I Katolskt magasin uppmärksammas den romersk-katolska versionen av prästens tystnadslöfte. Där görs, till skillnad mot förhållandena i Svenska kyrkan, en distinktion mellan det som sägs i själavårdande situationer och under bikt. Det sistnämnda ligger under fullständig tystnadsplikt (med undantag för incest, pedofili, etc) medan den förstnämnda situationen det finns en tystnadsplikt med undantag för brott av olika slag.
Enligt lag finns det ett förbud mot att höra präst inom ett trossamfund angående vad han fått erfara under bikt eller själavård.
Rättegångsbalken 36 kap 5 § Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.
Enligt rättegångsalkskommentaren gäller detta alla religiösa sammanhang och därmed också de sammanhang som inte är registrerade trossamfund såväl som alla som vigts, kallats eller utsetts till präst, pastor, etc.
Att dra gränsen mellan själavård och andra situationer torde kunna vara nog så svårt varvid den i Svenska kyrkan gällande ordningen förefaller besvärlig. Här har Svenska kyrkan och många kyrkor ett juridiskt föredöme att följa. Reglerna blir tydliga och den särställning som det ensikilda skriftermålet har blir därmed också tydligt.
torsdag 5 augusti 2010
onsdag 4 augusti 2010
Nionde söndagen efter trefaldighet
Lukas 12:41-48
41 Petrus frågade: "Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?" 42 Herren sade: "Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? 43 Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. 44 Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. 45 Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, 46 då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. 47 Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48 Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas* så mycket mer.
-------------------
Nåd var med er och frid från Gud, Vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
I Jesu namn, låt oss be:
Kom, helge ande, Herre Gud.
Giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn.
O kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft, dig beder vi:
gör viljan god gör själen fri.
Amen.
I textavsnittet precis före dagens evangelietext uppmanar Jesus att vaka på Herrens återkomst likt en tjänare som väntar sin Herres återkomst från bröllopsfesten. För den tjänare som vakar och väntar på Herren ska också Herren visa sådan nåd att han låter dom lägga sig till bords och själv kommer betjäna dem. Och så kommer det också vara för den Kristi tjänare som väntar på hans återkomst.
Petri fråga är mycket aktuell, allt för många undviker att fråga sig ”Är detta riktat till mig?”. Många människor frågar sig inte: är Guds ord och Kristi evangelium riktat till mig? Om det är ett glädjebudskap – för mig. Men Petri fråga är också aktuell eftersom den rymmer frågan ”är detta min kallelse?”. En fråga som är mycket aktuell idag på en söndag vars tema och överskrift handlar om förvaltarskap. Ja överhuvudtaget är det aktuellt i hela kyrkan eftersom det allt för sällan predikas om kallelse och kallelselära. Allt för många människor kan inte skilja mellan kallelsen och frestelsen, person och ämbete eller för den delen mellan frälsning och arbete.
Därför är det viktigt att inför mötet med dagens evangelietext ställa oss frågan "Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla? Eller med utgångspunkt för Jesu svar i dagens evangelietext: vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid?
I Hur Herrens förvaltare ger mat i rätt tid?
Frågan hur Guds tjänare verkar som Guds förvaltare på jorden och därigenom ger mat i rätt tid är ett centralt stycke i den kristna tron. Den är central eftersom den visar oss hur vi på ett trovärdigt och realistiskt sätt kan leva i världen och samtidigt vara Guds tjänare. Oförmågan att klart förstå detta är också källan till mycket villfarelse och tvivel i Guds församling. Ofta tänker man sig att det kristna livet inte har något att göra med denna världen. Om Gud kallar mig till tjänst så måste det vara en andlig tjänst och inget annat. För många som hör omvändelseropet och kallelsen till gemenskap med Gud blir det därför också så att den enda roll som man kan känna igen som en kristens roll är prästens och så söker sig många människor till det kallet utan att det är Guds vilja. Genom dem kan Gud verka mycket gott, men det har inte skett genom Guds vilja utan genom Guds nåd. Liknelsen som Jesus framställer i dagens evangelietext är också främst riktad till de människor som kallats att vara präster och pastorer – äldste och herdar – i Guds församling. Om de förleder sin församling och sig själv de är sådana att de ”börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusade” eftersom de inte själva tror att ”Herren kommer snart”. För dom kommer räkenskapens dag vara fylld lidande. Men liknelsen bör också användas för att inskärpa allvaret i de tjänster varje människa har i världen.
Frågan kvarstår då: vad ska man som kristen göra för att tjäna Gud? Vad är man kallad till? I skapelsen gäller en naturens ordning, nedlagd i skapelsen av Gud som ju icke är en oordningens Gud utan fridens Gud. Genom våra tjänster, arbeten och kallelser ger Gud människorna olika goda gåvor i rätt tid. Därför har vi har alla olika kallelser i styrandet av världen, i våra familjer och i kyrkan. Att vara kallad till tjänst där är att vara kallad till att vara en Guds medkonung. Det är genom oss som Gud verkar sitt goda mot vår nästa. Därför säger Jesus: "Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta, eller för er kropp, vad ni skall klä er med. Ge akt på korparna. De sår inte och skördar inte, de har inte förrådsrum eller loge, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?” Gud har insatt människor av kött och blod att var medkonungar i hans styrande av världen och ger oss mat i rätt tid.
Vi kan se det i att Adam var medkonung med Gud när han fick ge namn åt djuren i skapelsens morgon. Precis så är också vi medkonungar med Gud, förvaltare, över den bit av Herrens verk där vi är satta. Också vi sätter namn på våra barn och ger dem mat i rätt tid. Också vi har möjlighet till politiskt inflytande genom att använda yttrandefrihet och rösträtt på ett genomtänkt sätt. Därför säger Herren också till oss: ” ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus” Här ser vi hur vi som kristna ska ikläda oss ett konungaskap över världen. Inte genom att regera med våld och list utan genom att tjäna i det lilla.
Men vi är också undersåtar i dessa riken. Vi är gudstjänstfirare under präster och pastorer i kyrkan. Vi är underkastade domstolar och myndigheter i överhetsståndet. Vi är också barn eller barnbarn och någon dag kommer vi kanske att bli omhändertagna av våra egna barn i våra familjer. I alla dessa tre stånd är vi på olika sätt både överhet och undersåtar. Därför skriver Paulus till oss : Ni slava
Här förstår vi också skillnaden mellan den rättfärdighet som gäller för varje person i sig själva och i deras ämbete dvs. deras yrken, tjänster och kallelser. Efter lagens bokstav ska vi inte döma och inte skada men samtidigt kan vi i det världsliga och Gud behagliga livet vara förpliktigade att göra just detta. Att u
Av detta förstår vi att det inom vart och ett av de tre stånden, överhetsståndet i samhället, läroståndet i kyrkan och hush
II Vem är en tjänare och förvaltare?
