BEFRIA SVENSKA KYRKAN!
BEFRIA SVENSKA KYRKAN!BEFRIA SVENSKA KYRKAN!

lördag 31 juli 2010

Societas Sanctae Birgittae

Societas Sanctae Birgittae konvent i Vadstena tilldrar sig Dagens uppmärksamhet här.

Vi vill vara en fristad, säger Anna Greek, novismästarinna, när hon ska förklara varför SSB bör finnas.

- Här ska man få det man behöver för att överleva som kristen. Man ska kunna mötas i ordet och sakramenten och prata fritt med varandra utan att bli påpassad.

Hon understryker att de inte är någon politisk rörelse, de vill inte vara en motvikt till Svenska kyrkan, det handlar mer om ett komplement.


Alla människor behöver en fristad och en tillflykt på olika sätt och vis. Men frågan kan vara värd att formulera: kan SSB och andra fria gudstjänstifrande sammanslutningar verkligen bara vara ett komplement? Eller, kan man verkligen se det som en tillräcklig förhoppning att ha egen härd om man vill ha hela det evangeliska och/eller katolska sanningsanspråket i behåll? Om så inte är fallet kan man då ha en fristad som inte vill vara en motvikt.

Förhoppningen om överlevnad är nog inte detsamma som hoppet att den synliga och osynliga kyrkan ska vara ett.

fredag 23 juli 2010

Evangelisk Mariatro, finns det?

Finns det en evangelisk Mariatro? Hur yttrar sig den och hur bör man förhålla sig till den? frågan kan helt säkert debatteras. Nedan redovisas engelska wikipedias uppfattning. Denna kommer senare att kompletteras med den Marianska teologi som redovisas i de ortodoxa dogmatikerna från 15 och 1600-talen. syftet med redogörelsen är att visa skillnaden mellan den rena evangeliska läran såsom den förstås av många polemiker idag och hur den uppfattades under 1500-talet. Det är både min tro och min förhoppning att detta kan komma att modifiera eller förändra mångas uppfattning om hur evangelisk (luthersk) teologi verkligen är beskaffad. Den är inte, som en del belackare hävdar, en fragmenatrisk och partikulär teologi utan ett fullödigt uttryck för en evangelisk, apostolisk och katolsk teologi.

Lutheran Marian theology
From Wikipedia, the free encyclopedia

Lutheran Marian theology is derived from Martin Luther's views of Jesus' mother Mary. It was developed out of the deep and pervasive medieval Christian Marian devotion on which he was reared and were subsequently clarified as part of his mature Christocentric theology and piety.[1] Lutherans hold Mary in high esteem. Luther dogmatically asserted what he considered firmly established biblical doctrines like the divine motherhood of Mary while adhering to pious opinions of her perpetual virginity and immaculate conception along with the caveat that all doctrine and piety should exalt and not diminish the person and work of Jesus Christ. The emphasis was always placed on Mary as merely a receiver of God's love and favor.[2] His opposition to regarding Mary as a mediatrix of intercession or redemption was part of his greater and more extensive opposition to the belief that the merits of the saints could be added to those of Jesus Christ to save humanity.[3]
Overview

Martin Luther
Despite Luther's harsh polemics against his Roman Catholic opponents over issues concerning Mary and the saints, theologians appear to agree that Luther adhered to the Marian decrees of the ecumenical councils and dogmas of the church. He held fast to the belief that Mary was a perpetual virgin and the Theotokos or Mother of God.[4] Special attention is given to the assertion, that Luther some three-hundred years before the dogmatization of the Immaculate Conception by Pope Pius IX in 1854, was a firm adherent of that view. Others maintain that Luther in later years changed his position on the Immaculate Conception, which at that time was undefined in the Church; however, he maintained belief in Mary's lifelong sinlessness.[5] Regarding the Assumption of Mary, he stated, that the Bible did not say anything about it. Important to him was the belief that Mary and the saints do live on after death.[6]
The centerpiece of Luther's Marian views was his 1521 Commentary on the Magnificat in which he extolled the magnitude of God's grace toward Mary and her own legacy of Christian instruction and example demonstrated in her canticle of praise.[7] Through 490 years this canticle has had an important place in Lutheran liturgy.[8]


