Ett offer i mässan

På bloggen Kyrkliga betraktelser har skribenten/skribenterna publicerat en hop gammal kyrkliga citat om nattvarden som ett offer. Till detta har det vidhäftats ett par frågor. ”Hur långt törs vi gå i teologin kring offrets närvaro i själva mässfirandet? Nöjer vi oss således med att säga att Kristi Golgataoffer är närvarandegjort för oss att ständigt åtnjuta frukterna av? Kan de dödas synder försonas genom vårt mässfirande? Kan tiden i skärselden förkortas?”

Frågorna är naturligtvis mycket intressanta och nödvändiga att ställa sig om man vill beskriva nattvarden i termer av offer. Vad är nyttan av detta offrande och vilken effekt är det som uppstår?

Vilken betydelse har terminologin

När det kommer till termer, dvs. ord som beskriver verkligheten, är de ibland bara ord och ibland förmedlare av ett verkligt innehåll. Oftast är termerna mindre intressanta som vattendelare mellan lära och villolära. Det går att klä mycket villolära i samma ord som den rena läran och den rena läran kan kläs i termer som är hämtade från villolärarna. Den rena läran kan också bli klarare genom att lyftas fram i terminologisk klarhet. Luther använder exempelvis sanctificatio i både en bred bemärkelse, som avser rättfärdiggörandet av en människa och en snäv bemärkelse som bara avser den dagligt tillväxande helgelsen.

Luther använder även termen gärningarnas förtjänster när det gäller den härlighetslön som skall tillmätas varje redan rättfärdiggjord syndare sedan han/hon kommit in i himlen.

Av detta lär vi oss att flera termer kan användas på olika sätt och med olika innehåll. Att vi talar om mässan som ett offer betyder inte med nödvändighet att vi beskriver kyrkans verklighet på ett felaktigt vis.

De dogmatiska skillnaderna

I den babyloniska fångenskapen skriver Luther att altarets sakrament befinner sig under tre fångenskaper: att det bara ges till lekmännen under en gestalt, läran om transsubstantiationen och läran om mässoffret. Av dessa är den första och den sista de största fångenskaperna. Utan tvekan är det läran om mässoffret som är det värsta av dessa fångenskaper. Så är det eftersom det vänder uppochned på nattvarden. Vad säger Luther? Han talar om den grundläggande strukturen om Sacramentum et sacrificium i värkligheten. Sakrament och offer. Offer är det vi ger till Gud och sakrament det som Gud ger till oss. Det är denna struktur som blir vänd uppochned. Sakramentet som Gud instiftat för oss blir ett offer som vi ger Gud.

Tankarna om sakrament och offer är också bara termer. De har ingen omedelbar koppling till Skriften. Den grundläggande strukturen kan också beskrivas i andra ord. Exempelvis skulle mässoffret kunna beskrivas som ett offer som Gud ger oss. Det kan vara dålig terminologi men det är inte nödvändigtvis felaktigt.

För att reda ut denna härvan måste vi fråga oss vad mässoffret egentligen är?

Vad innebär mässoffersläran?

För att göra det verkligt enkelt citeras ett utdrag ur Catholic Encyclopedia . ” In truth, the Eucharist performs at once two functions: that of a sacrament and that of a sacrifice. ” “the Mass has the double function of obliterating actual sins, especially mortal sins (effectus stricte propitiatorius), and also of taking away, in the case of those already in the state of grace, such temporal punishments as may still remain to be endured (effectus satisfactorius).”

Vad säger skriften?

Hebr 7:27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Hebr 9:26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.

Hebr 10:14 Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga.

Hebr 13:15 Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn.

Rom 12:1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.

Slutsats

Skriften är klar. Syndoffret är framburet en gång för alla. Vårt offer är ett lovoffer av våra kroppar i en andlig gudstjänst. Den romerska mässoffersläran är bristfällig för den gör Kristi fullkomliga offer ofullkomligt. Å andra sidan kan fortfarande den lutherska mässoffersläran vara ofullkomlig på det sättet att den döljer vissa delar av mässans karaktär.

Hur kan någon på annat sätt tala om nattvarden som ett offer?

