Söndagsmässan

Kyrkans tidning skriver bl.a. följande.

"På söndagarna gapar bänkraderna allt tommare. Nu börjar den traditionella gudstjänstdagen ifrågasättas till och med av Svenska kyrkans biskopar. Men någon tydlig samsyn om varför folk uteblir och vad som kan göras åt det finns inte.

En av dem som ifrågasätter söndagens betydelse är Eva Brunne, biskop i Stockholms stift. Enligt Eva Brunne är det viktigt att kyrkan låter sig påverkas av hur människor lever och vilka behov de har.
– Jag tycker att vi ska rätta kyrkoordningen och vårt tänkande efter hur det faktiskt ser ut i världen. Vi kan inte vara dem som står kvar och säger att vad som än händer med människorna i världen så kommer vi att fortsätta precis som vi alltid har gjort. Det är inte livet i en luthersk reformerad kyrka, säger hon."

Det kan vara värt att fråga sig hur mycket som blir kvar av en kyrka som inte längre predikar, administrerar sakramenten, som inte predikar omvändelse, som förnekar dopet, som inte bekänner sig till Skriften som enda läronormen och som inte firar söndaglig gudstjänst. Ett sådant samfund tillhör inte de troendes skara.

Eller som Torbjörn Tännsjö sa på frågan vad han tyckte om KG Hammars svar på frågan om Gud finns (”Det beror på vad man menar med gud och vad man menar med finns”) "Ja det är ju helt uppenbart att han inte tillhör de troende."