Mother of God
Lutherans believe that the person Jesus is God the Son, the second Person of the Trinity, who was incarnated in the womb of his mother Mary as a human being, and since, as a person, he was "born of the Virgin Mary,"[9] Lutherans have always believed that Mary is the Theotokos, the mother of God. Martin Luther said:

[S]he became the Mother of God, in which work so many and such great good things are bestowed on her as pass man's understanding. For on this there follows all honor, all blessedness, and her unique place in the whole of mankind, among which she has no equal, namely, that she had a child by the Father in heaven, and such a Child.... Hence men have crowded all her glory into a single word, calling her the Mother of God.... None can say of her nor announce to her greater things, even though he had as many tongues as the earth possesses flowers and blades of grass: the sky, stars; and the sea, grains of sand. It needs to be pondered in the heart what it means to be the Mother of God."[10]

This belief was officially confessed by Lutherans in their Formula of Concord, Solid Declaration, article VIII.24:

On account of this personal union and communion of the natures, Mary, the most blessed virgin, did not conceive a mere, ordinary human being, but a human being who is truly the Son of the most high God, as the angel testifies. He demonstrated his divine majesty even in his mother’s womb in that he was born of a virgin without violating her virginity. Therefore she is truly the mother of God and yet remained a virgin.[11]

Perpetual virginity


Some Lutherans believe that Mary did not have other children, and did not have any marital relations with Joseph,[12] maintaining, that the brothers mentioned were cousins.[13] This is consistent with Luther's lifelong acceptance of the idea of the perpetual virginity of Mary. Jaroslav Pelikan noted that the perpetual virginity of Mary was Luther's lifelong belief,[14] and Hartmann Grisar, a Roman Catholic biographer of Luther, concurs that "Luther always believed in the virginity of Mary, even post partum, as affirmed in the Apostles’ Creed, though afterwards he denied her power of intercession, as well as that of the saints in general, resorting to many misinterpretations and combated, as extreme and pagan, the extraordinary veneration which the Catholic Church showed towards Mary."[15] For this reason even a rigorously conservative Lutheran scholar like Franz Pieper (1852–1931) refuses to follow the tendency among Protestants to insist that Mary and Joseph had marital relations and children after the birth of Jesus. It is implicit in his Christian Dogmatics that belief in Mary's perpetual virginity is the older and traditional view among Lutherans.[16]


Some groups such as the Lutheran Church Missouri Synod "have found no difficulty with the view that Mary and Joseph themselves together had other children". [17] The Evangelical Lutheran Church in America holds the same belief. [18]

Immaculate conception


n the course of his life, Martin Luther made contradictory statements about Mary's immaculate conception. For example, in 1532 Luther says that Mary was conceived in sin, in 1544 he says: 'God has formed the soul and body of the Virgin Mary full of the Holy Spirit, so that she is without all sins, for she has conceived and borne the Lord Jesus.'[19] Elsewhere, "All seed except Mary was vitiated [by original sin]."[20] When concentrating specifically on Mary herself as the Mother of God, Luther acknowledges God's singular action in bringing her into the world, but in making general comments about the universality of human sinfulness, he includes her among all the rest of humanity.


Mother Mary, like us, was born in sin of sinful parents, but the Holy Spirit covered her, sanctified and purified her so that this child was born of flesh and blood, but not with sinful flesh and blood. The Holy Spirit permitted the Virgin Mary to remain a true, natural human being of flesh and blood, just as we. However, he warded off sin from her flesh and blood so that she became the mother of a pure child, not poisoned by sin as we are. For in that moment when she conceived, she was a holy mother filled with the Holy Spirit and her fruit is a holy pure fruit, at once God and truly man, in one person."[21]


Queen of Heaven
Throughout his lifetime, Luther believed that Mary was and referred to her as the "Queen of Heaven", but he warned against people using the term too much.[22]
Mediatrix