I många av Ratzingers böcker (bl.a. Kallade till gemenskap) utlägger han nattvarden så att kristusoffrets närvarandegörande innebär en förening med de trogna i Kristi kropp. Så byggs kyrkan upp som de heligas communio (gemenskap). Den communio som vi kallar de heligas samfund i den apostoliska trosbekännelsen.

Denna gemenskap (lokalkyrkan) är enligt Ratzingers en eukarisitsk gemenskap ett monarkiskt förhållande till den på orten presiderande biskopen (och i förlängningen till Kristi vikarie). Den eukaristiska gemenskapen konstrueras av ortens biskop som förrättar nattvarden. Antingen själv eller genom sina sändebud (prästen). Ratzingers tankar är ett positivt omfamnande av den östkyrkliga läroutvecklingen sedan 1900-talets början.

Skillnaden mellan R:s teologi och tiden före VCII är då frågan om uppmanandet till församlingen att delta i nattvarden. Tonvikten förskjuts från altarets offer till dess mottagande av församlingen; till Gudsfolkets gemenskap.

Här kan noteras hur väl detta överensstämmer med 1 Kor 10 och 11 ” Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan. Jag talar till er som till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.” och ” Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. 30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda. Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen.”

Det är gemenskapen i och med det närvarande golgataoffret som är intressant. Den gemenskap som är Kristi offrade kropp. Det är den och det som skall urskiljas. Gemenskapen inom och mellan församlingen och Jesus men också identifieringen med den döde och uppståndne frälsaren och församlingen som gör att det överhuvudtaget är meningsfullt att tala om ett närvarande offer. Detta är tillskillnad mot tiden för VCII ett meningsfullt teologiskt verktyg. Men det är ett otroligt modernt verktyg.

Med undantag för de romerska dragen kan denna lära vara en inspriation för fortsatta lärosamtal kring offret i mässan.

Slutsats

Följande tes kan framläggas.

Det finns något konstitutivt i den gemenskap som byggs upp kring nattvardsbordet. Något fundamentalt som ger oss en gemenskap (communio) med varandra och med Jesu offer. Där i finns Kristi offer. Det närvarandegörs i mässan. Det skapar vår gemenskap kyrkan. Det är det enda offret som gör de som heliga fullkomliga.

Det kan finnas en poäng med men också en brist i att kalla detta för ett mässoffer.

Vad är verklig bildning?

Berglins är alltid underhållande. Men sälla särskilt kyrkligt relevant. Jag kan bara konstatera att rutan till höger sätter punkten på två mycket intressanta bildningsfrågor.

För det första. Journalistparet Berglin förstår att det finns en idéhistoriskt relevant skillnad i synen på nåden hos Schartau, Luther och den romerska kyrkan. De förstår vidare att stora delar av deras språkliga kontext (journalistkåren) saknar insikt om denna skillnad; däri ligger en bit i den komiska poängen som de vill göra.

För det andra. Beglins förstår att de genomsnittliga lärarna borde känna till denna skillnad (och kanske en gång har lärt sig den skillnaden) men att de inte gör det. Här ligger den andra komiska poängen i sista rutan. Två rätt omfattande kunskapsluckor för två yrkeskategorier som har stort inflytande över vår samtid och våra liv.

Förakten för kvinnan

I vintras skrev Ebba Witt-Brattström skriver inte helt utan insikter om Historisk museets utställning "Maria - drömmen om kvinnan". Läs artikeln här. Jag delar naturligtvis inte hennes uppfattningar i allt men tror ändå att de betraktelser som ingår i utställningen kan säga oss en del om dels dagens feminism och dels de underliggande religiösa tankebanorna som påverkar exempelvis Svenska kyrkan idag.

Den kvinna som ligger med en man är en könsförrädare
Jag tror inte att många feminister skulle omfamna detta uttalande. Men följande är slående. Den moderna kulturens jämställdhetsideal föraktar släktenas fortplantning. Allt utom fortplantning är bra. Allt som påminner om fortplantning är dåligt. Det är hetronormativt och inte queer. Queer är allt som påminner oss om att fortplantning inte är nödvändigt, självförverkligande eller bra. Allt som upprätthåller denna föreställning är en form av förtryck. På ett grundläggande plan är det ett förakt av det fysiska, ett förakt för de nödvändiga levnadsbetingelserna för alla människor. Människan kan bara befrias genom att slippa bort från sig själv.

