Ett offer i mässan

På bloggen Kyrkliga betraktelser har skribenten/skribenterna publicerat en hop gammal kyrkliga citat om nattvarden som ett offer. Till detta har det vidhäftats ett par frågor. ”Hur långt törs vi gå i teologin kring offrets närvaro i själva mässfirandet? Nöjer vi oss således med att säga att Kristi Golgataoffer är närvarandegjort för oss att ständigt åtnjuta frukterna av? Kan de dödas synder försonas genom vårt mässfirande? Kan tiden i skärselden förkortas?”

Frågorna är naturligtvis mycket intressanta och nödvändiga att ställa sig om man vill beskriva nattvarden i termer av offer. Vad är nyttan av detta offrande och vilken effekt är det som uppstår?

Vilken betydelse har terminologin

När det kommer till termer, dvs. ord som beskriver verkligheten, är de ibland bara ord och ibland förmedlare av ett verkligt innehåll. Oftast är termerna mindre intressanta som vattendelare mellan lära och villolära. Det går att klä mycket villolära i samma ord som den rena läran och den rena läran kan kläs i termer som är hämtade från villolärarna. Den rena läran kan också bli klarare genom att lyftas fram i terminologisk klarhet. Luther använder exempelvis sanctificatio i både en bred bemärkelse, som avser rättfärdiggörandet av en människa och en snäv bemärkelse som bara avser den dagligt tillväxande helgelsen.

Luther använder även termen gärningarnas förtjänster när det gäller den härlighetslön som skall tillmätas varje redan rättfärdiggjord syndare sedan han/hon kommit in i himlen.

Av detta lär vi oss att flera termer kan användas på olika sätt och med olika innehåll. Att vi talar om mässan som ett offer betyder inte med nödvändighet att vi beskriver kyrkans verklighet på ett felaktigt vis.

De dogmatiska skillnaderna

I den babyloniska fångenskapen skriver Luther att altarets sakrament befinner sig under tre fångenskaper: att det bara ges till lekmännen under en gestalt, läran om transsubstantiationen och läran om mässoffret. Av dessa är den första och den sista de största fångenskaperna. Utan tvekan är det läran om mässoffret som är det värsta av dessa fångenskaper. Så är det eftersom det vänder uppochned på nattvarden. Vad säger Luther? Han talar om den grundläggande strukturen om Sacramentum et sacrificium i värkligheten. Sakrament och offer. Offer är det vi ger till Gud och sakrament det som Gud ger till oss. Det är denna struktur som blir vänd uppochned. Sakramentet som Gud instiftat för oss blir ett offer som vi ger Gud.

Tankarna om sakrament och offer är också bara termer. De har ingen omedelbar koppling till Skriften. Den grundläggande strukturen kan också beskrivas i andra ord. Exempelvis skulle mässoffret kunna beskrivas som ett offer som Gud ger oss. Det kan vara dålig terminologi men det är inte nödvändigtvis felaktigt.

För att reda ut denna härvan måste vi fråga oss vad mässoffret egentligen är?

Vad innebär mässoffersläran?

För att göra det verkligt enkelt citeras ett utdrag ur Catholic Encyclopedia . ” In truth, the Eucharist performs at once two functions: that of a sacrament and that of a sacrifice. ” “the Mass has the double function of obliterating actual sins, especially mortal sins (effectus stricte propitiatorius), and also of taking away, in the case of those already in the state of grace, such temporal punishments as may still remain to be endured (effectus satisfactorius).”

Vad säger skriften?

Hebr 7:27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Hebr 9:26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.

Hebr 10:14 Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga.

Hebr 13:15 Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.

Rom 12:1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.

Slutsats

Skriften är klar. Syndoffret är framburet en gång för alla. Vårt offer är ett lovoffer av våra kroppar i en andlig gudstjänst. Den romerska mässoffersläran är bristfällig för den gör Kristi fullkomliga offer ofullkomligt. Å andra sidan kan fortfarande den lutherska mässoffersläran vara ofullkomlig på det sättet att den döljer vissa delar av mässans karaktär.

Hur kan någon på annat sätt tala om nattvarden som ett offer?

I många av Ratzingers böcker (bl.a. Kallade till gemenskap) utlägger han nattvarden så att kristusoffrets närvarandegörande innebär en förening med de trogna i Kristi kropp. Så byggs kyrkan upp som de heligas communio (gemenskap). Den communio som vi kallar de heligas samfund i den apostoliska trosbekännelsen.

Denna gemenskap (lokalkyrkan) är enligt Ratzingers en eukarisitsk gemenskap ett monarkiskt förhållande till den på orten presiderande biskopen (och i förlängningen till Kristi vikarie). Den eukaristiska gemenskapen konstrueras av ortens biskop som förrättar nattvarden. Antingen själv eller genom sina sändebud (prästen). Ratzingers tankar är ett positivt omfamnande av den östkyrkliga läroutvecklingen sedan 1900-talets början.

Skillnaden mellan R:s teologi och tiden före VCII är då frågan om uppmanandet till församlingen att delta i nattvarden. Tonvikten förskjuts från altarets offer till dess mottagande av församlingen; till Gudsfolkets gemenskap.

Här kan noteras hur väl detta överensstämmer med 1 Kor 10 och 11 ” Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan. Jag talar till er som till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.” och ” Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. 30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda. Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen.”

Det är gemenskapen i och med det närvarande golgataoffret som är intressant. Den gemenskap som är Kristi offrade kropp. Det är den och det som skall urskiljas. Gemenskapen inom och mellan församlingen och Jesus men också identifieringen med den döde och uppståndne frälsaren och församlingen som gör att det överhuvudtaget är meningsfullt att tala om ett närvarande offer. Detta är tillskillnad mot tiden för VCII ett meningsfullt teologiskt verktyg. Men det är ett otroligt modernt verktyg.

Med undantag för de romerska dragen kan denna lära vara en inspriation för fortsatta lärosamtal kring offret i mässan.

Slutsats

Följande tes kan framläggas.

Det finns något konstitutivt i den gemenskap som byggs upp kring nattvardsbordet. Något fundamentalt som ger oss en gemenskap (communio) med varandra och med Jesu offer. Där i finns Kristi offer. Det närvarandegörs i mässan. Det skapar vår gemenskap kyrkan. Det är det enda offret som gör de som heliga fullkomliga.

Det kan finnas en poäng med men också en brist i att kalla detta för ett mässoffer.