Dagens evangelietext rör sig kring frågan om den tjänare som är en förvaltare. Båda dessa ord rymmer nycklar för en korrekt förståelse av dagens evangelietext. Därför ska vi stanna upp inför båda de orden och undersöka deras betydelse sett i ljuset av den betydelse vi ger dem idag och den betydelse de verkligen bär med sig.
Vad är en tjänare?
I dagens evangelietext frågar Jesus vem som är denne salige tjänare och förvaltare. I beskrivningen av förvaltaren som en tjänare ryms också en mycket viktig del av förståelsen av dagens evangelietext. Det grekiska ordet tjänare är detsamma som ordet slav. Ja faktiskt syftar det nästan alltid på slavar och inte anställda tjänstefolk. Det är att vara ägd, att vara köpt av någon. Här lär vi oss något om vårt tillstånd som människor. Den kan vara en del av Herrens hushåll som är en Herrens slav. Den som är köpt – friköpt – av Jesu blod. Som Herren säger genom aposteln Paulus: I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd. Så måste vi alltså vara slavar för att tillhöra Jesus för han har en gång för alla betalat köpepenningen för våra liv.
Vad är en förvaltare?
I vårt land är en förvaltare en person som av domstol insatts att förvalta någon annans egendom och sörja för den personens psykiska och fysiska välmående. En sådan förvaltare har ensam rätten att agera för personen vars rätt förvaltaren ska bevaka. Bara om förvaltaren medger det har hans huvudman en rätt att själv göra vad han behagar med det som egentligen tillhör honom. Vi kan nu förstå att en sådan förvaltare handlar det inte om i Jesu liknelse. Den förvaltarens rådighet över sin Herres egendom sträcker sig ju bara så lång tid som Herren är borta. Den förvaltare som det talas om i texten är uppsyningsmän eller administratorer i väntan på att Herrens direkta ledning ska bli tydlig för hans husfolk. Vi är alla, på olika sätt, satta att förvalta syndernas förlåtelse, sakrament, Guds ord och skapelsens alla gåvor, som Herren gett till dig, till sin kyrka och till den värld som han har skapat. Allt till den dagen som Herren väljer. Om det så är för oss själva vi förvaltar, vi våra familjer eller som präster och pastorer i kyrkan förvaltar vi inte av egen kraft och värdighet utan har hand om det vi fått av nåd allena. Och det vi förvaltar är inte en svag och ofullkomlig Herres egendom för att han inte kan rå om den själv. Nej! Vi förvaltar de medel genom vilken världens Herre också idag ger liv i nådens rike.
Den onde förvaltaren
Samtidigt finns det flera sätt som vår världsliga förståelse av en förvaltares uppgift överförs på Gud. Vi kanske låter vårt kristenliv styras mer av våra egna önskningar och böjelser än av de riktlinjer som blivit uppsatta att av vår Herre i hans Heliga Ord. Ett exempel på det är när människor inte längre hävdar att Herrens vilja ska vara styrande i deras eller kyrkans liv. Man säger, ”vi är Herrar över Herren, han vet inte vad som är bäst för människorna. Det är bäst vi styr efter eget huvud.” ”Man säger: Vi måste göra för Herren vad han inte förmår själv!” Då kan vad för något slags beteende som helst passera som ett Gudbehagligt leverne , vilken kyrklig orätt som helst sägas vara en god ordning och oövervägda gärningar leder till schismer och hat. Det är, vare sig man förstår det eller inte, att misshandla sina bröder och systrar genom att underlåta att förkunna Guds lag eller fördunkla evangeliet. Det är om sådana förvaltare Herren säger: bland er kommer det att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. Detta är förvaltare som tagit Guds tron för de tror inte att han kommer åter. De tror inte att Herren förmår beskriva och straffa synden, skänka syndernas förlåtelse, liv och salighet eller skapa kristen enhet genom sitt ords ledning.
Den mest förödande misskötsamheten av dessa är att fördunkla evangeliet . Det är när förvaltaren gentemot sig själv, mot andra eller mot sin församling inte upprätthåller Herrens vilja till förlåtelse. Det kan bestå i att du läser Herrens ord och ser att han lovar förlåtelse till alla som omvänder sig. Men du vågar inte tro att det gäller alla människor. Du vågar inte tro att det gäller dig och kanske vänder du dig mot din granne och undrar: gäller Guds förlåtelse också denna förtappade och nedbrutna människa. Då ska du också veta att detta är en överträdelse av Guds vilja för då gör du våld på Herrens ord och församling och du gör våld på dig själv. Genom din trolöshet mot den evangeliets syndaförlåtelse som du fått förlorar du din plats bland Herrens husfolket. För du lever inte med det ord för ögonen som heter att ”var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” Då måste du omvända dig från din otro och ta emot syndernas förlåtelse i Guds fri evangelium utan att tro att det finns ett undantag till doms för just dig.
Därför vet du också att du inte är en förvaltare för din egen klokhets skull. Eller för att du förmår det Gud inte kan. Nej du är en förvaltare av världen, kyrkan och ditt eget frälsta liv endast genom nåd. Den nåd som innebär att Jesus köpt dig som slav med sitt eget lidande och sin egen död på korset. Tror du det kan du säga till Herren: jag är din tjänare, inte eftersom jag tjänat dig, utan eftersom du – Jesus - har tjänat mig och frälst mig från döden. Därför är jag också en förvaltare, för jag förvaltar inte det jag själv inte förmår göra och det jag själv inte förmått köpa, utan den lösepenning som du gett för mig och som betyder förlåtelse från synden och räddning till livet.
III Vem är en förståndig och pålitlig förvaltare?
Nu har vi då sagt att förvaltarskapet av Guds nåd och frälsningen inte beror på oss själva. samtidigt verkar dagens evangelietext förklara för oss att det gäller att vara en pålitlig och förståndig förvaltare – annars får man dela plats med de trolösa.
Här gömmer sig fler bottnar i texten än vad vi omedelbart förmår ta till oss. Ordet förståndig antyder visserligen att det rör sig om en klok person men den vishet som här gäller är inte en världens kunskap och visdom . Paulus skriver: ”Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?* Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?” … ” eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.” Den kunskap som gäller för herrens tjänare är budskapet om korset … som … är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Häri består också den kunskap som kallas förstånd i dagens evangelietext.