Before 1516, Luther's belief that Mary is a mediatrix between God and humanity was driven by his fear of Jesus being the implacable judge of all people.[23] "The Virgin Mary remains in the middle between Christ and humankind. For in the very moment he was conceived and lived, he was full of grace. All other human beings are without grace, both in the first and second conception. But the Virgin Mary, though without grace in the first conception, was full of grace in the second ... whereas other human beings are conceived in sin, in soul as well as in body, and Christ was conceived without sin in soul as well as in body, the Virgin Mary was conceived in body without grace but in soul full of grace."[24]


Veneration
Luther composed a number of venerational poems, which focus on Mary's virginity. He also translated old devotional Latin hymns on Mary into German. They express in various ways the incarnation of God through a virgin:
The virgin body was pregnant, but she remained pure Here comes the saviour of the gentiles
Divine grace from heaven came over the virgin and others.[12]

The Lutheran views on the veneration of Mary were interpreted differently by different theologians over time. Key is his interpretation of the Magnificat of Mary, which to some is a relic of the Catholic past, but to others a clear indication, that he maintained a Marian piety.[5] Luther states in his Magnificat, that one should pray to Mary, so God would give and do, through her will, what we ask. But, he adds, it is God’s work alone.[5] Some interpret his Magnificat as a personal supplication to Mary, but not as a prayerful request for mediation. An important indicator of Luther’s views on the veneration of Mary are not only his writings but also approved practices of Lutherans during his life-time. The singing of the Magnificat in Latin was maintained in many German Lutheran communities. The Church Order (Kirchenordnung) of Brandenburg, Bugenhagen Braunschweig and other cities and districts decreed by the royal heads of the Lutheran Church, maintained three Marian feast days, to be observed as public holidays.[5] It is known that Martin Luther approved of this. He also approved of keeping Marian paintings and statues in the Churches.[12] Luther did, however, say that "Mary prays for the church".[25] He also advocated the use of the first half of the Hail Mary (that is, "Hail Mary, full of grace, the Lord is with thee. Blessed art thou among women and blessed is the fruit of thy womb, Jesus.") as a sign of reverence for and devotion to the Virgin.[26]


Comparison to Roman Catholic views
Luther came to criticize Roman Catholics for blurring the distinction between high admiration of the grace of God wherever it is manifested in human beings and religious service offered to them and other mere creatures. In some instances he considered the Roman Catholic practice of making intercessory requests addressed especially to Mary and other departed saints to be idolatry.[27]


"Furthermore, how will you endure [the Romanists'] terrible idolatries? It was not enough that they venerated the saints and praised God in them, but they actually made them into gods. They put that noble child, the mother Mary, right into the place of Christ. They fashioned Christ into a judge and thus devised a tyrant for anguished consciences, so that all comfort and confidence was transferred from Christ to Mary, and then everyone turned from Christ to his particular saint. Can anyone deny this? Is it not true?"[28]


This distinction separates Lutheran views from Roman Catholic Mariology. It is also significant in the context of Roman Catholic claims, that modern Protestants deserted Luther's Mariology. Roman Catholics and Protestants may have held some similar views on Mary in the 16th century, but for Luther it was a "passive" Mariology, while for Roman Catholics it was "active" in suggesting devout veneration ("hyperdulia") and constant prayers for intercession. Questions have been raised, if the Marian views of Martin Luther could bring separated Christians closer together. These seems to be scepticism on both sides.[29] The eighth "Lutherans and Catholics in Dialogue" addressed these issues.


Throughout Luther's life, he called Mary by the title Theotokos, Mother of God,[30] but at the same time he rejected the active invocation of Mary as formulated in such prayers as the "Hail Mary."[31] Protestantism usually follows the reformers in rejecting the practice of directly addressing Mary and other saints in prayers of admiration or petition, as part of their religious worship of God.[32]