Sann Gud och sann människa, född och inte skapad
Eftersom fortplantning är ett form av förtryck är också tanken att Jesus faktiskt föddes av Maria så provocerande. Gud valde att förmedla sig till människan genom en kvinna och inte vilken kvinna som helst. Inte en homosexuell negress (för att använda ett Gardellsk bildspråk). Inte en queerfeministisk butch från institutionen för genusvetenskap. Inte genom en man. Nej Gud blev människa genom Maria. En ung judisk flicka. Därför måste inkarnationen också beskrivas som en våldtäkt av Maria, som den gör i utställningen, annars skulle ju Maria omfamna moderskapet inte trots sin ringhet (eller intighet som Luther vill översätta det i Magnificat) utan för att hon accepterade den högsta formen av förtyck; moderskapet. Det är fullständigt logiskt och samtidigt fullständigt avgrundsdjupt. Feministerna och kyrkan inlåter sig ju faktiskt i inverterad form av moralpredikan. En diktering av människors liv som kyrkan alltid blir anklagad för att göra.

Ett historiskt perspektiv
Påven Gregorius den store införde celibatet som en regel för alla vigda präster. Det utgör det yttersta tecknet på hur kyrkan under medeltiden i en viss utsträckning vände sig från den fysiska världen till en nyplatonsk, aristotelisk eller arabisk världsbild. Vi är fångar i en grotta. Världen som vi ser den är skuggbilder av den andliga världen såsom den spelas upp för oss på grottans väggar. Att inlåta sig i denna världens skuggbilder är att förakta den andliga världen.

Man kan fråga sig om det är samma underliggande anledning som gör att fjärde laterankonciliet 1215 stadfäster transubstantiationsläran. Själva idén att den andlige Guden skulle förena sig med världen är så provocerande att man inte kan tänka sig det. Därför måste substansen i brödet och vinet ersättas så att det bara är vår upplevelse (skuggbild) som gör att vi tror att det finns kvar överhuvudtaget.

Detsamma med förandligandet av Maria som Gudaföderskan, den eviga jungfrun, den obefläckat avlade och upptagen i himlen. Det kan ses som ett uttryck för föraktet av det mänskliga. det mänskliga kan aldrig vara heligt. Detta kan jag säga utan att jag tar avstånd från dessa tankar. Jag är inte säker på deras riktighet men vill inte bestrida dem som icke skriftenliga.

Andlig värdighet och barnalstrande
Trientkoncliet stadfäster följande om celibatet. "Enär äktenskapet till sin idé är att betrakta såsom oupplösligt, men på samma gång oförenligt med innehavandet av en högre andlig värdighet, kan en redan gift man aldrig ordineras till präst av högre grad, såvida icke hustrun förklarar sig villig att gå i kloster". Äktenskapet och barnalstrandet är oförenligt med en andlig värdighet. Den är ovärdig att handha sakramenten som är gift.

En underliggande föreställning inom den moderna queerteorin är att den kvinna som ligger med en man är en könsförrädare. Båda tankarna har samma underliggande tanke i sig. Varje kvinna eller man som gifter sig och skaffar barnreducerar sig själv till en breeder.

"Breeder" can be used as a derogatory term by childfree people of any sexual orientation to refer to parents who focus on their children and abandon their previous friends and lifestyle, or to women who give birth to many children. The phrases "breeder, not parent" (BNP) or "parent, not breeder" (PNB) are used by some childfree communities to differentiate between positive and negative parenting.^"

Det vill säga de som inte skaffar barn utan får barn. De som inte har sina barn som en modeaccesoar utan som en nödvändig del av deras liv. Föräldern blir en barnalstrande apparat utan högre andlig värdighet. Det är ett människofrånvänt sätt att uppfatta verkligheten. Det kräver av människor att de ska göra sig till mer än människor. Till andliga apparater som reser sig över sin mänskliga fortplantande natur. Det är ett lagens och kravens evangelium.