Om vi då invänder att en Herrens tjänare ska vara pålitlig så stämmer detta. En Guds tjänare måste också vilja göra Herrens vilja om han inte vill dela plats med de trolösa när Herren kommer åter. Men också här i själva ordet pålitlig ser vi hur Guds nåd är den verksamma orsaken bakom denna trofasthet och själva kärnan i pålitligheten. Ordet pålitlig är samma ord som trofast och som tro. Den tjänare som är en pålitlig förvaltare är alltså en troende förvaltare. Utan den tron är platsen bland de trolösa säker. Genom den tron skänks en rättfärdighet och helighet i Jesus. Nu har vi då talat om att förvaltarskapet som vi fått inte är något som överhuvudtaget tillkommer oss. Den rätt och befogenhet som förvaltaren utövar är i någon annans ställa. På samma sätt är det med den rättfärdighet som här gäller för förvaltaren och den tro som gett honom plats i Guds församling. Han är inte trofast i sig själv utan troende på Jesus och därför inte rättfärdig i sig själv utan har sin rättfärdighet i Kristus. Den rättfärdigheten är lika lite en inre egenskap som lösepenningen som betalas för slaven. Den kan inte sökas i hjärtats tillvändelse, goda gärningar eller inre fromma tankar. Det är en yttre fråga. En fråga om den helighet som är Jesu och som vi får genom tron på hans offerdöd. Därför ger inte tron en rätt gentemot Gud för trons skull, som vore det en gärning, utan för Jesu skull. Den rätt förvaltaren har att bevaka och vårda är det arv av helighet, liv, syndernas förlåtelse och seger över döden som bara har ett ursprung: Kristi död på Golgata. Så är alltså svaret på vår fråga: vem är en pålitlig och förståndig förvaltare detta. Den är en pålitlig och förståndig förvaltare till Guds frälsning som genom trons hopp och förtröstan med trons kunskap kan urskilja att Jesus är hans frälsning och därför räknas som förståndig och pålitlig eftersom Jesus är pålitlig och förståndig i hans ställe.
Så kan det därför tillsist sammanfattas så…
att du som tror på Jesus och bekänner hans död till syndernas förlåtelse är en friköpt slav och i honom har du din tro, kunskap och räddning. Genom dig ger han sina tjänare mat i rätt tid. För Jesu död har gjort oss till pålitliga förvaltare som herrar eller undersåtar i överhet, kyrka och familj. För han ”har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen”
----------
Låt oss be:
Lovad vare Gud och välsignad i evighet
som med sitt Ord tröstar, lär, varnar och förmanar oss.
Hans helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan
så att vi inte må vara glömska hörare
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och varda saliga. Genom Jesus Kristus vår Herre.
Amen.
Vasakyrkan en studie i kyrklig estetik
Vasakyrkan i Göteborg färdigställd 1909 och bygd i nyromansk stil under den svenska estetiken och kyrkoarkitekturens sista verkliga storhetsperiod. Följande lilla bildexpose kan vara på sin plats.
Man kan notera det vackra rosettmönstret i det västra fönstret och den därmast ikoniska mosaiken ovanför kyrkporten.
Vidare kan man (visserligen inte i denna bilden) märka att denna byggnad, som rymmer fler gudstjänstbesökare än en vanlig domkyrka, passar utmärkt in i den göteborgska stadsbilden och ger intrycket av att ha funnits där sedan staden planlades. Detta är iofs. inte särskilt förvånande med hänsyn till att arkitekten Yngve Rasmussen ritat så många tongivande hus i staden. Märkvärdigt är det däremot att den känt antikristne Viktor Rydbergs bästa vän ritat denna vackra kyrka.
Till höger läktaren och rakt fram det fantastiska koret där den yttre synliga skönheten i en ren evangelisk gudstjänst och kyrkobyggnad på ett lysande sätt frammträder. Kormålningens bild av den uppståndne som lyfts till himmlen på molnen harmonierar utmärkt med altarets korsfäste Jesus. Altaret ad orientem på det sätt som det ska vara i den kyrkoprovins som inte lyder under den romerska ursupatorn. Denna strålande estetik lyfter dessutom in en bildlig beskrivning av den rena lärans ämbetsteologi i det att predikstolen formar ett stiliserat ansikte krönt av en krona. När prästen då predikar blir det tydligt att han talar inte i sig själv utan i och såsom Guds mun. Konstigt är det inte då att Herren låtit rätte lärare som CH Thölen och Gerhard Rexius predika väckelse från dess krön.
Man kan notera det vackra rosettmönstret i det västra fönstret och den därmast ikoniska mosaiken ovanför kyrkporten.
Vidare kan man (visserligen inte i denna bilden) märka att denna byggnad, som rymmer fler gudstjänstbesökare än en vanlig domkyrka, passar utmärkt in i den göteborgska stadsbilden och ger intrycket av att ha funnits där sedan staden planlades. Detta är iofs. inte särskilt förvånande med hänsyn till att arkitekten Yngve Rasmussen ritat så många tongivande hus i staden. Märkvärdigt är det däremot att den känt antikristne Viktor Rydbergs bästa vän ritat denna vackra kyrka.
Till höger läktaren och rakt fram det fantastiska koret där den yttre synliga skönheten i en ren evangelisk gudstjänst och kyrkobyggnad på ett lysande sätt frammträder. Kormålningens bild av den uppståndne som lyfts till himmlen på molnen harmonierar utmärkt med altarets korsfäste Jesus. Altaret ad orientem på det sätt som det ska vara i den kyrkoprovins som inte lyder under den romerska ursupatorn. Denna strålande estetik lyfter dessutom in en bildlig beskrivning av den rena lärans ämbetsteologi i det att predikstolen formar ett stiliserat ansikte krönt av en krona. När prästen då predikar blir det tydligt att han talar inte i sig själv utan i och såsom Guds mun. Konstigt är det inte då att Herren låtit rätte lärare som CH Thölen och Gerhard Rexius predika väckelse från dess krön.
måndag 2 augusti 2010
Anglicanorum coetibus - på gång
Dagen rapporterar om att Anglican Catholic Church of Canada konverterar i till Rom. De skriver bl.a. följande.
"5 000 kanadensiska anglikaner har beslutat sig för att konvertera till katolska kyrkan. De tillhör gruppen "Anglican Catholic Church of Canada" (ACCC.