Notes
^ Eric W. Gritsch, "The Views of Luther and Lutheranism on the Veneration of Mary" in H. George Anderson, J. Francis Stafford, Joseph A. Burgess, eds, The One Mediator, The Saints, and Mary, Lutherans and Roman Catholic in Dialogue VIII, (Minneapolis: Augsburg Fortress, 1992), 235-248, 379-384; cf. 235f.
^ Ibid., 236-237.
^ Ibid., 238; Hartmann Grisar, Martin Luther, E.M. Lamond, trans., Luigi Cappadelta, ed., 6 vols., (St. Louis: B. Herder Book Co., 1915), 4:502-503.
^ Remigius Bäumer, Marienlexikon, Gesamtausgabe, Leo Scheffczyk, ed., (Regensburg: Institutum Marianum, 1994), 190.
^ a b c d Bäumer, 191
^ Bäumer, 190.
^ Martin Luther, Luther's Works, The American Edition, Jaroslav J. Pelikan & Helmut Lehmann, eds., 55 vols., (St. Louis & Philadelphia: CPH & Fortress Press, 1955-1986), 295-358; cf. Anderson, 236-237.
^ Anderson, 239, 381.
^ Cf. the Apostles' Creed.
^ Luther's Works, 21:326, cf. 21:346.
^ Theodore G. Tappert, The Book of Concord: The Confessions of the Evangelical Lutheran Church, (Philadelphia: Fortress Press, 1959), 595.
^ a b c Bäumer, 190
^ Luther's Works, 22:23; Martin Luther on Mary's Perpetual Virginity
^ Luther's Works, 22:214-215
^ Grisar, 210.
^ Francis Pieper, Christian Dogmatics, 4 vols., (St. Louis: CPH, 1950-53), 2:308-09.
^ [1], LCMS
^ [2], See footnote on that page.
^ Martin Luther, D. Martin Luthers Werke, Kritische Gesamtausgabe, 61 vols., (Weimar: Verlag Hermann Böhlaus Nochfolger, 1883-1983), 52:39 [hereinafter: WA]
^ WA, 39, II:107.
^ Sermons of Martin Luther, 291
^ Luther's Works 7:573
^ Martin Brecht, Martin Luther, James Schaaf, trans., 3 vols., (Philadelphia: Fortress Press, 1985-1993), 1:76-77.
^ H. George Anderson, 238.
^ Apology of the Augsburg Confession, XXI 27
^ Luther's Works, 10 II, 407–409
^ Augsburg Confession XXI 2
^ Luther's Works, 47:45; cf. also, H. George Anderson, 29
^ H Düfel, Luthers Stellung zur Marienverehrung, (1968)
^ Luther's Works, 21:346
^ James White, Mary Another Redeemer, (Minneapolis: Bethany House Publishers, 1998), 113
^ David Wright, ed., Chosen By God: Mary in Evangelical Perspective, (London: Marshall Pickering, 1989),
References
Anderson, H. George, Stafford, J. Francis, Burgess, Joseph A., eds. The One Mediator, The Saints, and Mary. Lutherans and Catholics in Dialogue VIII. Minneapolis: Augsburg, 1992. ISBN 0-8066-2579-1 (cit. Anderson)
Bäumer, Remigius. Marienlexikon. Gesamtausgabe. Leo Scheffczyk, ed. Regensburg: Institutum Marianum, 1994. ISBN 3-88096-891-8 (cit. Bäumer)
Brecht, Martin. Martin Luther. James Schaaf, trans. 3 vols. Philadelphia: Fortress Press, 1985-1993. ISBN 0-8006-0738-4, ISBN 0-8006-2463-7, ISBN 0-8006-2704-0 (cit. Brecht)
Düfel, H. Luthers Stellung zur Marienverehrung. np, 1968.
Grisar, Hartmann. Martin Luther. E.M. Lamond, trans. Luigi Cappadelta, ed. 6 vols. St. Louis: B. Herder Book Co., 1915.
________. Martin Luther: His Life and Work. Westminster, MD: Newman Press, 1950.ISBN 0404029353 ISBN 9780404029357
Luther, Martin. D. Martin Luthers Werke. Kritische Gesamtausgabe. 61 vols. Weimar: Verlag Hermann Böhlaus Nochfolger, 1883-1983. (cit. WA)
_______. Luther's Works. The American Edition. Jaroslav J. Pelikan & Helmut Lehmann, eds. 55 vols. St. Louis & Philadelphia: CPH & Fortress Press, 1955-1986. (cit. Luther's Works)
_______. Sermons of Martin Luther. John Nicholas Lenker, ed. 8 vols. Grand Rapids: Baker Book House, 1996. (cit. Lenker)
Pelikan, Jaroslav J. Mary through the Centuries: Her Place in the History of Culture. New Haven: Yale University Press, 1996 ISBN 0300069510 ISBN 9780300069518 [3]
Tappolet, Walter, and Ebneter, Albert, eds. Das Marienlob der Reformatoren. Tübingen: Katzmann Verlag, 1962 [4]
Wright, David, ed. Chosen By God: Mary in Evangelical Perspective. London: Marshall Pickering, 1989. ISBN 055101878X ISBN 9780551018785

torsdag 22 juli 2010

200 besök på en vecka men inga kommentarer?

