Om tidpunkten för Jesu försoningsdöd

"En svårighet som evangelieforskningen länge varit medveten om är dateringen av Jesu sista måltid och nattvardens instiftande. Var det fråga om en regelrätt påskmåltid? Så ter det sig enligt skildringarna hos Markus och de båda andra synoptikerna. I Mark 14:12 sägs det att lärjungarna fick uppdraget att ordna en påskmåltid på första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades - därmed anges 14 Nisan. Det innebär också att korsfästelsen enligt synoptikerna ägde rum på den 15 Nisan. Detaljer som ges av själva måltiden bär onekligen drag av det judiska påskritualet. ... Johannesevangeliet ger annan information.
Om den inte beskrivna men antydda sista samvaron med lärjungarna (kap 13-17) sägs inte att den skulle ha varit en rituell måltid. Enligt 18:28 ville judarna på avrättningsdagens morgon inte orena sig för att senare kunna äta påska-lammet. Domen över Jesus föll på förberedelse-dagen till påsken, alltså på den 14 Nisan, vid middagstiden, då påskalammen började slaktas i templet (Joh 19:14, jfr v 31)." (Svensk Exegetisk Årsbok, 1986, s. 196, 197)

Leslie Wikander skriver på sin sida Kristen frihet om harmoniseringen mellan Synoptikerna och johannesevangliets beskrivning av den sista måltiden och Jesu försoningsoffer. Det är osannolikt att Johannesevangliet avviker från synoptikerna eftersom evangelisten sannolikt kände till deras version av händelseförloppet. Skildringen är alltså en teologisk poäng. Jesus är försoningsoffret. Johannesevangeliet som ibland beskrivs som gnosticerande eler esseiskt väljer alltså att ansluta sig till sadukeernas och templets kalender som säger att Jesu korsdöd skedde den 15 nisan på dagen för offret.

Om synoptikernas evangeliettext stämmer så uttrycker den att påskmåltiden skedde den 14 nisan enligt saukeernas kalender. Den sista måltiden skedde på dagen för försoningoffret. I sådant fall ansluter de sig till fariseérna eller eventuellt esseérnas kalendrar. Det sistnämnda förefaller mindre sannolikt med hänsyn till att synopitkerna närmare än Johannesevangelierna ansluter till en ickeesseiskt teologi. Vidare har det framförts att den synoptiska kalendern är en gallileisk-fariseéisk kalender. Det är då naturligt för Johannesevangliet att beskriva händelseförlppet ur sadukeérnas perspektiv. Dels eftersom tidangivelsen med utgångspunkt för dras handlande naturligt nog hänför sig till deras kalender men också för att den gallileisk-fariseéiska torde varit mindre aktuell i den samlande judenheten i romarriket under de årtionden som följde på synoptikernas skrivande.