Påven Benedikt XVI skapade förra året med den apostoliska konstitutionen "Anglicanorum coetibus" möjlighet för anglikanska kristna att bli katoliker. De erbjuds också möjlighet att kunna behålla vissa anglikanska traditioner inom liturgi och spiritualitet. Man kan till exempel ha gifta präster."
Fortsättning följer.
söndag 1 augusti 2010
The Doctrinal Theology of the Evangelical Lutheran Church
Internet är på många sätt en verklig gåva till kunskapen. Ovan återges Schmids stora dogmatik som inte bara sammanfattar den lära som är den evangeliska kyrkans uta också återger stöd för det genom att citera teologer och dogmatiker vars verk knappt ens finns tillgängliga på latin.
lördag 31 juli 2010
Societas Sanctae Birgittae
Societas Sanctae Birgittae konvent i Vadstena tilldrar sig Dagens uppmärksamhet här.
Vi vill vara en fristad, säger Anna Greek, novismästarinna, när hon ska förklara varför SSB bör finnas.
- Här ska man få det man behöver för att överleva som kristen. Man ska kunna mötas i ordet och sakramenten och prata fritt med varandra utan att bli påpassad.
Hon understryker att de inte är någon politisk rörelse, de vill inte vara en motvikt till Svenska kyrkan, det handlar mer om ett komplement.
Alla människor behöver en fristad och en tillflykt på olika sätt och vis. Men frågan kan vara värd att formulera: kan SSB och andra fria gudstjänstifrande sammanslutningar verkligen bara vara ett komplement? Eller, kan man verkligen se det som en tillräcklig förhoppning att ha egen härd om man vill ha hela det evangeliska och/eller katolska sanningsanspråket i behåll? Om så inte är fallet kan man då ha en fristad som inte vill vara en motvikt.
Förhoppningen om överlevnad är nog inte detsamma som hoppet att den synliga och osynliga kyrkan ska vara ett.
fredag 23 juli 2010
Evangelisk Mariatro, finns det?
Finns det en evangelisk Mariatro? Hur yttrar sig den och hur bör man förhålla sig till den? frågan kan helt säkert debatteras. Nedan redovisas engelska wikipedias uppfattning. Denna kommer senare att kompletteras med den Marianska teologi som redovisas i de ortodoxa dogmatikerna från 15 och 1600-talen. syftet med redogörelsen är att visa skillnaden mellan den rena evangeliska läran såsom den förstås av många polemiker idag och hur den uppfattades under 1500-talet. Det är både min tro och min förhoppning att detta kan komma att modifiera eller förändra mångas uppfattning om hur evangelisk (luthersk) teologi verkligen är beskaffad. Den är inte, som en del belackare hävdar, en fragmenatrisk och partikulär teologi utan ett fullödigt uttryck för en evangelisk, apostolisk och katolsk teologi.
Lutheran Marian theology
From Wikipedia, the free encyclopedia
Lutheran Marian theology is derived from Martin Luther's views of Jesus' mother Mary. It was developed out of the deep and pervasive medieval Christian Marian devotion on which he was reared and were subsequently clarified as part of his mature Christocentric theology and piety.[1] Lutherans hold Mary in high esteem. Luther dogmatically asserted what he considered firmly established biblical doctrines like the divine motherhood of Mary while adhering to pious opinions of her perpetual virginity and immaculate conception along with the caveat that all doctrine and piety should exalt and not diminish the person and work of Jesus Christ. The emphasis was always placed on Mary as merely a receiver of God's love and favor.[2] His opposition to regarding Mary as a mediatrix of intercession or redemption was part of his greater and more extensive opposition to the belief that the merits of the saints could be added to those of Jesus Christ to save humanity.[3]
Overview
Martin Luther
Despite Luther's harsh polemics against his Roman Catholic opponents over issues concerning Mary and the saints, theologians appear to agree that Luther adhered to the Marian decrees of the ecumenical councils and dogmas of the church. He held fast to the belief that Mary was a perpetual virgin and the Theotokos or Mother of God.[4] Special attention is given to the assertion, that Luther some three-hundred years before the dogmatization of the Immaculate Conception by Pope Pius IX in 1854, was a firm adherent of that view. Others maintain that Luther in later years changed his position on the Immaculate Conception, which at that time was undefined in the Church; however, he maintained belief in Mary's lifelong sinlessness.[5] Regarding the Assumption of Mary, he stated, that the Bible did not say anything about it. Important to him was the belief that Mary and the saints do live on after death.[6]
The centerpiece of Luther's Marian views was his 1521 Commentary on the Magnificat in which he extolled the magnitude of God's grace toward Mary and her own legacy of Christian instruction and example demonstrated in her canticle of praise.[7] Through 490 years this canticle has had an important place in Lutheran liturgy.[8]
Mother of God
Lutherans believe that the person Jesus is God the Son, the second Person of the Trinity, who was incarnated in the womb of his mother Mary as a human being, and since, as a person, he was "born of the Virgin Mary,"[9] Lutherans have always believed that Mary is the Theotokos, the mother of God. Martin Luther said:
[S]he became the Mother of God, in which work so many and such great good things are bestowed on her as pass man's understanding. For on this there follows all honor, all blessedness, and her unique place in the whole of mankind, among which she has no equal, namely, that she had a child by the Father in heaven, and such a Child.... Hence men have crowded all her glory into a single word, calling her the Mother of God.... None can say of her nor announce to her greater things, even though he had as many tongues as the earth possesses flowers and blades of grass: the sky, stars; and the sea, grains of sand. It needs to be pondered in the heart what it means to be the Mother of God."[10]
This belief was officially confessed by Lutherans in their Formula of Concord, Solid Declaration, article VIII.24:
On account of this personal union and communion of the natures, Mary, the most blessed virgin, did not conceive a mere, ordinary human being, but a human being who is truly the Son of the most high God, as the angel testifies. He demonstrated his divine majesty even in his mother’s womb in that he was born of a virgin without violating her virginity. Therefore she is truly the mother of God and yet remained a virgin.[11]
Perpetual virginity
Some Lutherans believe that Mary did not have other children, and did not have any marital relations with Joseph,[12] maintaining, that the brothers mentioned were cousins.[13] This is consistent with Luther's lifelong acceptance of the idea of the perpetual virginity of Mary. Jaroslav Pelikan noted that the perpetual virginity of Mary was Luther's lifelong belief,[14] and Hartmann Grisar, a Roman Catholic biographer of Luther, concurs that "Luther always believed in the virginity of Mary, even post partum, as affirmed in the Apostles’ Creed, though afterwards he denied her power of intercession, as well as that of the saints in general, resorting to many misinterpretations and combated, as extreme and pagan, the extraordinary veneration which the Catholic Church showed towards Mary."[15] For this reason even a rigorously conservative Lutheran scholar like Franz Pieper (1852–1931) refuses to follow the tendency among Protestants to insist that Mary and Joseph had marital relations and children after the birth of Jesus. It is implicit in his Christian Dogmatics that belief in Mary's perpetual virginity is the older and traditional view among Lutherans.[16]
Some groups such as the Lutheran Church Missouri Synod "have found no difficulty with the view that Mary and Joseph themselves together had other children". [17] The Evangelical Lutheran Church in America holds the same belief. [18]
n the course of his life, Martin Luther made contradictory statements about Mary's immaculate conception. For example, in 1532 Luther says that Mary was conceived in sin, in 1544 he says: 'God has formed the soul and body of the Virgin Mary full of the Holy Spirit, so that she is without all sins, for she has conceived and borne the Lord Jesus.'[19] Elsewhere, "All seed except Mary was vitiated [by original sin]."[20] When concentrating specifically on Mary herself as the Mother of God, Luther acknowledges God's singular action in bringing her into the world, but in making general comments about the universality of human sinfulness, he includes her among all the rest of humanity.