200 besök på en vecka men inga kommentarer?

Ett ödesval för svenska högkyrklighet


Biörn Fjärstedt försöker på debattsidorna i tidningen Dagen lansera sig än tyngre som en ledare för den inomkyrkliga oppositionen. Debattartikeln finns här. Han störer på patrull både av förnyare (artikel här) och av motståndare mot katolska uppror i Svenska kyrkan. De sistnämnda (artikel här och blogginlägg här) verkar vilja se en konspiration mot svenska kyrkan lite överallt. Deras argumentation verkar närmast likan den separatistiska syn som Annika Borg kritiserats för på denna blogg tidigare (läs inlägget här).


När nu Fjärstedt försöker lansera sig som de högkyrkligas biskop kan det vara värt att fördjupa sig i frågan om de högkyrkligas framtidsutsikter och möjliga scenarion. Om Fjärstedt finns det mycket att säga så lite om honom kommer detta också handla om. För att läsa mer om Mäster Abrahams invädningar mot Fjärstedt kan läsare titta här.


Undertecknad uppfattar sig som högkyrklig. Högkyrklig i ordets bästa bemärkelse. Min tro är att kyrkan är evangelisk och därför apostolisk och katolsk. Det betyder att jag tror att det är Guds rena ord som ska vara enda norm och rättesnöre mot vilken alla läror och ordningar i kyrkan ska prövas. Detta betyder också att kyrkoordningar faktiskt är något som är av betydelse. Om inte högkyrklighet är en vision för hela kyrkan och inte bara enstaka isolerade sekter eller enklaver måste den vara hävd sin tro framför andra synsätt. Det betyder vidare att det ingår att bortse från en kyrkoordning som är av ondo. Den gäller och underordnar man sig den har man legitimerat den. Bekännelsen är inte privat utan offentlig och den präst som låter sig vigas inom en ordning som strider mot Guds vilja gör brott mot Guds vilja. Den biskop som viger präster i strid mot en ond kyrkoordning gör då också inte gott utan ont för han förleder andra till synd. Här menar jag mig stå på säker mark i förhållande till högkyrkliga förkämpar som G.A Danell (aKF:s förste ordförande) och fader Gunnar.

Detta synsätt innebär också att jag tydligare ser kyrkans katolicitet i samfund och grupper som delar den rena läran än i grupper som bejakar rätt former och rätt gudstjänstliv. Här tror jag mig också stå i god gemenskap med G.A. Danell som samarbetade med Evangelisk Lutherska kyrkan i Sveriges Tom G.A. Hardt i kampen för bevarandet av ett sakramentalt, evangeliskt och katolskt kyrkoliv. Jag tror, i likhet med Danell, att gränserna för högkyrkligt och bekännelsetroget gudstjänstliv skall dras med hjälp av lära och inte kyrkorätt.


Sedan 1960-talet har den svenska högkyrkligheten orienterat sig mot ett radikalt vänsterperspektiv. Det har till stora dela med att göra att gamla Göteborgs stift präglades av ett andligt fromhetsarv som verkade betungande för många av de som under denna tiden orienterade sig mot den högkyrkliga rörelsen inom Svenska kyrkan. Genom denna kände de den evangeliska kristenheten och de tyckte inte om vad deras förvrängda bild av den var. Man har sedan dess tagit kraftfullt avstånd från bekännelsetron. Inte p.g.a. sin kunskap om den men som en reaktion på 58 års beslut och genom sin okunskap om den evangeliska trons katolska karaktär.