Slutsats
Genom sitt denna tankestruktur uppstår den motsägelsefulla situationen att befrielsen från moralen skall ske genom en morallära. En morallära som predikar fördömelse över hur majoriteten av män och kvinnor vill leva sina liv och faktiskt också gör det. Predikar fördömelse över det sätt som människosläktet förs vidare och består. Det är då också fullständigt naturligt att dekonstruera alla begrepp om äktenskap, monogami och trohet som vanligt folk högaktar. Dessa begrepp är bara en del av förtrycket.

Kyrkan irrar då också in sig i den återvändsgränd som reformationen fick oss att lämna. Det är en form av inkrökt mörker som slutar att bejaka människan om helt och hållet frälsningsvärd. Den mänsklighet som vi besitter blir vårt eget fängelse. Uppfyllandet av våra hjärtans stora lust är vårt självvalda slaveri. Det är också det som leder till föraktet av medmänniskan. "Hen valde det själv, sin egen fördömelse drog hen på sig".

Detta är en lagiskhet som fullständigt saknar allt evangelium. Istället för att ställa sig på de svagas sida och tillsäga dem syndernas förlåtelse och evig frid så fördömer kyrkan dem.

Grace Lutheran Church

Vacker liturgi i ett bättre uttryck för den osynliga kyrkan.

Vems kyrka?

Maud Olofsson

Maud Olofsson tänker till i Kyrkans tidning. Jag tycker om Olofsson. Jag skriver Olofsson eftersom det här till könsmaktsordningens normalt förminskande beteende att använda efternamnet på män och förnamnet på kvinnor. På det viset kan man uppleva att kvinnor förminskas till lilla Anna och inte herr Persson.Blogger: Ad orientem versus - Skapa inlägg Jag tycker alltså om Olofsson för att han har något naturligt och frihetsälskande över sig. Det är mycket realpolitik och det tycker jag om. Mer saker borde utgå från faktiska förhållanden och inte teoretiska tankar. Att jag skriver så beror också på att jag inte tycker om att gå fram med hammare och ångvält där det inte behövs. Det är varken klädsamt eller uppbyggligt. Vackert så.

Församlingarna och kyrkan
Olofsson säger bl.a. följande. "En folkkyrka måste representeras av folket och ha sin bas hos dem som röstar. De är viktigt att församlingarna deltar i valet som avgör vilka de vill styras av." Det är ju helt rätt. Församlingarna måste delta i valet som avgör vem de styrs av. Det är viktigt att det inte är utifrån och ovanifrån som kyrkan styrs. Då är kyrkan inte av denna världen och heller inte ett salt för denna världen. Församlingarna måste vara basen för varje kyrka värd namnet. Att Svenska kyrkan enligt ramlagen om Svenska kyrkan skall vara en episkopal kyrka kan vi i o f s inte gärna rucka. Men det verkar inte heller vara det som Olofsson (höll på att skriva Maud igen).

Folkkyrkan
Olofsson uttrycker senare följande. "Vi tycker att Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka. Det är ett långvarigt engagemang som centerpartister har ägnat sig åt och gör än i dag." Här hajar jag till. Sätter Olofsson ett motsatsförhållande mellan prästerna och folket i denna fråga.

Det var biskopen Einar Billing som förde fram folkkyrkotanken som en polemik mot socialdemokraternas statskyrka. Tanken med folkkyrkan var att Sveriges folk skulle vara ett kristet folk i Sveriges kyrka - Kyrkan i Sverige. Folket skulle kristnas. Kyrkan blev en folkkyrka genom att nå ut till folket. Inte genom att ge avkall på det kristna budskapet, tron och läran. Då skulle kyrkan kunna finnas i samhället och i kulturen på ett självklart och integrerat vis.

Om det betyder att kyrkan skall vika sig för den värdlsliga makten eller för det moderna samhällets krav så betyder det ju bara att folkkyrkan blir en FOLK(kyrka). En sådan tanke har prövats i många sammanhang. Närmare bestämt i varje sammanhang som kyrkan förslavats under världslig ordning istället för att befrias från denna världen.

Prästernas kyrka den verkliga folkkyrkan
Nu tänker jag inte polemisera onödigt mot Olofsson. Men om jag försöker förstå henne rätt så menar hon följande. Kyrkan måste byggas underifrån från församlingarna, från människorna som finns där med sin tro och med sitt gudstjänstliv. Detta är enligt Olofsson inte prästernas kyrka utan folkets. Men det är fel. Om det allmänna prästadömet lär oss Skriften att varje döpt kristen är en helig präst och konung. En del av ett heligt folk under Gud.

