Homoäktenskap och ren evangelisk lära

Jag hyser en stor kärlek till många människor. Däribland de homosexuella som jag känner och inte känner. Just därför känns det tragiskt att så många homosexuella förväntar sig att jag som kristen har en förutfattat hatisk inställning till dem.

Med denna lilla disclaimer vill jag helt kort kommentrera ett par omistliga aspekter på Svenska kyrkans ärkestifts kommande beslutsprocess.

Den politiska styrningen

Svenska kyrkan är politiskt styrd. Skilsmässan mellan kyrkan och staten har bara förvärrat det förhållandet. I realiteten kommer Svenska kyrkans beslut vara ett politiskt dikterat beslut som mest har bäring på nästa riksdagsval. Kyrkans tidning skriver därmeot intressant om motionerna om fri församlingstillhörighet. "I ett par motioner föreslås att det så kallade tvingande bosättningsbegreppet ska tas bort, så att det blir möjligt att tillhöra en annan församling än den där man är folkbokförd. Den frågan ägs dock inte av kyrkan utan kräver riksdagsbeslut, vilket också noteras i en av motionerna."

Varför är det så? Svar: eftersom lagen om svenska kyrkan dikterar så. Där står det följande.

4 § Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan och omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.
Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.
Det kan också finnas icke-territoriella församlingar.

Vad står det då mer i lagen om Svenska kyrkan. Exempelvis följande.

1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.

Vad betyder detta? Närmare beskriver ministern det i propositionen 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfund

Det nuvarande förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan är resultatet av en lång historisk utveckling där skilda principiella utgångspunkter spelat större eller mindre roll för skeendet. Den långa gemensamma historien motiverar att staten genom en särskild lag anger de ramar inom vilka Svenska kyrkan även i fortsättningen skall verka. Detta innebär att det i lagen kommer att anges vad som från statens utgångspunkt är nödvändigt för att Svenska kyrkan skall anses behålla sin grundläggande karaktär. Regleringen av Svenska kyrkans identitet och organisatoriska uppbyggnad måste samtidigt stämma överens med den syn på sig själv som Svenska kyrkan gett uttryck åt. Inom de ramar som lagen uppställer är det sedan Svenska kyrkans sak att själv reglera sina angelägenheter.

Som vidare definition och skäl för sitt beslut skriver ministern följande.

Ett evangelisk-lutherskt trossamfund Den evangelisk-lutherska karaktären är av helt avgörande betydelse för Svenska kyrkans identitet. I kyrkolagen (1992:300) stadgas att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund (2 kap. 1 §). Formuleringen härstammar närmast från 1982 års lag om Svenska kyrkan. Redan vid Uppsala möte år 1593 fastställdes de bekännelseskrifter på vilka den evangelisk-lutherska läran skulle baseras. I 1686 års kyrkolag gjordes det en detaljerad uppräkning av dessa bekännelseskrifter i lagens första paragraf. Det närmare innehållet i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära finns numera preciserat i en av kyrkomötet utfärdad kungörelse (SKFS 1992:9). För att Svenska kyrkan skall fortsätta att vara samma trossamfund efter relationsändringen, bör lagen om Svenska kyrkan inledas med en bestämmelse som slår fast den evangelisk-lutherska identiteten. Utredningen har föreslagit att kyrkolagens nuvarande lydelse i ämnet skall föras över till den nya lagen. Förslaget har fått ett mycket positivt mottagande av de kyrkliga remissinstanserna. Även kyrkomötet tillstyrker förslaget. Lydelsen kan således sägas ha stark förankring inom Svenska kyrkan.

I lagkommentaren skriver ministern följande.

1–2 §§
Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 6.1.
Bestämmelserna, vilka försöker spegla den syn på sig själv som kyrkan
givit uttryck åt, är avsedda att garantera att Svenska kyrkans identitet
bevaras efter relationsändringen.

Detta betyder dels att Svenska kyrkans högsta norm inte är Skriften, bekännelseskrifterna eller något annat. Högsta norm är riksdagens beslut. Detta är naturligtvis oacceptabelt på flera nivåer. Men i detta fallet kan det fungera som en tursam vändning för Sanningen.

Om det förväntade beslutet är att betrakta som en förrändring av kyrkans lära äger nämligen inte Svenska kyrkan frågan. Det är riksdagens sak att härska med järnnäve.

Vad säger bekännelseskrifterna

Utöver den ockuperade kyrkoprovinsens Herre riksdagen är bekännelseskrifterna normerad norm. Vad säger då dessa?

I den Stora katekesen skriver Martin Luther bl.a. följande om sjätte budet.

För det andra bör du ock veta, att det icke blott är ett hedersamt utan också ett nödvändigt stånd och att Gud allvarligen påbjudit, att män och kvinnor, av vad stånd de vara må, i regel, försåvitt de därtill äro av naturen skickade, skola ingå i detsamma; dock med undantag för somliga, ehuru ett ringa fåtal, vilka Gud särskilt avskilt, så att de icke äro dugliga för det äktenskapliga ståndet, eller vilka han fritagit därifrån genom en hög, övernaturlig gåva, så att de även utanför detta stånd kunna bevara kyskheten. Ty där naturen har sitt lopp, sådan Gud har danat den, är det icke möjligt att utanför äktenskapet förbliva kyskt; ty kött och blod förbliva kött och blod, och den naturliga böjelsen och retelsen går, utan att man kan undanrödja eller hindra den, sin gång, såsom var man ser och känner. För att det därför skulle vara lättare att i någon mån undvika okyskhet, har också Gud befallt det äkta ståndet, på det var och en må hava sin beskärda del och låta sig nöja därmed, ehuruväl härvid även Guds nåd är nödvändig, för att också hjärtat må bevaras kyskt.

Enklare än så kan det inte uttryckas. Äktenskapet är en Guds gåva till man och kvinna. För vilka urytpen är Adam och Eva. Allt annat torde ipso facto falla utanför distinktionen Evangelisk-luthersk. Den enkla slutsatsen är att kyrkomötet inte äger denna frågan. Det är Sveriges riksdag som skall besluta om Svenska kyrkan skall lämna den evangelisk-lutherska fållan i detta avseende. Vilkt visar just på vilken pervers nivå som förhållandet kyrka-stat befinner sig.

Vad säger ockupanterna?

Ockupanterna rasar naturligtvis. De beter sig som Leo X i Exurge domine. Stå upp o Herre riksdag och politiker ni har en vildbest i er trädgård. Som Helen Törnkvist skriver: Krossa de skändliga och upproriska prästerna. Som Lars Gårdfelt skriver. Klipp banden till den Engelska kyrkan.