Sedan 30 år tillbaka har den svenska högkyrklighten, som den sista av de genuint kyrkliga väckelserna, befunnit sig på konstant tillbakagång. Från att vara en välrepresenterad schattering i Svenska kyrkans församlingar, domprostar och biskopar återstår nu en handfull kyrkoherdar och komministrar u 55+ åldern. Förra året förlorade man den siste biskopen som man med mycket god vilja kan placera i den högkyrkliga rörelsen. Den svenska högkyrklighetens tre mest konstituerade enheter: Sankt Ansgars studentboende i Uppsala, Sankt Laurentii studentboende i Lund och SSB har hanterat detta på mycket olika vis. Laurentii har tillsatt f.d. stiftschefen Biörn Fjärstedt som visitator, SSB och Sankt Ansgar har uttryckt att platsen som visitator är vakant.

Framtiden för högkyrkligheten inom svenska kyrkans officiella struktur är i dagsläget mycket oklar. Huvudsakligen menar jag att det finns tre vägar framåt. Var och en av dessa är förenade med problem av olika slag. Här skissas fyra av dem. Jag väljer att ranka dem från mest sannolikt till minst.


Det kan noteras att detta skrivs med full respekt för de enskilda övertygelser som driver någon i endera riktningen. Jag skriver också detta i full respekt för den Guds gärning människor kommer utföra i sina kallelser, oavsett vilken väg man väljer och väljer bort.


1. The same procedure as every year
Till dags datum har den svenska högkyrkligheten post 68 gjort ... ingenting. Man har klamrat sig fast vid Svenska kyrkan. man har bönat och bett om nåd. Man har intagit en ambivalent inställning till nyprästvigna högkyrkliga och accepterat att kyrkoherdar hycklar inför domkapitel. Man har allierat sig med OAS rörelsen och flörtat lite med Rom och Ulf Ekman i Uppsala. Man har gjort allt, men halvdant. Det har varit en personligen mycket bra möjlighet för de högkyrkliga prästerna som fortfarande suttit på avlönade poster och som försvarat olika församlingars behov av att just de ska vara kvar och ge folket ordet och sakramenten. Detta är en lång vandring mot graven för en kyrklighet som aldrig kan vinna mark, aldrig få fler förkunnare, aldrig vinna en församling, aldrig välja en biskop.

Sannolikhet för överlevnad på 50 års sikt 0-1 %. Sannolikhet för strategival 75-80 %.

2. Följa John ... jag menar Biörn
Den svenska högkyrkligen väljer att nappa på Biörns lockrop. Konsekvensen av detta blir att man radikalt avskärmar sig från den strategi man valt hitintills. Istället väljer man böja knä iför homovälsignelser, kvinnliga präster och det egna yrkesförbudet. På detta sätt kan man bibehålla sin marginaliserade roll i Svenska kyrkan och fortsätta vara den 2-3% minoritet som ingen bryr sig om. Särskilt inte som man inte längre sticker ut förutom genom sina egna missalen. Mot detta handlingsalternativ talar den mängd ledande präster som p.g.a. sin övertygelse gjort avkall på biskopsämbetet och den mängd prästkandidater som blivit lärda att vägra vigning mot sina samveten. För detta talar den eventuella insikten om behovet av omorientering.


Sannolikhet för överlevnad på 50 års sikt 5-10 %. Sannolikhet för strategival 10-15 %.

3. Följa Rom
Några kommer att välja Rom. Antingen genom en direkt konvertering eller genom ett "evangeliskt" Anglicanorum Coetibus (som man kan läsa om här och här). Det finns säkert de som kommer välja denna vägen men det kräver en "schism" inom rörelsen. De som är i aktiv tjänst lär inte sluta och inte heller lär man få med sig några församlingar. Allra säkrast får man inte med sig Sankt Ansgar och Sankt Laurentii stiftelserna som vilar på bekännelseskrifternas grund. Väljer man denna vägen riskerar man alltså sluta som 300 präster som sakta dör av varefter deras andliga tradition dör ut i Stockholms katolska stift. Utmaningen ligger ju också i att man måste bryta mot båe fKE:s och aKF:s egna doktriner om Svenska kyrkans katolicitet.