1 Petrusbrevets 2 kapitel 9-10 vers. "Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet."

Alla döpta kristna är alltså präster. Följaktligen är det motsatsförhållandet mellan prästernas kyrka och folkets kyrka enbart skenbart såvida man inte vill att Svenska kyrkan skall ändra sin ordning att enbart döpta personer kan bli medlemmar och om man upphäver den grundläggande premissen att svenska kyrkan skall undervisa medlemmarna i kristen tro. När det allmänna prästadömet bryter igenom iförsamlingarna då är folkkyrkan verkligen här. Olofssons motsatspar faller alltså på sin egen orimlighet.

Om den andliga makten
Den verkliga frågan verkr snarast handla om den andliga makten. Vem skall vara styrande i kyrkan. Är det ett allmänt prästadöme eller är det våra politiska präster? I den Augsburgska bekännelsens apologins 15 artikel 28 (som är gällande norm för Svenska kyrkan enligt svenska lag) skriver Melanchton bl.a. följande om den andlig makten.

Motståndarna orda här häftigt om det andliga ståndets förmåner och friheter och säga till sist: Alltsammans är ogiltigt, som i föreliggande artikel anföres mot församlingarnas och prästernas friheter. Detta är idel förtal, ty i denna artikel ha vi behandlat helt andra saker [Melanchton försvarar alltså Agusburgska bekännelsen från kritik]. För övrigt ha vi ofta betygat, att vi icke ha något att invända mot yttre ordningar och av furstarna förlänade skänker och privilegier.

Ack, att motståndarna å sin sida dock ville lyssna till församlingarnas och de gudfruktigas klagomål.Motståndarna försvara med all kraft sin värdighet och sina ägodelar, men fråga icke efter, hurudant tillståndet är i församlingarna, och sörja icke för, att församlingarna rätt undervisas och sakramenten rätt förvaltas. Till prästämbetet giva de vem som helst utan åtskillnad tillträde. Vidare pålägga de odrägliga bördor, liksom hade de sin glädje i andras fördärv, och fordra att deras stadgar skola iakttagas långt noggrannare än evangelium. I de viktigaste och svåraste lärofrågor, angående vilka det arma folket önskar få undervisning för att hava något säkert att hålla sig till, giva de samvetena ingen hjälp, ehuru dessa bittert plågas av tvivel, utan vädja blott till vapen. För övrigt giva de i självklara ting påbud, skrivna med blod, och med dessa hota de människor med fruktansvärda straff, om de icke vilja handla i strid mot Guds bud. Här hövdes det eder att i stället se på de olyckligas tårar och lyssna till många redbara människors klagan, men därtill ser och lyssnar Gud tvivelsutan. För honom skolen I en gång avlägga räkenskap för eder förvaltning.

Nog sagt. Riksdagen har talat om hur vi skall lära. Hur detta tillämpas på den kyrkopolitiska diskussionen ärenligt min mening självklar.

Be för Svenska kyrkan

+

Svenska kyrkans ärkestift har gjort en förträfflig sak. På sin hemsida uppmanar de till bön. Bönen kan du skriva ner och skicka in till Svenska kyrkan. Du kan välja att låta den synas på hemsidan och bönen förs vidare till önskad domkyrkoförsamling. Nu kan du visa att du ber och vad du ber om. Ber du om befrielse för kyrkan? Om att den rena läran skall få flöda fram kristallklart ur all läras grund Skriften? Ber du om att kyrkan skall sluta behaga världen och börja tjäna människorna genom att låta dem ta emot Guds ord i alla dess former?

Visa dem inte bara vad du känner. Vad du ber om. Kom istället till upprorsfanan. Skicka varje dag din bön och uppmana alla kristna i din omgivning att göra det. Låt ärkestiftets alla domkyrkor översvämmas av alla trognas böner.

Det viktiga är att Gud hör bönen men det är inte så dumt om biskoparna och stiftscheferna får göra det också.

+

Himmelske Fader, Gud befria din kyrka.
Låt henne träda fram ur sin osynliga dräkt och bli synlig för oss människor.

