska frikyrkorna ständigt föra samtal. Teologiskt villkorslösa samtal som syftar till återförening. En återföring som kan kräva teologisk reflektion och reformation från båda sidor. Endast en sak är då av vikt i ordningshänseende: att dessa ville och vågade ta ett steg in i Svenska kyrkans andliga tradition och vilja dess reformation genom Svenska kyrkan - Missionsprovinsens seger.
I dessa samtal välkomnar undertecknad allt närmande mellan Svenska kyrkan - missionsprovinsen och de evangelisk-lutherska frikyrkorna.
... de internationella evangelisk-lutherska kyrkorna
Av dessa bör man tacksamt ta emot allt stöd och förbön men inte låta sig tvingas eller duperas in i några teologiska överväganden som inte stämmer med det egna samvetet. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun så att man är ärlig med sin position och gärna omfamnar dem som bröder men inte ger upp sin särart av världsliga anledningar.
-------------------
*UPPDATERAT DEN 28 september 2010*
Uppdaterat i valda delar för att bättre förmedla den inledande frågeställningen.
-------------------
I nästa del:
Hur bör Svenska kyrkan förhålla sig till ....
Som alltid ger adorientemversus en skarpsynt och kärleksfull analys av kyrkosituationen. Mycket vore vunnet om vår mänskliga natur inte stod i vägen för vår vilja att förlåta varandra och att rätt förkunna Guds Ord.
SvaraRaderaOm man bara hade förmågan att alltid agera efter sådana maximer. Dessvärre hör det till syndafördärvet att varken undertecknad eller någon annan att kunna göra det.
SvaraRadera