Mother Mary, like us, was born in sin of sinful parents, but the Holy Spirit covered her, sanctified and purified her so that this child was born of flesh and blood, but not with sinful flesh and blood. The Holy Spirit permitted the Virgin Mary to remain a true, natural human being of flesh and blood, just as we. However, he warded off sin from her flesh and blood so that she became the mother of a pure child, not poisoned by sin as we are. For in that moment when she conceived, she was a holy mother filled with the Holy Spirit and her fruit is a holy pure fruit, at once God and truly man, in one person."[21]
Queen of Heaven
Throughout his lifetime, Luther believed that Mary was and referred to her as the "Queen of Heaven", but he warned against people using the term too much.[22]
Mediatrix
Before 1516, Luther's belief that Mary is a mediatrix between God and humanity was driven by his fear of Jesus being the implacable judge of all people.[23] "The Virgin Mary remains in the middle between Christ and humankind. For in the very moment he was conceived and lived, he was full of grace. All other human beings are without grace, both in the first and second conception. But the Virgin Mary, though without grace in the first conception, was full of grace in the second ... whereas other human beings are conceived in sin, in soul as well as in body, and Christ was conceived without sin in soul as well as in body, the Virgin Mary was conceived in body without grace but in soul full of grace."[24]
Veneration
Luther composed a number of venerational poems, which focus on Mary's virginity. He also translated old devotional Latin hymns on Mary into German. They express in various ways the incarnation of God through a virgin:
The virgin body was pregnant, but she remained pure Here comes the saviour of the gentiles
Divine grace from heaven came over the virgin and others.[12]
The Lutheran views on the veneration of Mary were interpreted differently by different theologians over time. Key is his interpretation of the Magnificat of Mary, which to some is a relic of the Catholic past, but to others a clear indication, that he maintained a Marian piety.[5] Luther states in his Magnificat, that one should pray to Mary, so God would give and do, through her will, what we ask. But, he adds, it is God’s work alone.[5] Some interpret his Magnificat as a personal supplication to Mary, but not as a prayerful request for mediation. An important indicator of Luther’s views on the veneration of Mary are not only his writings but also approved practices of Lutherans during his life-time. The singing of the Magnificat in Latin was maintained in many German Lutheran communities. The Church Order (Kirchenordnung) of Brandenburg, Bugenhagen Braunschweig and other cities and districts decreed by the royal heads of the Lutheran Church, maintained three Marian feast days, to be observed as public holidays.[5] It is known that Martin Luther approved of this. He also approved of keeping Marian paintings and statues in the Churches.[12] Luther did, however, say that "Mary prays for the church".[25] He also advocated the use of the first half of the Hail Mary (that is, "Hail Mary, full of grace, the Lord is with thee. Blessed art thou among women and blessed is the fruit of thy womb, Jesus.") as a sign of reverence for and devotion to the Virgin.[26]
Comparison to Roman Catholic views
Luther came to criticize Roman Catholics for blurring the distinction between high admiration of the grace of God wherever it is manifested in human beings and religious service offered to them and other mere creatures. In some instances he considered the Roman Catholic practice of making intercessory requests addressed especially to Mary and other departed saints to be idolatry.[27]
"Furthermore, how will you endure [the Romanists'] terrible idolatries? It was not enough that they venerated the saints and praised God in them, but they actually made them into gods. They put that noble child, the mother Mary, right into the place of Christ. They fashioned Christ into a judge and thus devised a tyrant for anguished consciences, so that all comfort and confidence was transferred from Christ to Mary, and then everyone turned from Christ to his particular saint. Can anyone deny this? Is it not true?"[28]
This distinction separates Lutheran views from Roman Catholic Mariology. It is also significant in the context of Roman Catholic claims, that modern Protestants deserted Luther's Mariology. Roman Catholics and Protestants may have held some similar views on Mary in the 16th century, but for Luther it was a "passive" Mariology, while for Roman Catholics it was "active" in suggesting devout veneration ("hyperdulia") and constant prayers for intercession. Questions have been raised, if the Marian views of Martin Luther could bring separated Christians closer together. These seems to be scepticism on both sides.[29] The eighth "Lutherans and Catholics in Dialogue" addressed these issues.
Throughout Luther's life, he called Mary by the title Theotokos, Mother of God,[30] but at the same time he rejected the active invocation of Mary as formulated in such prayers as the "Hail Mary."[31] Protestantism usually follows the reformers in rejecting the practice of directly addressing Mary and other saints in prayers of admiration or petition, as part of their religious worship of God.[32]
Notes
^ Eric W. Gritsch, "The Views of Luther and Lutheranism on the Veneration of Mary" in H. George Anderson, J. Francis Stafford, Joseph A. Burgess, eds, The One Mediator, The Saints, and Mary, Lutherans and Roman Catholic in Dialogue VIII, (Minneapolis: Augsburg Fortress, 1992), 235-248, 379-384; cf. 235f.
^ Ibid., 236-237.
