DN skriver om successionsordningen under rubriken "Grundlag: kungahuset måste fördömma islam". Grundtemat är att kungahuset enligt successionsordningen måste tillhöra den rena evangeliska läran antagen och förklarad i Uppsala mötes beslut år 1593 och förklarad i Konkordieboken. I artikeln påstås att dessa dokument innehåller ett fördömande av Islam och att detta inte tolkas så bokstavligt.
Nina Eldh menar att man tolkar det så att det är ett medlemskrav i Svenska kyrkan. Det finns flera problem med dessa påståenden.
Medlemskrav i Svenska kyrkan?
Det första som bör påtalas är att det ingenstans i lagtexten omnämns vare sig svenska kyrkan eller Guds församling i Sveriges rike; vilket annars vore den mest historiskt korrekta beskrivningen I propositionen och utredningen som ledde fram till successionsordningens stadfästande och regeringsformens införande 1973-1974 konstateras vidare följande. Trots att Svenska kyrkan ville att det man då uppfattade som ett medlemskrav skulle tas bort ur grundlagen gjorde man inte det. Skälet för detta var att det just inte var frågan om ett medlemskrav utan ett bekännelsekrav. Vidare var det med anledning av kungliga Hovstatens remissvar som lagen förblev oförändrad. Här skulle det kunna vara punkt i debatten.
Konkordiebokens tolkning
Det är iofs uppenbart att många idag inte tolkar Konkordieboken som ett bindande dokument. Man betraktar den t.ex. i Svenska kyrkan som ett vittnesbörd om tidigare generationers Gudstro. Problemet är att upphöjandet av Konkordieboken till sekundär författning gör att tolkningen av bekännelsen får en annan dimension. Det är faktiskt ett krav att kungen ska bekänna sig till den rena evangeliska läran. Den gängse tolkningen av juridiska texter är då också tillämplig för att avgöra om så är fallet. Den tolkningsmetod som oftast används är lexikalisk eller ordagrann tolkning. Det är också den tolkningsnyckel som Konkordieboken själv förordar. Summan av den tolkningen kan sammanfattas i företalet till Konkordieformeln:
1]Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig", Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: "Om ock en ängel kommer från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad", Gal. 1.
2] Men andra skrifter av äldre och nyare lärare, vad de än må heta, få icke likställas med den heliga Skrift, utan de måste allesammans underordnas denna och få icke anses vara något annat och mer än vittnen, som betyga, huru och var denna profetiska och apostoliska lära bevarats efter apostlarnas tid.
Detta innebär helt enkelt att kungen enligt lag är tvingad att göra en viss tolkning av Skriften. Dvs. den tolkning som överensstämmer med Konkordieboken. Han måste vidare hålla Skriften över alla lärosammanfattningar och alla andra regelverk på jorden. Det finns helt enkelt en normhierarki där Skriften enligt grundlagen står överst. Även om detta bygger in en mycket konstig motsägelse i kungens bekännelse (lex mundi ett lex dei) eftersom han enligt lag måste vara av en bekännelse som inte accepterar någon annan regel än Skriften finns det ändock en harmoni. Kravet på bekännelsen skall följas med en juridisk metod, med en lexikalisk tolkning och en normkällelära (överordnade normer styr över underordnade normer). Detta är den korrekta läsningen av grundlagen. Det kan tilläggas att dessa tolkningsprinciper känner alla till som läst mer än två veckor på en juristutbildning.
Tro och makt
Låt oss då för ett ögonblick säga något om den av grundlagen bestämda konungsliga inställningen till Islam. Det är korrekt att kungen i sin tro måste förkasta Islams tankar om Gud, gudar, rättfärdiggörelse, försyn, utkorelse, predestination. Låt oss då ställa oss frågan: vad spelar det för roll? Inte ett skit. Finns det någon som tror, ateist, agnotisker, kristen, frimurare eller muslim som inte förkastar ett antal tankar om tron som mindre giltiga och/eller ogiltiga? T.ex. hela det sociala trossystem som kallas regeringsformen: innebär inte det ett ogiltigförklarande av påståendet att ett annat normsystem gäller i landet? Detta kan sägas både med hög och med ringaktning av det egna systemet?
Uppdatering
Här rapporterar Dagen om "nyheten".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar