Något gott för själen

Ibland läser man intressanta saker. En sådan sak är Tomas Appelqvists doktorsavhandling "Bönen i den helige Andes tempel - människosyn och kyrkosyn i Martin Luthers Böneteologi". Nu har författaren återigen kommit ut med något nytt. Hur man ska be – Luthers brev till barberarmästaren Peter Beskendorf (Artos förlag, 2010)En mycket fullödig recension kan man bl.a. läsa på bloggen evangelisk tro. Länk till bloggen hittar du i spalten till vänster och recensionen kan du läsa i utdrag ned eller klicka dig in till bloggen här.

Bön om människors omvändelse

Luthers brev med undervisning om hur man ska be, i första skedet riktat till hans barberare, inleds med förslag på hur man kan repetera varje enskild del i ”Fader vår” och låta den aktualisera viktiga böneämnen. Slående är hur bönen om icke-troendes omvändelse återkommer. Ett exempel från femte bönen: ”Förlåt också alla våra fiender, och alla som vållar oss lidande eller handlar orätt mot oss, så som också vi förlåter dem av hjärtat. Ty de vållar sig själva det största lidandet, genom att de upptänder din vrede på grund av sitt handlande gentemot oss. Vi blir inte hjälpta av deras undergång, utan vi skulle hellre vilja se att de blev saliga tillsammans med oss. Amen.” (sid 24)

Uppfyllelsen av buden är centralt

Efter ”Fader vår” följer ”De tio budorden” som man, om man ”har tid och rum kvar”, kan göra till bön. Varje bud delar Luther i fyra delar: 1. Budet betraktas som en lära, vad Gud kräver av oss i budet, 2. Budet blir till en tacksägelse, 3. Budet får leda till bikt, 4. Bön om att budet ska uppfyllas.

Uppfyllelsen av Guds bud är en central punkt som tydligt finns med i Luthers tänkande om bönen. Det leder tankarna till en tackvers: ”För mat och dryck dig vare lov, o Gud! Lär oss i tron att hålla dina bud.” Ett viktigt perspektiv att påminna sig om i vår tid då lagens tredje bruk och Bibelns många uppmaningar att leva såsom den man är i Kristus (ex Rom 6:11 ff, Jak 2:12) allt för ofta hamnat i skymundan. Jesus har uppfyllt lagens alla bud i vårt ställe, men genom tron får vi en ny vilja att leva efter Guds goda vilja. Den nya människan, den nya naturen i en pånyttfödd människa, har sin glädje i HERRENS undervisning (Ps 1:2) och Paulus skriver: Till min inre människa glädjer jag mig över Guds lag (Rom 7:22).

Appelqvist skriver: ”Att ‘hålla’ buden är för Luther detsamma som att i tro på Kristi död och uppståndelse försöka leva i hans fullständiga buduppfyllelse.” (sid 74)

...

Mötet mellan frihet och bundenhet

Bönerna i anslutning till katekesen är förstås präglad av Luthers egen tid och vad som var aktuellt då, men det hindrar inte att man tar lärdom av bönerna och anpassar till den egna kontexten. Luthers avsikt var inte heller att man skulle bli bunden till hans mönster och formuleringar utan att ”upplägget” skulle hjälpa oss i bönen. Han är öppen ”för att andra människor, med Guds hjälp, kan ‘utforma bönen på ett ännu bättre sätt’” (sid 49). Att det är katekesens texter som utgör stommen gör att det är just Bibelns egna texter som formar vår bön. För Luther var det helt naturligt att bibeltexter låg till grund för bönen, något han vant sig vid under sitt liv som munk med daglig bön med Tidegärdens ordning. Och att olika centrala bibeltexter blir aktualiserade och levande i våra hjärtan är förstås mycket berikande för oss själva och i förlängningen också för våra medmänniskor. För Jesus säger ju att det hjärtat är fullt av det talar munnen.

Om man får många rika och goda tankar utifrån exempelvis en del av ”Fader vår” så menar Luther att man inte ska vara låst vid ordningen utan låta övriga punkter anstå: ”När så rika, goda tankar verkligen kommer, så skall man ge dem utrymme och låta de andra bönerna fara och lyssna i stillhet och absolut inte hindra dem. Ty då predikar den helige Ande själv och av hans predikan är ett enda ord bättre än tusen av våra böner. Ofta har jag också lärt mig mera i en sådan bön än jag hade kunnat få ut av mycket läsande och eftertanke.” (sid 26) I anslutning till detta noterar Appelqvist: ”Det är i mötet, själva överlappningen, mellan frihet och bundenhet som förutsättningarna är som gynnsammast för att bönen ska nå sin högsta punkt, vilken Luther kallar för den helige Andes ingripande.”

Böneteologi med ekumenisk grundton

Appelqvist menar att Luthers tänkande kring bönen och hans böneformuleringar sammanfattar hela det teologiska budskapet hos reformatorn och detta i texter varav de flesta är helt fria från polemik.

”I sin böneteologi framträder Luther som en alltigenom katolsk, allmänkyrklig, teolog. Till detta hör att Luther har en genomtänkt uppfattning om hur kyrkan ska kunna fungera i dialog med olika sorters samhällen, i vilka den kristna tron har olika stark ställning… Samtidigt skulle det vara angeläget att även de som i vår tid anser att Martin Luther och reformationen som helhet är ett överspelat kapitel i den kristna kyrkans historia ägnade denna böneteologi någon uppmärksamhet innan de torgför sina uppfattningar. Hos Luther finns nämligen en viktig tolkningsstrategi för att göra kyrkans grundläggande kateketiska skrifter aktuella i varje ny tid på ett sätt som samtidigt ger röst åt den stora kristna gemenskapen, som i alla tider har åkallat Gud med orden ‘fader vår‘.” (sid 80)