Ge oss ditt rena Ord från alla läppar som talar om dig.

Ge oss dig själv i dopet och nattvarden och förena oss till ett folk under dig.

Befria oss från synden och låt dina präster aldrig upphöra med att sprida budet om ditt rike. Låt bönen aldrig tystna, inte ens i lidandets stund, utan låt oss med din martyrkyrka förtrösta på din hjälp.

Amen

Ett nyhetsklipp

Ett mycket intressant nyhetsklipp.

En modern kampteori

Kristendomen spreds genom att kristendomen försonade filosofernas Gudsbegrepp - logos -med den antika idén om en personlig Gud. Sin position i det medeltida europa fick kyrkan genom att den var centrum för lärdom och skolastik; en protal till en förlorad värld. Reformationen spreds med boktryckarkonsten som förrändrade samhället till en litterär civilisation. Idag kortas vår koncentrationsförmåga för varje generation. Texter läser vi på internet och det i genomsnitt tre sekunder åt gången. Ljud och bildkulturen är påväg tillbaka. Med detta och de egalitära mediastrukturerna på internet är det dags att kyrkan tar sin kamp till det 21 århundradet. Eller m.a.o. att man faktiskt bemödar sig att inte slåss med lans mot stridsvagnar.
















En ljud och bild kultur är en öppning. En upplevelsevurm likaledes. En öppning för mässfirande i ande och sanning. Vår vardagsstress en öppning för sinnesro. Det finns ett hål i den moderna fronten. Det heter internet och det heter teologiskt medveten liturgi. Det kräver inga gotiska katedraler. Men det hjälper. Det kräver definitivt en webbkamera och en känsla för det vackra.

Homoäktenskap och ren evangelisk lära

Jag hyser en stor kärlek till många människor. Däribland de homosexuella som jag känner och inte känner. Just därför känns det tragiskt att så många homosexuella förväntar sig att jag som kristen har en förutfattat hatisk inställning till dem.

Med denna lilla disclaimer vill jag helt kort kommentrera ett par omistliga aspekter på Svenska kyrkans ärkestifts kommande beslutsprocess.

Den politiska styrningen

Svenska kyrkan är politiskt styrd. Skilsmässan mellan kyrkan och staten har bara förvärrat det förhållandet. I realiteten kommer Svenska kyrkans beslut vara ett politiskt dikterat beslut som mest har bäring på nästa riksdagsval. Kyrkans tidning skriver därmeot intressant om motionerna om fri församlingstillhörighet. "I ett par motioner föreslås att det så kallade tvingande bosättningsbegreppet ska tas bort, så att det blir möjligt att tillhöra en annan församling än den där man är folkbokförd. Den frågan ägs dock inte av kyrkan utan kräver riksdagsbeslut, vilket också noteras i en av motionerna."

Varför är det så? Svar: eftersom lagen om svenska kyrkan dikterar så. Där står det följande.

4 § Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan och omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.
Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.
Det kan också finnas icke-territoriella församlingar.

Vad står det då mer i lagen om Svenska kyrkan. Exempelvis följande.

1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.

Vad betyder detta? Närmare beskriver ministern det i propositionen 1997/98:116 Staten och trossamfunden - bestämmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfund

Det nuvarande förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan är resultatet av en lång historisk utveckling där skilda principiella utgångspunkter spelat större eller mindre roll för skeendet. Den långa gemensamma historien motiverar att staten genom en särskild lag anger de ramar inom vilka Svenska kyrkan även i fortsättningen skall verka. Detta innebär att det i lagen kommer att anges vad som från statens utgångspunkt är nödvändigt för att Svenska kyrkan skall anses behålla sin grundläggande karaktär. Regleringen av Svenska kyrkans identitet och organisatoriska uppbyggnad måste samtidigt stämma överens med den syn på sig själv som Svenska kyrkan gett uttryck åt. Inom de ramar som lagen uppställer är det sedan Svenska kyrkans sak att själv reglera sina angelägenheter.

Som vidare definition och skäl för sitt beslut skriver ministern följande.

