Fem, 10 eller 20?

Ibland kan det vara bra att erinra sig vad den romerske patriarkens kyrka egentligen lär. Hämtat från den eminenta sidan Katolsk observatör som i sin tur hänvisar till Catholic Men’s Quarterly.

Säg mig, om du håller på Rom satsar du på fem, 10 eller 20 tusen år i helvetesintensiva plågor?

Vådan av lättvindiga kanoniseringar

av Trent Beattie

Under senare år har det blivit vanligt att förvandla begravningar till en slags lättvindiga kanoniseringar. “Bob har det bättre nu,” låter det, och detta kan bokstavligt talat bara betyda en sak: att man anser att han redan befinner sig i Himlen eftersom varken helvetet eller skärselden är bättre platser än jorden. Vem bryr sig om att Bob inte var så värst frikostig varken med sin tid elelr sina pengar, att han drack för mycket, sällan läste katolsk litteratur eller lyssnade på katolsk radio, och sedan han blivit pensionär tillbringade mesta tiden framför tv:ns baseboll- eller fotbollsmatcher, vilket menligt inverkade på hans äktenskap. Han gick ju ändå till mässan varje söndag, bad några gånger under veckan och hade turen att lyckas bikta av sig de värsta synderna innan han dog.

Detta handlar knappast om det material som huvudpersonerna i Butlers ”Helgonens liv” (Lives of the Saints) är gjorda av, och ändå säger prästen att Bob nu är i himlen, vilket kort och gott betyder att han är helgon. När allt kommer omkring finns det ju i himlen inga andra varelser än helgonen – antingen blir vi fullkomnade här på jorden eller så måste vi fullborda arbetet i skärselden. I himlen finns inte å ena sidan en samling helgon och å den andra ofullkomliga syndare. Nej, i himlen finns bara de fullkomliga, för Gud är den sanna heligheten, och i hans närvaro kan inget oheligt existera. ”Och aldrig skall något orent komma in där,” läser vi i Uppenbarelseboken 21:27.

Så de av oss som dör i nådens tillstånd men ännu inte är helt fullkomliga, kommer att behöva gå igenom skärseldens grottekvarn innan vi kan komma till himlen. Efter en uppenbarelse hon hade sade den heliga Katarina av Genua (1447-1510) det rent ut:
”Själarna (i skärselden) får utstå en så ohygglig pina att ingen tunga kan beskriva det, ej heller kunna vi med vårt förstånd förstå det minsta lilla av det, om Gud inte gjorde det klart genom en särskild nåd.”
Hon gick till och med så långt att hon sade att lidandena i skärselden ”liknar dem man upplever i helvetet” (hon menade vad gäller intensiteten, inte varaktigheten).

“Men Bob hade ju döpts”, kanske du indignerat säger

Svaret på den invändningen kan vi finna hos konciliefäderna under konciliet i Trient:

Om någon säger att efter försoningens nåd skulden tagits bort och det eviga straffet så utplånats från varje ångerfull syndare att ingen skuld finns kvar att befrias från, varken i denna värld eller i skärselden, innan himlarnas port kan öppnas, en sådan person är en kättare. (Session 6, kapitel 16, kanon 30)

Med andra ord, bara för att du blivit döpt betyder det inte att du går direkt till himlen när du dör. (Döpta barn som ännu inte nått den ålder då man kan fälla avgöranden går rakt till himlen, eftersom de inte kan begå synd.) En man som döptes som barn men som sedan lever i många årtionden har antagligen mycken synd att redogöra för. Vår vän Bob valde att leva sin katolska tro på ett halvhjärtat sätt, vilket är ett annat sätt att säga att han begick en hel del synder. Att med flit motsätta sig Guds vilja är det samma som att synda. Bob var ingen kättare, men inte heller ett helgon.
“Men Gud är barmhärtig – du sade det nyss. Så varför kan vi inte komma direkt till himlen?” frågar du"

Vi kan gå raka vägen till himlen. Problemet är bara att de flesta av oss har inte nog med vilja att göra det. Guds barmhärtighet är aldrig frånvarande men vårt intresse i den är det som oftast.