^ Ibid., 238; Hartmann Grisar, Martin Luther, E.M. Lamond, trans., Luigi Cappadelta, ed., 6 vols., (St. Louis: B. Herder Book Co., 1915), 4:502-503.
^ Remigius Bäumer, Marienlexikon, Gesamtausgabe, Leo Scheffczyk, ed., (Regensburg: Institutum Marianum, 1994), 190.
^ a b c d Bäumer, 191
^ Bäumer, 190.
^ Martin Luther, Luther's Works, The American Edition, Jaroslav J. Pelikan & Helmut Lehmann, eds., 55 vols., (St. Louis & Philadelphia: CPH & Fortress Press, 1955-1986), 295-358; cf. Anderson, 236-237.
^ Anderson, 239, 381.
^ Cf. the Apostles' Creed.
^ Luther's Works, 21:326, cf. 21:346.
^ Theodore G. Tappert, The Book of Concord: The Confessions of the Evangelical Lutheran Church, (Philadelphia: Fortress Press, 1959), 595.
^ a b c Bäumer, 190
^ Luther's Works, 22:23; Martin Luther on Mary's Perpetual Virginity
^ Luther's Works, 22:214-215
^ Grisar, 210.
^ Francis Pieper, Christian Dogmatics, 4 vols., (St. Louis: CPH, 1950-53), 2:308-09.
^ [1], LCMS
^ [2], See footnote on that page.
^ Martin Luther, D. Martin Luthers Werke, Kritische Gesamtausgabe, 61 vols., (Weimar: Verlag Hermann Böhlaus Nochfolger, 1883-1983), 52:39 [hereinafter: WA]
^ WA, 39, II:107.
^ Sermons of Martin Luther, 291
^ Luther's Works 7:573
^ Martin Brecht, Martin Luther, James Schaaf, trans., 3 vols., (Philadelphia: Fortress Press, 1985-1993), 1:76-77.
^ H. George Anderson, 238.
^ Apology of the Augsburg Confession, XXI 27
^ Luther's Works, 10 II, 407–409
^ Augsburg Confession XXI 2
^ Luther's Works, 47:45; cf. also, H. George Anderson, 29
^ H Düfel, Luthers Stellung zur Marienverehrung, (1968)
^ Luther's Works, 21:346
^ James White, Mary Another Redeemer, (Minneapolis: Bethany House Publishers, 1998), 113
^ David Wright, ed., Chosen By God: Mary in Evangelical Perspective, (London: Marshall Pickering, 1989),
References
Anderson, H. George, Stafford, J. Francis, Burgess, Joseph A., eds. The One Mediator, The Saints, and Mary. Lutherans and Catholics in Dialogue VIII. Minneapolis: Augsburg, 1992. ISBN 0-8066-2579-1 (cit. Anderson)
Bäumer, Remigius. Marienlexikon. Gesamtausgabe. Leo Scheffczyk, ed. Regensburg: Institutum Marianum, 1994. ISBN 3-88096-891-8 (cit. Bäumer)
Brecht, Martin. Martin Luther. James Schaaf, trans. 3 vols. Philadelphia: Fortress Press, 1985-1993. ISBN 0-8006-0738-4, ISBN 0-8006-2463-7, ISBN 0-8006-2704-0 (cit. Brecht)
Düfel, H. Luthers Stellung zur Marienverehrung. np, 1968.
Grisar, Hartmann. Martin Luther. E.M. Lamond, trans. Luigi Cappadelta, ed. 6 vols. St. Louis: B. Herder Book Co., 1915.
________. Martin Luther: His Life and Work. Westminster, MD: Newman Press, 1950.ISBN 0404029353 ISBN 9780404029357
Luther, Martin. D. Martin Luthers Werke. Kritische Gesamtausgabe. 61 vols. Weimar: Verlag Hermann Böhlaus Nochfolger, 1883-1983. (cit. WA)
_______. Luther's Works. The American Edition. Jaroslav J. Pelikan & Helmut Lehmann, eds. 55 vols. St. Louis & Philadelphia: CPH & Fortress Press, 1955-1986. (cit. Luther's Works)
_______. Sermons of Martin Luther. John Nicholas Lenker, ed. 8 vols. Grand Rapids: Baker Book House, 1996. (cit. Lenker)
Pelikan, Jaroslav J. Mary through the Centuries: Her Place in the History of Culture. New Haven: Yale University Press, 1996 ISBN 0300069510 ISBN 9780300069518 [3]
Tappolet, Walter, and Ebneter, Albert, eds. Das Marienlob der Reformatoren. Tübingen: Katzmann Verlag, 1962 [4]
Wright, David, ed. Chosen By God: Mary in Evangelical Perspective. London: Marshall Pickering, 1989. ISBN 055101878X ISBN 9780551018785
Lutheran Marian theologyFrom Wikipedia, the free encyclopedia
Lutheran Marian theology is derived from Martin Luther's views of Jesus' mother Mary. It was developed out of the deep and pervasive medieval Christian Marian devotion on which he was reared and were subsequently clarified as part of his mature Christocentric theology and piety.[1] Lutherans hold Mary in high esteem. Luther dogmatically asserted what he considered firmly established biblical doctrines like the divine motherhood of Mary while adhering to pious opinions of her perpetual virginity and immaculate conception along with the caveat that all doctrine and piety should exalt and not diminish the person and work of Jesus Christ. The emphasis was always placed on Mary as merely a receiver of God's love and favor.[2] His opposition to regarding Mary as a mediatrix of intercession or redemption was part of his greater and more extensive opposition to the belief that the merits of the saints could be added to those of Jesus Christ to save humanity.[3]
Overview
Martin Luther
Despite Luther's harsh polemics against his Roman Catholic opponents over issues concerning Mary and the saints, theologians appear to agree that Luther adhered to the Marian decrees of the ecumenical councils and dogmas of the church. He held fast to the belief that Mary was a perpetual virgin and the Theotokos or Mother of God.[4] Special attention is given to the assertion, that Luther some three-hundred years before the dogmatization of the Immaculate Conception by Pope Pius IX in 1854, was a firm adherent of that view. Others maintain that Luther in later years changed his position on the Immaculate Conception, which at that time was undefined in the Church; however, he maintained belief in Mary's lifelong sinlessness.[5] Regarding the Assumption of Mary, he stated, that the Bible did not say anything about it. Important to him was the belief that Mary and the saints do live on after death.[6]
The centerpiece of Luther's Marian views was his 1521 Commentary on the Magnificat in which he extolled the magnitude of God's grace toward Mary and her own legacy of Christian instruction and example demonstrated in her canticle of praise.[7] Through 490 years this canticle has had an important place in Lutheran liturgy.[8]
Mother of God
Lutherans believe that the person Jesus is God the Son, the second Person of the Trinity, who was incarnated in the womb of his mother Mary as a human being, and since, as a person, he was "born of the Virgin Mary,"[9] Lutherans have always believed that Mary is the Theotokos, the mother of God. Martin Luther said:
[S]he became the Mother of God, in which work so many and such great good things are bestowed on her as pass man's understanding. For on this there follows all honor, all blessedness, and her unique place in the whole of mankind, among which she has no equal, namely, that she had a child by the Father in heaven, and such a Child.... Hence men have crowded all her glory into a single word, calling her the Mother of God.... None can say of her nor announce to her greater things, even though he had as many tongues as the earth possesses flowers and blades of grass: the sky, stars; and the sea, grains of sand. It needs to be pondered in the heart what it means to be the Mother of God."[10]
This belief was officially confessed by Lutherans in their Formula of Concord, Solid Declaration, article VIII.24:
On account of this personal union and communion of the natures, Mary, the most blessed virgin, did not conceive a mere, ordinary human being, but a human being who is truly the Son of the most high God, as the angel testifies. He demonstrated his divine majesty even in his mother’s womb in that he was born of a virgin without violating her virginity. Therefore she is truly the mother of God and yet remained a virgin.[11]
Perpetual virginity
Some Lutherans believe that Mary did not have other children, and did not have any marital relations with Joseph,[12] maintaining, that the brothers mentioned were cousins.[13] This is consistent with Luther's lifelong acceptance of the idea of the perpetual virginity of Mary. Jaroslav Pelikan noted that the perpetual virginity of Mary was Luther's lifelong belief,[14] and Hartmann Grisar, a Roman Catholic biographer of Luther, concurs that "Luther always believed in the virginity of Mary, even post partum, as affirmed in the Apostles’ Creed, though afterwards he denied her power of intercession, as well as that of the saints in general, resorting to many misinterpretations and combated, as extreme and pagan, the extraordinary veneration which the Catholic Church showed towards Mary."[15] For this reason even a rigorously conservative Lutheran scholar like Franz Pieper (1852–1931) refuses to follow the tendency among Protestants to insist that Mary and Joseph had marital relations and children after the birth of Jesus. It is implicit in his Christian Dogmatics that belief in Mary's perpetual virginity is the older and traditional view among Lutherans.[16]
Some groups such as the Lutheran Church Missouri Synod "have found no difficulty with the view that Mary and Joseph themselves together had other children". [17] The Evangelical Lutheran Church in America holds the same belief. [18]
Immaculate conception
n the course of his life, Martin Luther made contradictory statements about Mary's immaculate conception. For example, in 1532 Luther says that Mary was conceived in sin, in 1544 he says: 'God has formed the soul and body of the Virgin Mary full of the Holy Spirit, so that she is without all sins, for she has conceived and borne the Lord Jesus.'[19] Elsewhere, "All seed except Mary was vitiated [by original sin]."[20] When concentrating specifically on Mary herself as the Mother of God, Luther acknowledges God's singular action in bringing her into the world, but in making general comments about the universality of human sinfulness, he includes her among all the rest of humanity.
Mother Mary, like us, was born in sin of sinful parents, but the Holy Spirit covered her, sanctified and purified her so that this child was born of flesh and blood, but not with sinful flesh and blood. The Holy Spirit permitted the Virgin Mary to remain a true, natural human being of flesh and blood, just as we. However, he warded off sin from her flesh and blood so that she became the mother of a pure child, not poisoned by sin as we are. For in that moment when she conceived, she was a holy mother filled with the Holy Spirit and her fruit is a holy pure fruit, at once God and truly man, in one person."[21]
Queen of Heaven
Throughout his lifetime, Luther believed that Mary was and referred to her as the "Queen of Heaven", but he warned against people using the term too much.[22]
Mediatrix
Before 1516, Luther's belief that Mary is a mediatrix between God and humanity was driven by his fear of Jesus being the implacable judge of all people.[23] "The Virgin Mary remains in the middle between Christ and humankind. For in the very moment he was conceived and lived, he was full of grace. All other human beings are without grace, both in the first and second conception. But the Virgin Mary, though without grace in the first conception, was full of grace in the second ... whereas other human beings are conceived in sin, in soul as well as in body, and Christ was conceived without sin in soul as well as in body, the Virgin Mary was conceived in body without grace but in soul full of grace."[24]
Veneration
Luther composed a number of venerational poems, which focus on Mary's virginity. He also translated old devotional Latin hymns on Mary into German. They express in various ways the incarnation of God through a virgin:
The virgin body was pregnant, but she remained pure Here comes the saviour of the gentiles
Divine grace from heaven came over the virgin and others.[12]
The Lutheran views on the veneration of Mary were interpreted differently by different theologians over time. Key is his interpretation of the Magnificat of Mary, which to some is a relic of the Catholic past, but to others a clear indication, that he maintained a Marian piety.[5] Luther states in his Magnificat, that one should pray to Mary, so God would give and do, through her will, what we ask. But, he adds, it is God’s work alone.[5] Some interpret his Magnificat as a personal supplication to Mary, but not as a prayerful request for mediation. An important indicator of Luther’s views on the veneration of Mary are not only his writings but also approved practices of Lutherans during his life-time. The singing of the Magnificat in Latin was maintained in many German Lutheran communities. The Church Order (Kirchenordnung) of Brandenburg, Bugenhagen Braunschweig and other cities and districts decreed by the royal heads of the Lutheran Church, maintained three Marian feast days, to be observed as public holidays.[5] It is known that Martin Luther approved of this. He also approved of keeping Marian paintings and statues in the Churches.[12] Luther did, however, say that "Mary prays for the church".[25] He also advocated the use of the first half of the Hail Mary (that is, "Hail Mary, full of grace, the Lord is with thee. Blessed art thou among women and blessed is the fruit of thy womb, Jesus.") as a sign of reverence for and devotion to the Virgin.[26]
Comparison to Roman Catholic views
Luther came to criticize Roman Catholics for blurring the distinction between high admiration of the grace of God wherever it is manifested in human beings and religious service offered to them and other mere creatures. In some instances he considered the Roman Catholic practice of making intercessory requests addressed especially to Mary and other departed saints to be idolatry.[27]
"Furthermore, how will you endure [the Romanists'] terrible idolatries? It was not enough that they venerated the saints and praised God in them, but they actually made them into gods. They put that noble child, the mother Mary, right into the place of Christ. They fashioned Christ into a judge and thus devised a tyrant for anguished consciences, so that all comfort and confidence was transferred from Christ to Mary, and then everyone turned from Christ to his particular saint. Can anyone deny this? Is it not true?"[28]
This distinction separates Lutheran views from Roman Catholic Mariology. It is also significant in the context of Roman Catholic claims, that modern Protestants deserted Luther's Mariology. Roman Catholics and Protestants may have held some similar views on Mary in the 16th century, but for Luther it was a "passive" Mariology, while for Roman Catholics it was "active" in suggesting devout veneration ("hyperdulia") and constant prayers for intercession. Questions have been raised, if the Marian views of Martin Luther could bring separated Christians closer together. These seems to be scepticism on both sides.[29] The eighth "Lutherans and Catholics in Dialogue" addressed these issues.