Sannolikhet för överlevnad på 50 års sikt 5-10 %. Sannolikhet för strategival 10-15 %.


4. Vad ska man göra när allt man hoppats gått fel

Alternativet är att man faktiskt omorienterar sig och i likhet med den Lettiska kyrkan och Missionsprovinsen orienterar om sig mot ett mer bekännelsetroget arv. Missionsprovinsen med sin betoning av biskopsämbete, prästämbete, liturgi och sakramentalitet skulle kunna vara ett alternativ. Men det kräver att man ockå vågar gå till källorna för den högkyrkliga rörelsens egen teologi. Att våga tala som G.A Danell. Mot detta talar de egna personpsykologiskt grundade vanföreställningarna om evangelisk tro. Mot detta talar också den egna positioneringen mot Missionsprovinsen. Mot detta talar också (precis som under 2 och 3) att tupparna måste lämna sina egna hönsgårdar och bli redskap i en annan verksamhet.

Sannolikhet för överlevnad på 50 års sikt 50-100 % (i varierande storlek). Sannolikhet för strategival 0-5 %.

Mest sannolikt är kanske ytterligare fragmentarisering och undergången av högkyrkligheten som en någorlunda enhetlig rörelse.

lördag 17 juli 2010

Vad hjälper de kvinnlig prästerna?

I dagens Svd skrivs det en del om den romerska kyrkans likställande mellan prästers pedofili och försöken att viga kvinnliga präster. Bl.a. här och här. Följande kan noteras i Charlotte Therese Björnströms debattartikel.


1. Tillåtandet av prästvigning av kvinnor har inte gjort Svenska kyrkan immun mot skandaler av liknande innehåll. Vare sig hos kvinnor eller män. Nsk skriver bl.a. följande.

TT har ringt runt till de 13 stiften i Svenska kyrkan. Förutom de tre domarna i Värmland respektive Halland i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, har det förekommit liknande misstankar mot flera präster.

I Halland dömdes en präst år 2000 till villkorlig dom. Enligt domen hade prästen under slutet av 1980-talet sexuellt umgänge med en pojke som då var under 15 år och kamrat med prästens egen son. Prästen sade självmant upp sig när det hela uppdagades.
I Stockholms stift har en manlig präst tre års prövotid. Han anklagas för att ha utsatt en kvinna för sexuella övergrepp från det att hon var 16 år och sex år framåt. En kvinnlig präst i samma stift fick en skriftlig erinran sedan hon inlett ett förhållande med en 15-årig konfirmand."

2. Denna pseudodebatt visar på hur rapporteringen om kyrkliga frågor alltid blir snedvriden. journalister kan inget, vet inget och vill inte bli informerade. Man frågar sig: var ska vi stoppa de kyrkliga frågorna, under sport, inrikes, utrikes, kultur eller annonser? Hela diskursen präglas sedan av denna okunskap och vidare hur enskilda personer med vissa teologiska preferenser (kulturkatoliker) som arbetar inom media tillåts driva sin kyrkopolitiska agenda på debattsidor och i reportage. I själva verket vore den rimliga slutsatsen för Gert Gelotte och hans gelikar på Katolsk vision: tycker ni inte om fotboll heja inte på MFF. Gillar du inte pizza, sluta äta. Det är nämligen denna handfull personers individuella preferns för politiskt korrekt normbrytande kulturell avvikelse som lockat dem till den romerska invandrarkyrkan.

3. När Björnström fäller tårar över att de kvinnor som vigs av upproriska biskopar i den romerska kyrkan betraktas som brottslingar mot kanonisk lag gör hon det oemotsagd. Ingen skulle oemotsagd få beklaga att kallelserna till prästämbetet i Svenska kyrkan inte bejakas för de som är motståndare till 58 års beslut. De och dom som då, precis som de romerska biskoparna följer sitt samvete och viger sådana män till präster blir avkragade och smutskastade i svensk media. Ingen sorg över dessa stoppade kallelser. Uppfattat, klart slut!

4. För en mer nyanserad kritik av den romerska kyrkans problematik hänvisar jag med varm hand till följande två skrivelser. Ett och två.

UPPDATERING:

Här skriver Dagen om frågan.