Berglins är alltid underhållande. Men sälla särskilt kyrkligt relevant. Jag kan bara konstatera att rutan till höger sätter punkten på två mycket intressanta bildningsfrågor.
För det första. Journalistparet Berglin förstår att det finns en idéhistoriskt relevant skillnad i synen på nåden hos Schartau, Luther och den romerska kyrkan. De förstår vidare att stora delar av deras språkliga kontext (journalistkåren) saknar insikt om denna skillnad; däri ligger en bit i den komiska poängen som de vill göra.
För det andra. Beglins förstår att de genomsnittliga lärarna borde känna till denna skillnad (och kanske en gång har lärt sig den skillnaden) men att de inte gör det. Här ligger den andra komiska poängen i sista rutan.
Grejen är ju inte att lärare överlag ska känna denna skillnad, utan att det är friskolor som det syftar på och dessa kan vara av alla möjliga slag, inklusive religiösa. Sen att Berglin förstår skillnaden i nådelära, är inte illa.
SvaraRadera/Klosterlasse
För det första menar jag att det är en sådan relevant idehistorisk frågeställning (nådesynen hos Romersk-katolska kyrkan, Luther och pietismen) att alla som är gymnasielärare i religionsvetenskap eller historia bör känna till det.
SvaraRaderaFör det andra. Jag tror i o f s udden är riktad mot friskolorna (som för den delen kan vara religiösa). Men det är bara en av rutorna som tydligt riktar sig mot friskolorna. I övrigt ironiserar den över den generella tendensen att gymnaseelevernas kunskaper minskar men deras betyg ökar. Med andra ord jag tror att det handlar om lärarnas okunskaper.