Om gudstjänsten

Ogrundat eller välgrundat är det min uppfattning att många kyrkliga - lekmän och vigda - har svårt förstå eller förklara vad kyrkans gudstjänsordning. Vad den syftar till och vilken djupare betydelse den har för vår gemenskap med Gud. Att hela gudstjänsten syftar till vår uppbyggelse är uppenbart men det finns en enorm pedagogisk uppgift att kunna förklara detta för kyrkfolk och andra.

Min kunskap på området är uppenbarligen inte fullfjädrad men jag har ändå vissa tankar på dels perspektiv som inte alltid kommer till utryck och dels perspektiv som alltid kommer til uttryck.

Begreppet gudstjänst
Gudstjänst är inte vår tjänst till Gud utan Guds tjänst till oss. Vi kallas till kyrka och till gemenskap med Gud. Gud betjänar oss i mässan och vi lovsjunger honom och tar emot hans gåvor både till våra kroppar och själars uppbyggelse.

Syndabekännelse

Jag fattig, syndig människa bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud,att jag, som är född med synd, på många sätt har brutit mot dig. Jag har inte älskat dig över alltingoch inte min nästa såsom mig själv.Mot dig och dina bud har jag syndatmed tankar, ord och gärningar.Jag är värd att förkastas från ditt ansikte,om du skulle döma mig som mina synder har förtjänat.Men du, käre himmelske Fader, har lovat,att med mildhet och nåd ta emot alla som vänder sig till dig.Du förlåter dem allt vad de har brutit och försummatoch tänker inte mer på deras synder.Detta litar jag på när jag nuber dig om förlåtelseför min Frälsares Jesu Kristi skull.

Syndaförlåtelsen är den evangeliska kyrkans offentliga bikt. Även om avlösnng kan fås i det privata är detta själens rening för att kunna komma inför den helige guden. Båda fanns kvar, inte som nödvändiga för saligheten, utan som kraftfulla medel att trösta bekymrade samveten och särskilt som lämplig förberedelse för att ta del av nattvard. Det är ett tillämpande på den enskilde av evangeliets allmänna löften om nåd.


Förlåtelseorden

Den allsmäktige, evige Gud förlåte oss alla våra synder efter sin stora outgrundliga barmhärtighet, för Frälsarens , Jesu Kristi, skull, Amen.

Förlåteleorden är en lika real avlösning som utdelandet av altarets allra heliga sakrament. vid tillsägelsen av avlösningsorden som mottas i tron förlåts den kristne verkligen sina synder.

Introitus

Helige Herre Gud,
helige starke Gud,
helige barmhärtige Frälsare,
Du evige Gud,
förbarma Dig över oss!

Kyrie
Herre, förbarma dig
Kristus, förbarma dig
Herre, förbarma dig

Introitus och kyriet är resterna av en litania som inledde urkyrkans gudstjänster innebörden är desamma som den blinde Bartimaios rop till Jesus (Markusevangeliet 10:47). Bönen riktar sig till vår fysiska nöd och världens materiella lidande. Bönen är gemensam med hela den världsvida kyrkan.
Predikan

Texten eller texterna utläggs i syfte att förkunna lag och evangelium. Predikan är ett utdelande av Ordet och Guds ande där människor i tro kan ta emot lag och evangelium till varning, tröst, förmaning och lära.

Credo

Nicaenska eller apostoliska trosbekännelsen läses eller sjunges.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

[Amen]

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;

och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;

och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern (och Sonen), på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig/katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.

Trosbekännelsen fyller flera funktioner. I sak är hela den kristna gudstjänsten en trosbekännelse. Genom sitt utförande bekänner man många aspekter av den kristna kyrkans tro och liv. Allt från syndaförlåtelsens bekännelse av människans fall och skuld, förlåtelseordens verkliga innehåll, Guds existens och värdighet av lovprisning, Guds natur och personer m.m. Genom vårt agerande – böjande inför Herren, bugande inför Herren, korstecknet, knäfallandet och ståendet visar vi med våra kroppar att vi bekänner de sanningar som Gudstjänsten uttrycker. Detta gör vi inför oss själva – så att vi skall förstå denna sanning - inför andra – som deltar eller iakttar Gudstjänsten och inför varandra – varigenom vi sammanfogas till en bekännelsegemenskap i relation till Gud som är sanningen, vägen och livet.

Förbön

Allmän förbön för kyrkan och världen. Den benämns kyrkans förbön. Att be för de kyrkan, för samhället och för de som är i nöd i vårt land och annorstädes är ett sätt att tjäna våra medmänniskor och uppfylla vår plikt att tjäna dem. Samtidigt är det en förklaring att vi tror på bönens makt till förändring. Det finns flera förböner men det är lämpligt att man ber efter en förutbestämd mall som innehåller de böner som är lämpliga för att inga ämnen skall glömmas bort eller framhållas före alla andra.