Throughout Luther's life, he called Mary by the title Theotokos, Mother of God,[30] but at the same time he rejected the active invocation of Mary as formulated in such prayers as the "Hail Mary."[31] Protestantism usually follows the reformers in rejecting the practice of directly addressing Mary and other saints in prayers of admiration or petition, as part of their religious worship of God.[32]
Notes
^ Eric W. Gritsch, "The Views of Luther and Lutheranism on the Veneration of Mary" in H. George Anderson, J. Francis Stafford, Joseph A. Burgess, eds, The One Mediator, The Saints, and Mary, Lutherans and Roman Catholic in Dialogue VIII, (Minneapolis: Augsburg Fortress, 1992), 235-248, 379-384; cf. 235f.
^ Ibid., 236-237.
^ Ibid., 238; Hartmann Grisar, Martin Luther, E.M. Lamond, trans., Luigi Cappadelta, ed., 6 vols., (St. Louis: B. Herder Book Co., 1915), 4:502-503.
^ Remigius Bäumer, Marienlexikon, Gesamtausgabe, Leo Scheffczyk, ed., (Regensburg: Institutum Marianum, 1994), 190.
^ a b c d Bäumer, 191
^ Bäumer, 190.
^ Martin Luther, Luther's Works, The American Edition, Jaroslav J. Pelikan & Helmut Lehmann, eds., 55 vols., (St. Louis & Philadelphia: CPH & Fortress Press, 1955-1986), 295-358; cf. Anderson, 236-237.
^ Anderson, 239, 381.
^ Cf. the Apostles' Creed.
^ Luther's Works, 21:326, cf. 21:346.
^ Theodore G. Tappert, The Book of Concord: The Confessions of the Evangelical Lutheran Church, (Philadelphia: Fortress Press, 1959), 595.
^ a b c Bäumer, 190
^ Luther's Works, 22:23; Martin Luther on Mary's Perpetual Virginity
^ Luther's Works, 22:214-215
^ Grisar, 210.
^ Francis Pieper, Christian Dogmatics, 4 vols., (St. Louis: CPH, 1950-53), 2:308-09.
^ [1], LCMS
^ [2], See footnote on that page.
^ Martin Luther, D. Martin Luthers Werke, Kritische Gesamtausgabe, 61 vols., (Weimar: Verlag Hermann Böhlaus Nochfolger, 1883-1983), 52:39 [hereinafter: WA]
^ WA, 39, II:107.
^ Sermons of Martin Luther, 291
^ Luther's Works 7:573
^ Martin Brecht, Martin Luther, James Schaaf, trans., 3 vols., (Philadelphia: Fortress Press, 1985-1993), 1:76-77.
^ H. George Anderson, 238.
^ Apology of the Augsburg Confession, XXI 27
^ Luther's Works, 10 II, 407–409
^ Augsburg Confession XXI 2
^ Luther's Works, 47:45; cf. also, H. George Anderson, 29
^ H Düfel, Luthers Stellung zur Marienverehrung, (1968)
^ Luther's Works, 21:346
^ James White, Mary Another Redeemer, (Minneapolis: Bethany House Publishers, 1998), 113
^ David Wright, ed., Chosen By God: Mary in Evangelical Perspective, (London: Marshall Pickering, 1989),
References
Anderson, H. George, Stafford, J. Francis, Burgess, Joseph A., eds. The One Mediator, The Saints, and Mary. Lutherans and Catholics in Dialogue VIII. Minneapolis: Augsburg, 1992. ISBN 0-8066-2579-1 (cit. Anderson)
Bäumer, Remigius. Marienlexikon. Gesamtausgabe. Leo Scheffczyk, ed. Regensburg: Institutum Marianum, 1994. ISBN 3-88096-891-8 (cit. Bäumer)
Brecht, Martin. Martin Luther. James Schaaf, trans. 3 vols. Philadelphia: Fortress Press, 1985-1993. ISBN 0-8006-0738-4, ISBN 0-8006-2463-7, ISBN 0-8006-2704-0 (cit. Brecht)
Düfel, H. Luthers Stellung zur Marienverehrung. np, 1968.
Grisar, Hartmann. Martin Luther. E.M. Lamond, trans. Luigi Cappadelta, ed. 6 vols. St. Louis: B. Herder Book Co., 1915.
________. Martin Luther: His Life and Work. Westminster, MD: Newman Press, 1950.ISBN 0404029353 ISBN 9780404029357
Luther, Martin. D. Martin Luthers Werke. Kritische Gesamtausgabe. 61 vols. Weimar: Verlag Hermann Böhlaus Nochfolger, 1883-1983. (cit. WA)
_______. Luther's Works. The American Edition. Jaroslav J. Pelikan & Helmut Lehmann, eds. 55 vols. St. Louis & Philadelphia: CPH & Fortress Press, 1955-1986. (cit. Luther's Works)
_______. Sermons of Martin Luther. John Nicholas Lenker, ed. 8 vols. Grand Rapids: Baker Book House, 1996. (cit. Lenker)
Pelikan, Jaroslav J. Mary through the Centuries: Her Place in the History of Culture. New Haven: Yale University Press, 1996 ISBN 0300069510 ISBN 9780300069518 [3]
Tappolet, Walter, and Ebneter, Albert, eds. Das Marienlob der Reformatoren. Tübingen: Katzmann Verlag, 1962 [4]
Wright, David, ed. Chosen By God: Mary in Evangelical Perspective. London: Marshall Pickering, 1989. ISBN 055101878X ISBN 9780551018785
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)