Ett evangelisk-lutherskt trossamfund Den evangelisk-lutherska karaktären är av helt avgörande betydelse för Svenska kyrkans identitet. I kyrkolagen (1992:300) stadgas att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund (2 kap. 1 §). Formuleringen härstammar närmast från 1982 års lag om Svenska kyrkan. Redan vid Uppsala möte år 1593 fastställdes de bekännelseskrifter på vilka den evangelisk-lutherska läran skulle baseras. I 1686 års kyrkolag gjordes det en detaljerad uppräkning av dessa bekännelseskrifter i lagens första paragraf. Det närmare innehållet i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära finns numera preciserat i en av kyrkomötet utfärdad kungörelse (SKFS 1992:9). För att Svenska kyrkan skall fortsätta att vara samma trossamfund efter relationsändringen, bör lagen om Svenska kyrkan inledas med en bestämmelse som slår fast den evangelisk-lutherska identiteten. Utredningen har föreslagit att kyrkolagens nuvarande lydelse i ämnet skall föras över till den nya lagen. Förslaget har fått ett mycket positivt mottagande av de kyrkliga remissinstanserna. Även kyrkomötet tillstyrker förslaget. Lydelsen kan således sägas ha stark förankring inom Svenska kyrkan.

I lagkommentaren skriver ministern följande.

1–2 §§
Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 6.1.
Bestämmelserna, vilka försöker spegla den syn på sig själv som kyrkan
givit uttryck åt, är avsedda att garantera att Svenska kyrkans identitet
bevaras efter relationsändringen.

Detta betyder dels att Svenska kyrkans högsta norm inte är Skriften, bekännelseskrifterna eller något annat. Högsta norm är riksdagens beslut. Detta är naturligtvis oacceptabelt på flera nivåer. Men i detta fallet kan det fungera som en tursam vändning för Sanningen.

Om det förväntade beslutet är att betrakta som en förrändring av kyrkans lära äger nämligen inte Svenska kyrkan frågan. Det är riksdagens sak att härska med järnnäve.

Vad säger bekännelseskrifterna

Utöver den ockuperade kyrkoprovinsens Herre riksdagen är bekännelseskrifterna normerad norm. Vad säger då dessa?

I den Stora katekesen skriver Martin Luther bl.a. följande om sjätte budet.

För det andra bör du ock veta, att det icke blott är ett hedersamt utan också ett nödvändigt stånd och att Gud allvarligen påbjudit, att män och kvinnor, av vad stånd de vara må, i regel, försåvitt de därtill äro av naturen skickade, skola ingå i detsamma; dock med undantag för somliga, ehuru ett ringa fåtal, vilka Gud särskilt avskilt, så att de icke äro dugliga för det äktenskapliga ståndet, eller vilka han fritagit därifrån genom en hög, övernaturlig gåva, så att de även utanför detta stånd kunna bevara kyskheten. Ty där naturen har sitt lopp, sådan Gud har danat den, är det icke möjligt att utanför äktenskapet förbliva kyskt; ty kött och blod förbliva kött och blod, och den naturliga böjelsen och retelsen går, utan att man kan undanrödja eller hindra den, sin gång, såsom var man ser och känner. För att det därför skulle vara lättare att i någon mån undvika okyskhet, har också Gud befallt det äkta ståndet, på det var och en må hava sin beskärda del och låta sig nöja därmed, ehuruväl härvid även Guds nåd är nödvändig, för att också hjärtat må bevaras kyskt.

Enklare än så kan det inte uttryckas. Äktenskapet är en Guds gåva till man och kvinna. För vilka urytpen är Adam och Eva. Allt annat torde ipso facto falla utanför distinktionen Evangelisk-luthersk. Den enkla slutsatsen är att kyrkomötet inte äger denna frågan. Det är Sveriges riksdag som skall besluta om Svenska kyrkan skall lämna den evangelisk-lutherska fållan i detta avseende. Vilkt visar just på vilken pervers nivå som förhållandet kyrka-stat befinner sig.

Vad säger ockupanterna?

Ockupanterna rasar naturligtvis. De beter sig som Leo X i Exurge domine. Stå upp o Herre riksdag och politiker ni har en vildbest i er trädgård. Som Helen Törnkvist skriver: Krossa de skändliga och upproriska prästerna. Som Lars Gårdfelt skriver. Klipp banden till den Engelska kyrkan.